OM MAT

Några kortverser om mat, alla signerade H.

DANSKA FLAGGAN

Uti Danmark står någon och tjänar sitt bröd

på att måla sin matjesill illande röd.

Någon annan försörjer sig genom sin möda

att med färg göra korvarna illande röda.

Ty i Danmark kan människor aldrig få nog

av den stolta färgen i Danebrog.

Låt oss avgiva tacksamma jubeldrillar

över bristen på blågula korvar och sillar.

BILBUREN

På restaurangen i Skövde

fick magen vad den behövde

så att själen orkade fara
till katedralen i Skara.

VÄLMÅGANS SKURK

I morgonens tidiga gryning giver lantmannen grisarna mat,

han mjölkar sin ko, han skördar sin raps när han borde ha odlat spenat.

Han kärnar och ystar i stort mejeri och sätter vår hälsa på spel,

och av välmåga dör vi på löpande band, och detta är allmogens fel.

OM LIVETS MIDDAGSHÖJD

Somliga njuter sin tournedos,

andra sin lax i spenat.

Men de gamla har magen att tänka på,

och barn bryr sig sällan om mat.

DEN KLOKA KRÅKAN

Människor kan inte smälta

sädeskornen som de är.

För att alltså slippa svälta

får de ta en del besvär:

Först måste de tröska dem.

Sen måste de mala dem.

Sen måste de baka dem

Så jäsning och ugnen, ack ja sådant jäkt!

Vi kråkor vi äter upp kornet direkt.

RÖDEBY, EN BLODIG GRÄNSBYGD

De flesta av läsarna av denna blogg vet sannolikt var Rödeby ligger,
halvannan mil norr om Karlskrona i Blekinge.
Vår korrespondent på platsen har tittat lite närmare på vad Rödeby
varit utsatt för under århundraden.
Om rödebybornas liv på 1500- talet och tidigare vet man inte mycket.
Men man måste ha haft det svårt. I maktkampen mellan Sverige och
Danmark var det gränsbyggdens innevånare som fick betala med sitt
blod. Historieböckerna berättar om platser där de stora slagen stod,
men de nämner ingenting om soldaternas härjningar och grymheter
på sin väg dit. Exempel på detta är när Erik XIV med sin här 1564
utplånade Lyckå slott samt gjorde sig skyldig till Ronneby blodbad.
1564 erövrades staden. Den förstördes helt av svenska trupper, mycket
blod flöt. Ett blodigt slag utkämpades också på Rödeby Sanda. Rödeby-
borna tog sin tillflykt till kyrkan, men kyrkofriden respekterades lika
lite här som i Ronneby. Ingen skonades. Först vid freden i Roskilde
blev Blekinge svenskt för gott 1658. Detta innebar dock inte ett slut
på grymhet och elände. Området skulle "försvenskas"
och den dåvarande kungen KarlXGustav ville att det
 skulle ske snabbt. Tyska ryttare och svenska dragoner
inkvarterades på gårdarna. Bonden skulle bestå dem med
mat, husrum och foder till deras hästar och dessutom
lön. Ofta hade de med sig både hustru och barn. Många
var våldsamma och roffade åt sig så mycket de kunde.

Ännu värre blev det efter 1662 då det bestämdes att

bonden, i stället för att lämna underhåll, skulle lämna

den inkvarterade en fjärdedel av sin gård att själv

bruka. I regel var detta för lite att försörja sig på och

därför tvingade soldaterna ofta till sig både halva och

hela gårdar. En som verkligen utmärkte sig var Casper

Goes, bördig från Portugal. Han var chef för ett kompani

dragoner. Efter några år var han den störste jordägaren

i bygden. KarlXI beviljade honom sedermera skattefrihet

för en del av gårdarna som " tack för förtjänstfulla

insatser för landet Sverige."

De dragoner som Goes förde befälet över var de flesta

soldater från uppsvenska landskap, men en del var också

tyska legoknektar. Deras uppgift var att pacifisera den

nya svenska allmogen.

Klagomålen från allmogen på detta system för våldgästning

blev så småningom så starka och många att de nådde de

styrande i huvudstaden. En kommission tillsattes 1669

för att utreda förhållandena i de nya svenska provinserna.

Efter några år förbjöds denna våldgästning, men mycken

skada var redan skedd. Många bönder hade mist sina

gårdar och försörjningsmöjligheter.

På Karl XI´s  tid kommer så indelningsverket. Mera om

detta vid något annat tillfälle.

SEPTEMBER

I september plockar vi äpplen och päron och svamp. Vi noterar höstdagjämningen,
och tar upp potatisen. I år röstar vi i kyrkovalet.
Dagen är ungefär tolv timmar lång i hela landet. Men solen som går upp
klockan sex i Skåne rinner upp halv sex i Svealand och ungefär kvart över
fem i Lappland. Den går alltså ner med motsvarande tidsförskjutning på
eftermiddagen.

Inte bekymmrar det oss att september betyder den sjunde,
fast det är helt på tok. Det latinska namnet på årets nionde
månad har länge hängt med sedan den avlägsna tid då
romarna räknade nyår från 1 mars, vilket de slutade med

redan år 152 f. Kr.

ENLIGT BONDEPRAKTIKAN

Nu skall bonden sitt korn uttröska

och fiskaren fånga sillen den färska,

svinfläsk vi gärna äta må

desslikes fåremjölk och getemjölk också.

I höstemånaden är åderlåtande godt

och då skall man bruka fåremjölk och getamjölk,

vilket är en besynnerligt god läkedom. Vakta dig

för varma bad. Man bör dock bruka örter och

frught, det är icke skadeligt. I Vågen är godt att

vandra, skära hår av, göra bröllop, att föra sig i

nya kläder, och så och plantera.

I september börjar älgjakten. 270000 jägare

(5% kvinnor) skjuter ca 80000 älgar.

Surströmmingen skall man börja med tredje

torsdagen i augusti, men de flesta blir

konsumerade i september.

HEJA SVERIGE!

Det har riktats hård kritik mot hur Sverige sköts.  Om man lyfter blicken och ser

hur utländska bedömare betygsätter vårt land, då finner man att Göran Greider

och hans svartmålare har totalt fel. Vi ligger i topp vid många internationella

bedömningar. Det är naturligtvis ingen tröst för arbetslösa att höra att vi har

Europas lägsta långtidsarbetslöshet. Vi kan säkert bli bättre. Kurt Lundgren,

civilingenjör och professor i infrastrukturekonomi, har tittat på hur vi bedöms

vid olika internationella mätningar. I World Competiviness Report om olika

länders konkurrenskraft ligger Sverige som trea. I Innovation for Development

Report där toppar Sverige.

Knowledges Economy Index från Världsbanken, Sverige på andra plats. The

state of Responsible Competiviness placerar Sverige på första plats.

European Innovation Scoreboard, Sverige i toppen, och i Global Innovation
Index rankas vi som tvåa.
Men det räcker inte. I Human Poverty Index från FN tar Sverige guldet och
apropå föräldrafattigdomen, andelen av befolkningen som ligger under
50% av medianinkomsten så ligger vi tvåa, och när Internationella
Röda Korset mäter barnens hälsotillstånd så ligger vi etta.
Vad mera kan man begära!

Källa: Kurt Lundgren

JAKTMINNEN

Vår korrespondent i Rödeby har ägnat sig åt jakt i många år. Här följer en kort
berättelse om jakten förr i tiden.

När jag var ung började jaktsäsongen den 18 maj, då var morkullorna
lovliga. Det var lätt för mig att komma ihåg dagen, det var samma dag
som min mor fyllde år. Tjusningen med morkullejakten var att när man
stod på passet i skymningen, när lövskogen just hade börjat knoppas,
då fick man höra det karaktäristiska lätet " knorr, knorr, knisp".
Lyckades man någon gång skjuta ner en morkulla så vart det sedan
svårt att hitta dom. Deras färg smälte väl samman med terrängen.
När jag tänker tillbaka på den jakten så borde jag
nöjt mig med att lyssna till deras knorr, knorr, knispande

och låtit dom leva. Det var ju inte mycket matnyttigt på

den lilla fågeln.

Augusti månad, om jag minns rätt, var det tillåtet att jaga

duvor och änder. Duvjakten var intensiv i samband med

slåttern. Man satte sig, väl kamoflerad, i någon dikesren

efter att ha placerat en bulvan på något lämpligt ställe och

inväntade duvornas ankomst. Denna form av jakt brukade

ge god avkastning. Andjakten, så som jag bedrev den,

innebar att trava runt i skogen och se om det fanns några

änder i de många kärren, en jakt som inte var särskilt

framgångsrik. Jag minns ett tillfälle när jag stod och passade

vid ett översvämmat fält. Frosten hade kommit tidigt och

förvandlat den blanka vattenspegeln till blank is. Det var

en ovanlig och roande upplevelse att se änderna komma

in för att landa på det som de uppfattade som en vattenyta.

