SLOTTET DÄR KUNGEN TRIVS BÄST
Det finns elva kungliga slott i Sverige laddade med månghundraårig historia, praktfulla porträtt och anrika möbler. De flesta av dem är periodvis öppna för allmänheten. Men kung Carl Gustaf trivs bäst i ett slott som varken är kungligt eller öppet för nyfikna, eller ens särskilt gammalt. Det är nog just därför han trivs allra bäst på det slottet, Stenhammar, i hjärtat av Södermanland nära Flen. Där skulle han helst vilja bo hela tiden. Rent formellt arrenderar kungen och dess 2000 hektar mark av Statens Fastghetsverk. Arvodesumman är bara 1000 kronor per år. Det som ytterligare gör egendomen attraktiv för kungen är att där bedrivs modernt jord- och skogsbruk i nära samarbete med Uppsala lantbruksuniversitet. Jordbruk och skogen är kungens största privata intressen.
Slottet har sina rötter i 1300-talet och ägdes under seklernas gång av olika adelsfamiljer son förvandlade huvudbyggnaden många gånger. Den siste ägaren var hovmarskalken Robin von Kramer som avled barnlös 1903 och förklarade i sitt testamente att slottet skulle tillfalla svenska staten men kunde arrenderas på livstid av en manlig arvinge ur huset Bernadotte, helst av en som är både tronarvinge och hertig av Södermanland.. Den förste som uppfyllde kraven var Gustaf V:s son prins Wilhelm. Prinsen bodde där ända till 1965.
Wilhelm förvandlade Stenhammar till ett kulturellt och litterärt centrum. Prinsen var själv en framstående författare och filmare. Samtidens största svenska och många utländska samlades på Stenhammar för samtal och festligheter, Prinsens käraste, fransyskan Jeanne Tramcourt, kallades därför för "värdinnan på Stenhammar" för ordet sambo fanns ännu inte uppfunnet och kungarna Gustaf V och Wilhelms bror Gustaf VI Adolf erkände aldrig detta öppna förhållande och umgicks därför aldrig med den före detta skådespelerskan.
Förhållandet varade i nära fyrtio år, men slutade tragiskt i en rykande snöstorm nyårshelgen 1952, då prinsen fick sladd på sin bil, körde av vägen och orsakade sin kärestas död. De lärda samtalen tystnade på slottet.
Numera talar man nog mest om årets skörd, om diboskapen och om avelstjurarna som föds upp på gården. Här trivs kungen bäst. Han får köra sin traktor, se säden växa och boskapen frodas. Där kommer han nog med största sannolikhet att låta sig pensioneras en dag.
Carl Philips son prins Alexander, hertig av Södermanland , är den som står i tur att kunna ärva egendomen och arrendet.
Underlag: Herman Lindqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar