Den patriotiske historiemålningen Karl XII:s likfärd av Gustaf Cederström ställdes ut 1878 på
en världsutställning i Paris och inköptes omedelbart av den ryske storfursten Konstantin.
En replik förvärvades 1884 av nationalmuseum i Stockholm, där den under årens lopp har
besetts av otaliga skolbarn och även av oss vuxna. Den är ju ett imponerande verk i sin art,
bland annat därför att Gustaf Cederström var en
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXQTn6c2Ktnx1EVMppMAhR1PwJ6CVuBiJtEibCWEoz3rLZRf4xkfkzoLqIK0tO-V2aQtuILwvGpDhN3v65URuFRv5-MSACr9y1Dl1ff248lE-IEWA0kUnfb21xnOx3JCRrX2UVZ549cuYV/s1600/Cederstr%25C3%25B6m.jpg)
på hur saker och ting såg ut. Han var noga med
sina rekvisita och sina modeller.
Likfärden målades i Paris där ingen snö fanns att
avbilda, men konstnären fann på råd; han skaffade
istället ett lager grovt salt som breddes ut i en låda
i ateljén. Han saltade in en stövel ordentligt och
målade av den i detta skick. I saltlagret i lådan
gjorde han avtryck med stövlarna för att få
illusoriska fotspår.
Gustaf Cederström var född 1845 och dog så sent som
1933; hans levnad täckte alltså såväl naturalismens
som nationalromantikens glansdagar i Sverige. Han
ägnade sig med förkärlek åt den karolinska tiden, hans allvar och gripenhet inför dessa
motiv smittar av sig än. Hans historietavlor känns i varje fall inte komiska, som så mycket
annat historiemåleri gör. Det beror nog bland annat på att han inte drog sig för att studera
sina saltade stövlar noga.
Underlag: Alf Henriksons "Om allt möjligt"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar