HAPARANDA STADSHOTELL

Något mera ödsligt än Haparanda en vardagkväll i oktober är svårt att föreställa sig. Snön har just
kommit för att bli kvar ett drygt halvår. Trafikbuller dämpas av snön, de få gatlyktorna kämpar en
ojämn kamp mot mörkret. Inne i Stadshotellet är allt lika öde och tyst. Vi tycks vara de enda
gästerna. Tjocka mattor dämpar allt ljud. Men plötsligt händer något! Vi får uppleva den totala
förändringen. Det blir en kväll som vi sent skall glömma med sång, musik och dans långt in på
småtimmarna.

EN KVÄLL PÅ HAPARANDA STADSHOTELL

Att allt ej är sådant man tror att det är,
att skenet bedrar är nog riktigt,
ett flertal exempel jag sett på det där,
att detta man inser är viktigt.
Vi var några stycken på studiebesök
en vinterkväll i Haparanda,
vi köpt varsin varmkorv med mos och med lök,
jag minns att vi sa till varandra:

- så otroligt ödsligt, så kallt och så tyst
det är som man övergett stället,
från gator och torg hörs inte ett knyst-
så hemåt vi gick mot hotellet.
Där var också tyst, tjocka mattor där fanns,
av gäster tycks vi va´ de enda,
för vanligt hotellbuller hörs ingenstans,
vi anar ej vad som skall hända.


Det börjar med middag, det var bara vi,
vi satt vid ett bord mitt i salen,
och tystnaden bröts blott när vi klämde i
med snapsvisorna och med talen.
Då hör vi ett underligt hasande, som
tycks komma från strumpklädda fötter,
en lång procession in i matsalen kom,
de tycktes ha indiska rötter.

Ett tjugotal var dom, de gick på en rad,
färggranna tygkretioner,
lång och korta, man undrade vad
det där kunde va´ för personer.
De satte sig ned vid ett bord strax intill,
 i sång börjar vi genast tävla,
vi hade just fått våran snaps och vår sill,
så visor vi börjar upphäva.

Dom fattar galoppen och svarade strax,
nå´t indiskt de framför med brio.
När vi hade ätit, då var det så dags,
för klockan hon var bara nio,
att folkdanser från respektive nation
bland matsalens bord demonstrera.
Det visar sig att denna delegation
med folkdans skall ut och turnera.

Och stämningen steg, ryktet flög över stan,
nu händer visst nå´t på hotellet,
fast just inga männ´skor vi sett under da´n,
nu kommer dom alla istället.
De indiska dansarna tog instrument 
och framförde hemländska toner,
och folket i salen till max har nu tänt,
nu fick Haparanda visioner.

Allt syntes så ruggigt, så ödsligt och kallt
den kvällen uti Haparanda,
av värme, gemenskap, det finns plötsligt allt,
nationerna möter varandra.
Dessutom så är det ju uppenbart, att
kulturer mår bra av att mötas
exemplet ifrån denna märkliga natt
klart visar hur sådant bör skötas.