MISSHANDELN KOSTAR MILJARDER

 

För några veckor sedan kom en nyhet som inte blev mycket mer än någon enstaka notis: På grund av kapacitetsbrist på järnvägen drar statliga LKAB ned på malmproduktionen med en miljoner ton per år. Det motsvarar en minskning av intäkterna med omkring 1 miljard kronor. Om det inte går att få upp antalet malmtåg från dagens nivåer kommer företaget behöva dra ned ännu mera och stänga ett helt pelletsverk. Då måste man varsla personal och minska intäkterna med 5 miljarder om året, eller 30 miljarder fram till 2030.

Eftersom LKAB är ett statligt företag riskerar det här att medföra rätt rejäla bortfall från statskassan. Som jämförelse ligger den ökning av försvarsbudgeten som regeringen drivit igenom på 27 miljarder. Man hade kunnat tro att produktionsminskningen därför skulle bli en politisk bomb. Men den politiska responsen har låtit vänta på sig.

m 

 

Nu är problemen på malmbanan, en av världens äldsta järnvägar, ingen nyhet. LKAB har tjatat i 20 års tid om både det bristande underhållet och behovet av dubbelspår. Situationen blev akut i vintras då två olika tåg spårade ur vid nästan samma ställe. Tågen stod då stilla i sammanlagt 72 dygn, till en kostnad av 7,2 miljarder. Haverikommissionen är inte klar, men tidigare urspårningar har orsakats av sprickor i rälsen.

Regeringen har redan tidigare gett Trafikverket i uppdrag att påskynda alla satsningar som kan öka kapaciteten på malmbanan. Man har dock inte skjutit till några pengar. Och pengar behövs. De kommande åren står banan inför ett omfattande underhållsarbete, men på grund av enkelspåret kommer det att ytterligare begränsa kapaciteten. De tidigare urspårningarna visar att takten i arbeten på malmbanan kan ökas avsevärt om resurser tillförs.

Det är förstås inte bara malmbanan och järnmalmsexporten som drabbas av Sveriges brister i infrastrukturen. Den så kallad underhållsskulden, kostnader för underhåll som redan borde vara klara, ligger i dag på 35 miljarder för vägarna och 96 miljarder för järnvägen.

Enligt en undersökning från Svenskt Näringsliv uppger närmare en tredjedel av  egenföretagen att brister i transportsystemet hindrar deras tillväxt. De regionala skillnaderna är dock stora. I norra Sverige handlar det om uppemot 50 procent. I vintras larmade dessutom Riksrevisionen om allvarliga brister i Sveriges långsiktiga infrastrukturplanering. Både Trafikverkets egen kostnadskontroll och regeringens styrning av Trafikverket skåpades ut helt. En specifik sak som pekades ut var de bristande anslagen till ett nytt signalsystem för järnvägen. De stora produktionsminskningarna för LKAB borde vara en varningsklocka, men ändå halverade regeringen anslagen till ett nytt signalsystem i årets budget och till förbättrad spårkapacitet.

I december framstod det att ignorerandet nu drabbat vinstmaskinen i Kiruna. En produktion som skulle kunna öka kraftigt minskar nu i stället allt mer.

LKAB framstår alltmer som en symbol för statens misskötsel av sin egen kärnverksamhet.

Underlag: Ledare DN, oberoende liberal.