Deras förvåning måste ha varit stor när de fick kana ett

tjugotal meter på isbanan innan de fick luft under vingarna

igen. Något skjutande blev det inte då, jag nöjde mig med

att betrakta det ovanliga skådespelet.

I oktober månad var jakten lovlig på hare, rådjur och älg.

Älgjakten var årets stora händelse. Jakttiden var endast

tre dagar, tillräckligt för att skjuta en älg om man hade turen

på sin sida. Jakthistorier finns det ju så många, kanhända mera

om detta en annan gång.

Avslutningsvis en gullig historia:

Lille Lars var i hönshuset för att hämta ägg. När han gick ut

snubblade han och tappade äggkorgen. Han ropade på sin

mamma och sa att han tappat äggen. Mamman frågade om

äggen gått sönder. "Nää," svarade Lars, " men skalen gick

av dom."

BIBLISKA HISTORIER

De flesta av oss är nog inte särskilt hemmastadda i Bibeln, i synnerhet inte
i Gamla testamentet. Alf Henrikson har skrivit en biblisk historia i två delar,
Gamla respektive Nya testamentet. Han har en förmåga som är unik att
levandegöra de historier och skeenden som Bibeln berättar om. Hans
historia är dessutom illustrerad av en skicklig tecknare, Hans Erikson,
vilket gör att berättelserna framstår som än mer levande. Hans bok är
faktiskt en riktig skattkammare och mycket läsvärd.

EFTER LÄSNING I BIBELN

Kung David och kung Salomo,
de levde ett Herrans liv.

Sjuhundra frillor hade de var

till gamman och tidsfördriv.

De dräpte och stal uti Herrans namn

under mången förskräcklig bedrift.

Både kvinnor och kreatur slog de ihjäl,

förtäljer Den Heliga Skrift.

Med gödda fåglar och bunkar av guld

fyllde de sina hem.

Och dagens tyranner i genomsnitt

är småpotatis mot dem.

Till vårt andliga mönster och förebild

är de mindre goda att ha.

Men Davids psalmer är sköna ändå

och Salomos ordspråk är bra.

DET GRÄNSLÖSA RIKET

Det största rike som världen någonsin sett

var mongolernas välde, det räckte från Dyna till Dnjepr

till japanska sjön, och från Burma till tundran vid Ob.

Där var den andliga friheten stor och samfärdseln stark

och postverket välutvecklat och sedelmyntet

gångbart från Peking till Gaza, Samarkand och Moskva.

Men Han-Chous kineser och Ispahans perser och Syriens folk

tyckte inte detta var bra, och på var sitt håll

så snart tillfälle bjöds gick de tappert till strid och tog bort

samfärdseln, trosfriden, postgången, sedelmyntet.

H

DJINGIS KHAN

Djingis khan levde 1162-1227. Han föddes i ett nomadtält vid Ononfloden, i
södra Mongoliet. Han var son till en nomadhövding. Från nästan ingenting
lyckades han skapa det största rike som världshistorien känner.
Efter några år av stamstrider i yngre år lyckades han succesivt organisera en
armé av beridna kosacker på flera hundratusen man. Hans styrkor växte
kontinuerligt i takt med de väldiga landvinningar han gjorde.

Orsakerna till hans sagolika framgångar står att söka i den militära organisation
han gav sitt folk med allmän värnplikt och ett befordringssystem som enbart
gynnade de skickligaste, oavsett börd.
Han segrade i alla större fältslag som han var inblandad i.
Han planlade sina fälttåg noga. Innan han angrep en större stad lät han folk
från kringliggande byar fly in bakom stadsmurarna, dels för att sprida skräck
men också för att det skulle tära på stadens resurser.
Ibland reste han ett tält utanför murarna. Ett vitt tält betydde löfte om allmän
amnesti om staden kapitulerade. Ett rött tält innebar att alla män skulle dödas
och slutligen ett svart, då skulle samtliga i staden dö.

Han var en stor erövrare men samtidigt en av de råaste.
Enligt en samtida kinesisk krönikör var han mycket
storvuxen, hade en bred panna och ett stort skägg.
Han lär emellertid ha varit vänfast, lugn och behärskad

och hade stor respekt för lärdom och boklig kultur.

I hans rike rådde full religionsfrihet, han organiserade

kommunikationsnät, postgång, myntväsende mm.
Han förlade sin huvudstad till Karakorum, som ligger i området
där de sex staterna Kina, Ryssland, Afganistan, Indien, Iran.
Persien och Pakistan nästan har gemensam gräns. Här lät
han utropa sig till Khanernas khan, dvs kejsare.

Mellan fem och sex miljoner människor torde ha mist livet

genom hans krig. Enligt Wikipedia skall han under fält-

tågen i Asien ha våldtagit så många kvinnor att idag

torde 1 av 20 levande människor bära på hans gener.

Han dog av ett slaganfall under ett fälttåg i Gobiöknen

1227.  Efter hans död sönderföll hans imperium snabbt

på grund av inre stridigheter

Källor: Wikipedia

MAN FRÅGAR SIG

Man kan undra om Lenin gladde sig åt svalornas flykt

eller om Platon kunde förnimma olivträdens sus i vinden från havet?

Hörde Napoleon någonsin göken, betraktade Hitler

i sin ungdom en fyrklöver, funnen i gräset en högsommardag?

Något måste vara fel på de stora människoledarna,

världsförändrarna, folkförförarna.

De begriper sig inte på musik och på trallande sång, blott på resolutioner.

De intresserar sig inte för god mat, blott för livsmedelsfrågan.

H

   

ATTILA

Attila levde 406-453 och var hunnernas kung 434-453. Sedan han tagit livet
av sin bror Bleda kom han att härska över att stort antal folk i östra Europa
och i det inre av Asien. Hunnerriket var Europas största rike på sin tid och
sträckte sig från Donau upp till Östersjöns södra kust och från Svarta Havet
in i centrala Europa.
Attila kallades av samtiden för " Guds gissel".
Hans framfart var sådan att ett bevingat uttryck
genljudit genom seklerna " Där Attilas häst
trampat växer inget gräs".
Det sägs att han var en undersätsig person med
stort huvud och små ögon. Hans skägg var
gråsprängt och glest, hans näsa platt och hans
hy svartmuskig. Hela hans varelse andades
högmod, han rörde sig med struttande gång och
var kolerisk, nyckfull och helt känslokall.

Hunnernas erövringståg hejdades av romarna och

en allians av västgoter och germaner i slaget vid

Katalauniska fälten nära Reims i Frankrike år 451.

Slaget kostade 200000 krigare livet.
Efter slaget återvände Attila till sin huvudstad
Pannovic på de ungerska pustan.

Det finns två versioner av hur det gick till när han
dog. Enligt den ena dog han av blodstörtning under
bröllopsnatten. Han hade just sammanvigts med

 den vackra burgundiska prinsessan Iedico. Han

hade nyligen besegrat detta kungahus. Enligt den
andra, bl a omtalad i Völsungasagan,  dödades han

av en tidigare hustru, Gudrun.

Ryktet om den väldiga munterheten vid hans gravöl

framträngde raskt ända till Konstantinopel, enligt

hans hävdatecknare Jordanes.
I de nordiska fornaldarsagorna förekommer Attila
under namnet Atle.

Källor: Wikipedia

DAN ANDERSSON

Daniel "Dan" Andersson föddes 1888 i Skattlösberg i Grangärde socken
i södra Dalarna. Han omkom av cyanidförgiftning på ett hotell i Stockholm
1920. Hotellrummen hade rökts med cyanid för utrotning av skadeinsekter.
Dessvärre hade man inte vädrat ur sängkläder och madrasser tillräckligt
efteråt. Flera omkom vid tillfälllet.

Dan Andersson är en fögrundsfigur inom den svenska arbetardiktningen.
I sin ungdom arbetade han som kolare. Kärlek till vildmarken och en
mystiskt färgad religion och en mörk humor kännetecknar hans arbeten.

Sherwoodskogens utsände deltog i årets Dan Anderssonvecka i början
av augusti nära stugan i Luossa.
En sen kväll invid en rykande kolmila läste någon följande dikt av honom,
Sissi. Det är en gripande historia om en harpalt som gick en sorglig död
till mötes.

SISSI

Hon föddes vid Lasso, där löjorna stimma
i böljor likt pärlor och vin.
Hon kom i det gulaste månljusets timma 
vid stranden där ängsgräset blommar som lin.
Hon döptes av vinden som drog genom gräset
till Sissi av springarnas ätt,
men kallades hare av folket på Näset
och dömdes till döden med jägarnas rätt.

Dagögad höken låg högt däröver,

det prasslar, det rör sig i strandlinjens blom,
jag seglar väl ner och tar mål jag behöver,
jag dyker, det kan ej bli värre än bom.
Nattögad räven gick fram och gick åter,
kan undra var Sissi i natt håller till,
kan undra ifall hon är ensam och gråter,

nog kan hon få sällskap i natt om hon vill.

Men Sissi gick glad genom ängar och hagar

och gömde sig djupt in i Råmyra skog

och bort drogo sommarens rosiga dagar

men Sissi fick leva förunderligt nog.

Vintern slog broar bland stränder och öar,

grönskan låg vissnad och strödd,

och vit över slogar på infrusna öar,

och vit över ängen där Sissi var född.

Då travade döden en dag genom skogen

med herrgårdskoppel och blanka gevär

och jakten tog fart uppåt Hagbergaskogen

och gick neråt Lasso och stannade där.

Då höres ekot av knallarna sjunga

över skogen och bergen och byn,

där fick hon ett skott genom flåsande lunga
och blodet rann rött på den gnistrande snön.
Vid Lasso där isarna råmande brista,

vid foten av Kvarnklintens vissnade fur

där tumlade Sissi omkring i det sista,

där slutade drevet, där blåstes i lur.

TAL VID KRÄFTKALAS

Bloggredaktionens utsände i Rödeby öppnade Sherwoodskogens kräftkalas 2013
med följande ord.
Om vi som är samlade här i kväll skulle räkna samman våra levnadsår och räkna
bakåt då skulle vi hamna riktigt långt bort i tiden. Så därför får ni i kväll i fantasin
följa mig till fornnordisk tid.

Så lyssna till vindarnas sus

från fältens vajande rö

i kväll skall vi minnas Oden och Tor

och naturligtvis Frö.

Så vi borde härute på tunet

en runsten ha rest

där gräset som grönast har växt

och ur mitt förråd av sirliga runor

jag föreslår följande text:

- Robin har budat till fest

att äta och dricka

och suga på kräftors klor och ben.

Vingmän läto resa sten

av mjödet gäster rusades.-

Att rista och resa en runsten kräver möda och svett,

så jag nöjt mig med en penna rista runorna på min servett.

Så nu, mina vänner, för kräftor och dryck av starkare don

låt oss gemensamt för vårt triumvirat tömma vårt gjallarehorn

och ber att Brage i sin himmel på harpan slår an en ton.

MYRORNA

Milsvid den är våran skog

och mycket där finns att bestyra

utrymme, mera än nog,

i synnerhet om man är myra.

Nu är det dessvärre så,

förvisso ej enkelt att fatta,

trångt det har blivit ändå,

för myror, de är som besatta.

Myror det finns av två slag

dels svarta, dels röda till färgen,

dödar varann varje dag

av hat som de bär uti i märgen.

Utrymme finns i vår skog

en myrart den tål ej den andra

inte av trängsel de dog

de kan bara döda varandra.

Kanske vi känner igen

en tid som dessbättre är gången

"Lebensraum" krävdes, och sen

snabbt utrotad blev ju då mången.

SKOMAKERIET

Skomakarns skylt är nu nere

stängt är hans skomakeri

från fönstret som fanns i hans verkstad

han såg dem som gick där förbi.

Skoklädda fötter i rader

går nog förbi där ännu

jag står med skorna i näven

och undrar till vem går jag nu.

RÅGÅKERN

Sädesåkern som böljar mjukt för sommarens vind

böljar för sista gången, för bonden är död,

han dog efter sådden i maj, och gården är såld,

den skall höljas av skog, än sen, det är livets gång.

Ingen blåklint mer, inga kattfötter mer utmed vägen

utan björnmossa, granris och blåbärsris,

duvkulla och darrgräs.

Men om tusen år skall ett barfotabarn

med främmande språk

tränga fram genom snåren där åkern låg och känna

spår genom tassemarkerna som doftar linnea.

H

BONDENS LIV

Bonden som får en rekordstor skörd

blir utomordentligt illa berörd.

Nästa år kommer tydligen skatten att sluka

förtjänsten han fick av att åkrarna bruka.

Hans lugn är försvunnet, hans själsfrid är skral

när året går in i sitt sista kvartal.

Då måste han ila till stan med sin kassa

och köpa sig jordbruksmaskiner i massa.

Och för sin förtjänst nu så handlar han vilt

traktorer och annat avdragsgillt.

Dem måste han framdeles olja och smörja

så nog har han orsak att sucka och sörja.

Ja, nästa år är han ute och kör

med ting som han inte har användning för.

Hans mödor förstoras, hans liv blir en börda

de år som han lyckas för bra med att skörda.
H

LUDVIG XI

Ludvig XI som regerade i Frankrike på 1400-talet var en hänsynslös
och grym potentat. Hans politiska gärning är emellertid av världs-
historisk betydelse- han förhindrade faktiskt att Frankrike blev
splittrat i småstater ungefär som Tyskland blev- men hans metoder
var förvisso betänkliga, och hans eftermäle är inte vackert.

I Göteborgs Konstmuseum kan han beskådas på en tavla av Carl
Gustaf Hellqvist, antagligen den märkligaste
av alla svenska historiemålare. Tavlan heter

"Ludvig XI i sin lustgård" och målades i Paris

1876. Den visar kungen när han på gamla dar

njuter åsynen av vad som är kvar av hans offer.

Dessa var många. En av de få som klarade sig

undan hans vrede var hans hovastrolog, och

om den saken finns en historia. Han hade

förutsagt att en av kungens älskarinnor snart

skulle dö och visade sig vara sannspådd.Kungen

blev ursinnig, för han tänkte att profetian nog

var den egentliga dödsorsaken, så han lät

arrestera astrologen i avsikt att ta livet av honom

på plågsamt möjliga sätt. "Hördu du", sa han till

sin fånge, "Du som är så duktig på att se in i

framtiden, förutse nu vad som väntar dig?"

"Ers majestät", sa astrologen, "jag förutser att

jag kommer att dö tre dagar före Ers Majestät."

Svaret fick kungen att tänka sig för och visa

omtanke om astrologens liv.

Det var ju medeltid då, men man kan nog

tänka sig att ett sådant svar skulle ha haft

liknande effekt även senare i tiden. Det finns

ju rentav människor som tror på astrologer

än i dag.

H

INKA-GULDET

Inkakulturen var den senaste och mest storslagna kulturen i

antikens Peru. Guld förvarades inte i hemliga skattkammare

utan användes snart sagt överallt för sin skönhets skull.

Guldet hade då inget kommersiellt värde, det kunde inte köpas

eller säljas. Allt guld tillhörde Solen, trodde man. Soltemplet

Corichanca i huvudstaden Cuzco var utvändigt klätt av guld.

Guld fanns överallt, i konstföremål, i klädestyger.

2012 visades flera unika guldföremål vid en

utställning på Skeppsholmen i Stockholm. Det

var föremål som ett femtontal peruanska muséer

hade lånat ut. Vid denna utställning visades bland

annat hur väldiga guldskatter hade stulits av

spanjorerna i början av 1500-talet.

När Columbus gjort sina första resor över Atlanten

i slutet av 1400-talet vågade sig diverse lycksökare

och plundrare ut på världshaven. En sådan var

spanjoren Pizarro, som invaderade Inkariket med en

mindre truppstyrka på ca 200 man. Han lyckades

inta huvudstaden Cuzco 1533. Inkafolket saknade

då en egen armé. Genom att fängsla folkets religiöse

ledare Atahualpa och kräva lösen för hans frigivande

lyckades Pizarro lura av inkafolket enorma guld-

skatter. Dessa skeppades sedan hem till Spanien

där de smältes ner.

Atahualpa hängdes när guldförråden fömts.

Denne Pizarro står i dag staty i staden Trujillo

i Extramedura där han hyllas som en hjälte.

Domkyrkan i Toledo lär skall vara prydd med

mängder av inka-guld.

KRÄFTKALASET

De flesta här i Sherwoodskogen älskar kräftor, det har vi lärt
oss av svenskarna. Om en vecka skall vi sammanstråla i Rödeby
och avhålla årets första kräftkalas.

Kräftentusiasterna

rustar sig för fest

utav alla lasterna

denna är nog bäst.

I augusti, bara då

uti månens sken

kokta kräftor skall vi få

kvällen blir då sen.

Kokta som sig bör med dill,

svenska bör de va´

några supar hör ju till

trevligt skall vi ha.

Kräftans lov då sjunger vi

ljudligt och med kraft

ljudligt också sörplar vi

kräftans goda saft.

Svenskt är detta kräftkalas

seden gammal är

viktigt allt med humor tas

kräftan är oss kär.