JANUARI

 

I januari håller vi oss med goda föresatser. Kastar ut julgranen, skottar snö om vi bor norrut
och ser dagarna bli längre.
De förlängs med nästan en timme i Skåne, bra mycket mer än en timme i Svealand och
ungefär tre timmar i Lappland.
Tretton respektive tjugo dagar efter jul infaller
de kyrkliga helgerna Trettondagen och
Tjugondedagen, även kallad TjugondagKnut,
,
eftersom Knut råkar ha namnsdag den dagen.
Båda dessa helger är av hävd vikta för kalas
och festligheter, men även för barnkalas, då
julen skall dansas ut.

Inre bryr vi oss om att januari har namn efter
Janus, som de forntida romarna alltid nämnde
först när de anropade sina gudar, ty han var
beskyddaren av all begynnelse och avbildades
med två ansikten av vilka det ena var vänt mot
det förgångna, det andra mot framtiden.

Bondepracticans långtidsprognos för vädret mm under året

  Skiner solen under Nyårs-dag om morgonen klar,
så blifver stor sorg och klagan, oväder och krig.
Skin solen S:t Pauli dag (25/1) klar, det betyder
ett godt och fruktsamt år, rägnar det, då kommer
ett medelmåttigt år, rägnar och snögar det, då
kommer stor sjukdom och död. Sammaledes ock
när det är stor Töcken och Dimba, eller om det är
stor blåst, det ger örlog och krig.
Såsom de tolf dagarne i Julehelgen, skicka sig med
mulit väder, rägn, snö eller klart, så foga ock de
tolf månader med sig hela året igenom.
Höres Thordön i denna månan, det räknas för frukt-
samt år. Örlog och mycken storm, då är det godt
tecken att bygga hus, göra bröllop, taga läkedom
till skenbenen. Då är det ej godt att låta blod.

Underlag: Alf Henrikson, Enok Sarri i Nikaluokta, Bondepractican
                 samt de äldre i Sherwoodskogen

GOTT NYTT ÅR 2018

Vid nyårsskiften har vi väl alla förhoppningar om att det nya året skall bli ett bra år. 
De flesta av oss bär förvisso på oro och bekymmer av skilda slag. Det kan handla om
hälsa, ekonomi eller relationer. Vi hoppas väl alla kunna lämna allt sådant bakom
oss vid årsskiftet och gå en ljus framtid
till mötes. Även om det inte alltid blir 
så kan kanske förhoppningarna i 
sig skänka en viss vederkvickelse.

Vi i Sherwoodskogen har förhopp-
ningar och tror på framtiden och
kommer under det kommande året
att göra vårt yttersta för att stimu-
lera och glädja alla våra besökare.

Vi önskar er alla ett Gott Nytt År 2018.

NYÅRET

 Säg inte att framtidens dis ligger tätt och att icke du vet vad den bringar.
I maj skall det nämligen komma en gök på ödesmättade vingar.
I juni skall smultronen blomma på nytt, i juli skall gulmåran dofta.
Sålunda ser du tydligt och klart att framtiden känner du ofta
Kungliga Vetenskapsakademin kan hjälpa dig något på traven.
Ty den vet på sekunden när solen går upp och  ner över jorden och haven.
Den kan även exakt profetera och spå när månen sitt anlete döljer.
Den skall säga dig alla planeternas gång under alla dagar som följer.




Endast människans ävlan och futtiga liv är du icke
förunnad att känna.
Hennes vilja är möjligen fri till en del, så att ingen kan förutse denna.
Ty makten att ilsket förgöra sig själv är människan obetagen.
Men i övrigt är framtiden förutbestämd redan på nyårsdagen.



Ur "Varvet kring solen" av Alf Henrikson.  Redigerat
      i Sherwoodskogen.

TROLLSTIGEN

Den här bilresan har fått förnyad aktualitet. 2018 är det valår i Sverige, och då gäller det
att bestämma sig för på vilken sida av vägen man skall åka, till höger eller till vänster eller
i mittfilen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi körde Trollstigen ett år
den bergväg som i Norge går.
Den slingrar sig runt fjordarna
högt uppe över gårdarna.
Längs vägen är det branta stup
som störtar ner mot mörka djup,
tyvärr är vägen smal
och stundtals mycket hal.
Till höger, fram, jag har min fru,
till vänster, bak, min dotter, sju.
Jag kör väl rätt försiktigt
men tycks ej lyckas riktigt.

För resan störs av vilda tjut
som mor och dotter häver ut,
"för långt till höger", skrek min fru,
"för nära kanten åker du".
"För långt till vänster", dottern kvad
"kör mitt i vägen" hon mig bad.
Och farten ansågs hög,
ej mycket åt dem dög.
Av all den skönhet vägen ger
från våran bil vi inget ser.
Jag blev rätt yr i hatten
och höll mig hårt i ratten.

Långt efteråt när år har gått
och borgarna har makten fått
jag kom att tänka på det där
och mina bilkörningsbesvär.
För fyrpartiregeringen
den måste nog, förmodligen,
få höra samma sak 
från väljarna därbak.
"För långt till höger, bromsa ner",
"styr upp i mitten" centern ber
"håll vänster", så går färden,
som styrs av Sifos värden. 



Underlag: Självupplevt

GOD JUL

Vi önskar vår stora läsekrets en riktigt God Jul.  Vi har under året haft besökare från snart 
sagt varje land. Totalt har vi haft ca 73 000  bloggbesök sedan starten. Enda undantagen 
är besökare från Nord-Korea och flera afrikanska länder söder Sahara.

Alla vi här i Sherwoodskogen sänder er 
alla våra varmaste julhälsningar genom

Robin och Marion

SUSPEKTA AKADEMIEN

Det stormar kring Svenska Akademien, eller Sexualakademien, som Jan Guillot kallar sällskapet
efter den senaste tidens skandaler.
"Svenska Akademien är en institution som får Vatikanen att framstå som ett under av direkt-
demokrati och modernitet", skriver Jonas Gardell i Expressen 10/12.  I en tidigare granskning
skriver Expressen " Insynen i den snåriga stiftelse-
och företagsstrukturen försvåras av det faktum att
Akademien klassas som en offentlig korperation
och anstalt, en ålderdomlig juridisk form som praktiskt
taget ställer Akademien utanför statsapparatens
kontroll".
Man kan verkligen fråga sig om en institution med så
mycket makt och pengar nyckfullt skall få bestämma
allt själv, inklusive utse sina egna ledamöter? Det handlar
alltså om en sluten och skattebefriad organisation som
är god för flera miljarder.

Dåvarande ständige sekreteraren Horace Engdahl och
ledamoten Per Wästberg skrev under en begäran att den
så kallade kulturprofilen skulle få en statlig lönegaranti
på livstid! 
Han har livligt påhejats av dessa två och av
Peter Englund och av Katarina Frostensson, hans fru.
Mannen heter Jean-Claude Arnault och är anklagad för
våldtäkt och sexuella trakasserier, begångna i Akademiens
lyxvåning i Paris.

"Akademien är en feodal rest utan insyn och demokrati och som gynnar de egna", skriver
Per Sundgren, bostadsförmedlingens tidigare ordförande. Han menar att det är otillständigt
att akademieledamöterna och deras anhöriga lägger beslag på attraktiva lägenheter i Gamla
stan, vid Mariatorget och på Djurgården och runt om i Stockholms innerstad. En moralisk
korruption genomsyrar hela akademien. Alla dessa lägenheter borde återlämnas.

Om svenska akademien överhuvudtaget bör finnas
kvar måste den reformeras i grunden. Vädra ut lössen
och töm de unkna pottorna, så kanske Bellman skulle
ha uttryckt saken.
De som missbrukat sin makt och ställning och som
skott sig själva och sina bekanta skall sparkas ut om-
gående, det gäller bland andra  Horace Engdahl,
Katarina Frostensson, Per Wästberg, Peter Englund
och Göran Malmqvist.
Valspråket "Snille och Smak" skall alltså symbolisera
dagens Akademie. Det ligger djup tragik i detta! 

Källor: Angivna samt Sherwoodskogens tankesmedja

VILTOLYCKAN

Djupt inne i Sherwoodskogen har några sherwoodbor ett fritidshus. Det var här denna
olycka inträffade.
En jägare skall inte bara kunna skjuta bra, han måste också kunna alla de krångliga
regler som har med jakträtt att göra.
Ännu krångligare blev det den här gången när ett rådjur blev påkört på vägen utanför
fritidshuset och när det döda djuret hamnade strax utanför huset. Vi låter husägaren
berätta. Han var inte hemma just när det hände, men en granne började agera på egen
hand....

Ett rådjur blev nermejat av en bilist
och djurkroppen for in på gärdet
en sedvanlig olycka men ganska trist
för grannen vill strax veta värdet.

För gärdet var mitt just där rådjuret låg
och grannen han ringde polisen
i kroppen han nog mycket köttvärde såg
hans gryta stod redan på spisen.

Intresset han visade smittade mej,
i andanom hägrar filéer,
jag forskar i saken och fann att det ej
var läge för egna idéer.

Här gällde nu lagen att markägaren
blott hälften av kroppen får taga
och resten av djuret det tillfaller den
som innehar rätten att jaga.

Med jakträtt så avses den mark varifrån
som rådjuret sprang ut på vägen
med avsevärd möda och per telefon
jag hittar en man, oförvägen.

Med motorsåg hämtar han genast sin bit,
min dröm om filéer den bleknar,
och grannen han kallade slaktaren dit
och jag ganska enkelt beräknar:

En halva för jakträtten, den gick ju snart
sen grannen får hälften av resten
en kvarts bit av kroppen till slaktarn så klart
och själv blir jag helt blåst på festen.

Underlag: Självupplevt

OLJEPLATTFORMEN

Jag har varit ombord på en oljeplattform

på ett skeppsvarv i Bergen den låg
dimensionen av skapelsen den var enorm
måste tåla var storm och var våg.

Den såg ut som ett höghus på skrangliga ben
på pontoner nu skapelsen flöt
liksom övriga flytetyg har den kapten
tills man benen i havsbottnen sköt.

Så den kan alltså köras för egen maskin
den har motor och roder och ratt
direktören berättar för mej med ett flin
vad som hänt under sistliden natt.

Denna urtidsdjurliknande stålkonstruktion
ut på fjorden man tog för ett test
det man avsåg att pröva var motorns funktion
när den pressades som allra mest.

Uti gryningen hade man provet gjort klart
då en vedskuta man kör förbi
med ett tut i sirenen och ansenlig fart
från ett vältrimmat maskineri.

Just  när plattformen nådde till vedskutans bog
var det någon som tittade ut
"det var skepparen", sa direktören och log
"han var känd som en riktig suput".

"Att bli omkörd utav våran oljeplattform
var en chockartad nesa så djup,
fick en påverkan som tycks ha varit enorm
sedan dess tar ej skepparn en sup".

Underlag: Självupplevt

VÅRAN TUPP

Här i Sherwoodskogen finns det gott om djur, de allra flesta är tama. Det här är
berättelsen om våran tupp. Han blev inte så gammal, men han var rask och
potent så länge han levde.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Här på gården finns djur
dock ej några i bur
våra höns går omkring här och sprätter
några gäss likaså
ganska fritt kan här gå
och en katt och en vit-röd-brun setter.

Först om ursäkt jag ber
men jag likheter ser
mellan hönsen och det militära
till exempel vår tupp
liksom leder en trupp
och för denna han ansvar vill bära.

Både vardag som helg
tuppen blåser revelj
då förväntar han sig reaktioner
och när tapto han ger
alla höns sig beger
upp på hönshusets pinnpositioner.

Han är värdig och stram
vet att katten är tam
så för den vill han ej reagera
om det kommer en hök
överlägset besök
han beordrar sin trupp retirera.

Våran tupp är viril
men han gör det med stil
utom när han försöker med gässen
så nog är han potent
och som tupp kompetent
han har sting, som det står i Expressen.

När han hittat nå´t gott
kvittar av vilken sort
stolt han kallar på truppen att smaka
om så sandkorn det är
truppen dessa förtär
vill ej onödigt bråk förorsaka.

Han har oinskränkt makt
truppen tar sig i akt
mycket modig och stark är han även
dock i går tuppen dog
kraft och mod ej förslog
sorgligt nog blev han tagen av räven.

Underlag:  Från hönsägaren

SOHEILAS BERÄTTELSE

Föregående blogg (11 december 2017) handlade om " Invandrare som hatar Sverige".
Den var skriven av Sheila Fors Kalhor. Här följer ett kort sammandrag av hennes levnad
så här långt. En spännande och gripande berättelse.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Soheila föddes den 8 februari 1967 i Gilan-Gharb, i den kurdiska delen av västra Iran. Hon är
dotter till Khodrad Davoodian och Forough Rezal. Hennes släkt är framstående och har varit
feodalherrar i västra Iran så långt som den skrivna dokumentationen bakåt i tiden sträcker sig.

Hon är barnbarnsbarn till "Suleyman Shah" som dödades 1923 som en följd av den maktkamp
som utlöstes i Mellanöstern av Lausannefördraget (ett fredsfördrag mellan Turkiet och England
m fl 1923). Sedan dess har släkten Davoodians historia präglats av att man förlorade
maktkampen mot släkten Pahlavi. Mohammad Reza Pahlavi blev senare shah av Persien 1941.
Släkten Davoodians fick efter nederlaget vidkännas förlust av egendomar, de fördrevs från sina
hem och blev sedermera förföljda av den islamska revolutionens ledare Ayatollah Khomeini.

Soheila föddes under shah-tidens sista år och blev tonåring under den islamska revolutionen.
Hennes ungdom har i hög grad präglats av regeringarnas förföljelser av släktingar, upprepade
fängslanden och tortyr av hennes far och inte minst kriget mellan Iran och Irak.
Hon utmärkte sig i unga år som en briljant skribent och vann ett nationellt pris i en litteratur-
tävling som tolvåring. Tidigt i tonåren slöt hon sig till motståndet mot Khomeinis regim i
gerillaorganisationen Shirik Fedayee.

I sin bok "Kärleken blev mitt vapen", Libris, berättar hon om hur hon fick skydda en grupp
kvinnor uppe i bergen som 14-årig soldat. I krigets slutskede gifte hon sig med en iransk man
som hon lärt känna. I ett äktenskap som präglades av kriget och förtryck i hemmet föddes två
barn. 1993 flyttade Sheila och barnen till Sverige. I det nya landet tilltog missförhållandena
inom äktenskapet vilket ledde till en djup depression och flera självmordsförsök. Maken var
hennes tolk och hon fick medel mot epilepsi utan att lida av sjukdomen.Hennes allmäntill-
stånd försämrades så kraftigt att hon sändes av de sociala myndigheterna i Sverige till Iran för
att i bästa fall tillfriskna i hemlandet, i sämsta fall dö hemma.

I sin mors hem hade Sheila en stark andlig upplevelse som lyfte henne ur depressionen och
medicinberoendet och gav henne livslusten åter. Tillbaka i Sverige blev Sobeila åter gravt
misshandlad i Göteborg och togs in på kvinnohus. Där och då fattade hon beslut om att hon en
dag sulle bygga ett eget skyddat boende, det bästa i Sverige. Hon skilde sig från sin man och
1998 gifte sig Soheila med sin nuvarande man, Paret har två barn.

2005 anställdes Sobeila och hennes man av kurdiska lokalregeringen i Irak för arbete med
         Women Empowerment Courses, kurser i egenmakt
2008  Paret tillbaka i Sverige
2010  Öppnades världens första Tehus för kvinnor
2011  Öppnades Saras Hus, Sveriges största skyddade boende för enskilda och familjer som
          lever under hederskulturen
2012  Öppnades Tehuset i Karlstad och året efter i Jönköping
2014  kom hennes biografi "Kärleken blev mitt vapen"
2016  utkom hennes andra bok "Bakom varje fönster bor ett hjärta"

De senaste  åren har Sobeilas varit en flitigt utnyttjad föredragshållare i integrationsfrågor.
Under rubriken "Resan till Väst är en mängd resor" har hon talat om den  svåraste resan
mellan världsbilder och sociala strukturer.
Tehusen har blommat och är en oas  för flera hundra kvinnor.
Soheilas resa har nått långt, men den har knappast ens börjat.

Underlag: Stiftelsen Khatoons hemsida

INVANDRARE SOM HATAR SVENSKAR

Soheila Fors Kalhor föddes i Iran 8 februari 1967. Hon är synnerligen väl integrerad i det svenska samhället. Hon verkar som författare och föreläsare med inriktning på hedersvåld
 och gruppkultur. År 2012 blev hon framröstad som årets "bry-sig-omare" i Karlstads 
stift och som Årets förebild av dagstidningen Dagen. 2013 blev hon en av flera som 
uppmärksammades av kungahuset för "betydande insatser lokalt, regionalt och nationellt".
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta inlägg av Soheila Fors är hämtat ur Facebook.

Vad skall vi göra med den tredjedel av invandrarna som inte vill låta sig integreras? Huvuddelen
av alla vill precis som jag bli en del av det nya hemlandet. Vi vill lära oss språk och kultur, vi
vill  att våra barn skall få en framtid som inte var möjlig i vårt gamla hemland.Vi förstår inte hur
allt fungerar men vi vill lära oss.
Sedan finns det en annan grupp. Det är den
dryga tredjedel som inte vill integreras. Denna
tredjedel lever bland ett folk som de i vissa fall
föraktar och ofta undviker. De bär ibland på helt
overkliga drömmar om sin moraliska överlägsen-
het och om sharia som en himmelsk lag. långt
över den svenska. Vitt och brett talar de om att de
har infiltrerat alla nivåer i det svenska samhället
och att de snart skall införa sharia. Hit har de
fördrivits av den  fattigdom och det förtryck som
de drabbats av. Men nu ser de sig inte längre som offer och flyktingar, de ser sig som erövrare
med drömmar om seger över den västerländska kulturen.
De kom ofta ganska oorganiserade och omedvetna till Sverige, men deras predikanter har fått
dem att marschera i takt. Personal från det sociala har berättat för mig att i södra Dalarna
kommer mullor och ringer på dörren hemma hos invandrare och anmärker på att deras döttrar
och mödrarna visat sig ute olämpligt klädda. Tillåter den svenska naiviteten att vargarna får
ringa in de förrymda fåren igen?
Här ligger själva faran med den segregerade gruppen, inte det att Sverige skall tas över 2035
som en del muslimska predikanter påstår. Faran är att mullorna håller en tyst majoritet av
invandrare som gisslan. En bekant sa till mig: "Det är enklare att göra som de säger än att kämpa emot".
Det svenska samhället som är byggt på frihet och
samförstånd har inga verktyg att använda mot dem
som inte vill vara del av det utan motarbetar det.
Jag måste fråga mig själv och er andra:
- Gäller inte mänskliga fri- och rättigheter för alla
  kvinnor?
- Ska vi tillåta utländsk finansiering av moskeer?
- Ska föreningar som arbetar mot integration få
  statliga eller kommunala bidrag?
- Har invandrare bara rättigheter och inga skyldigheter
  mot det svenska samhället?
- Är det godtagbart att bara 4 av 10 slutför utbildningen i svenska språket?
- Är många invandrare här bara för att få försörjning för sig själva och sina familjer?
- När skall samhället sätta ner foten och bestämt kräva att i Sverige skall svenska lagar gälla
  utan det minsta undantag?
Jag göder ingen rasism eller främlingsfientlighet. Vi måste föra ett samtal om allt detta. Jag
önskar bara att alla skall få den chans som jag fick när jag kom till Sverige.

DEWARS OF PERTH

För några år sedan gjorde några från Sherwoodskogen en rundresa i Skottland. Bland 
annat besöktes  en Wiskyfirma ett par mil från Edinburgh, Dewars of Perth, mest 
känd för sin storsäljare "White Label". En av deltagarna lämnar här en kort rese-
berättelse.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har varit och sett på en whisky-fabrik
det var Dewars i Perth, den var helt magnifik
uti Skottland den låg
och jag kommer med tåg
ifrån golfsportens stamort i världen
i St Andrews vid Edinburgh är den.


Ifrån små  brännerier man råvaran fick
en strid   ström av tunnor från dessa det gick
denna rågsprit man tar
häller i stora kar
och rör om till en jättelik blandning
och så  vidtar en märklig förvandling.


För nu träder han fram denne rödnäste man,
mr Dewars of Perth, ingen annan det kan
blanda till så det blir
ljusbrunt livselixir
som han ger rätta smaken och färgen
och receptet har mannen i märgen.


Som en mästerkock går han så värdig och tjock
och han avsmakar drycken i kritrandig rock
men hans näsa är röd
varslar om tidig död
mannens uppgift man ärver i släkten
här hos Dewars är han arkitekten.


I förseglat kuvert i ett valv har man lagt
ett recept som är hundra år gammalt man sagt
det är Dewars klenod
där beskrivs den metod
som den mannen förvarar i minnet
när han tillreder whiskyn och ginet.


När besöket var slut och jag ämnade gå
på White Label han bjöd mig att provsmaka då
en helt underbar tår
sent jag tackar och går
när jag kände jag druckit tillräckigt
och min näsa var röd så förskräckligt.


Underlag: Självupplevt

PRÄSTEN FRÅN LUSAKA

Vi var fyra stycken från Sherwoodskogen ute på ett FN-uppdrag i Afrika, i Belgiska
Kongo, som landet hette i början på 60-talet. Vi hade hyrt en bil och var nu på väg
mot Victoriafallen på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe.
Det är svårt att tänka sig något mörkare än den afrikanska natten eller något blötare
och halare än de röda grusvägar som vi åkte på.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi hade hyrt våran bil i Elisabethville
Lumumbashi som staden nu heter
vi har kört sextio mil och har blott stannat till
för att tanka och för enskildheter.


Det är regntid och vägen är lerig och hal
och  vi närmar oss staden Lusaka
det har mörknat och billjus ger klen marginal
för att hinder på vägen bevaka.



På en raksträcka då vi en människa ser
och en bil som har nosen i diket
när vi närmar oss ser vi en präst och han ber
om snar hjälp uppifrån himmelriket.

Och han står däri regnet och fortsätter be
tycks ej märka att vi nu har stoppat
om han tittat så skulle han faktiskt fått se
fyra man som ur vår bil har hoppat.

Sedan lyfter vi bilen på vägbanan opp
och vår präst tror det pågår ett under
kan väl hända vi också då närde ett hopp
att från himlen få höra ett dunder.

Sedan tackar han Gud, intensivt nu han ber
liksom mässande vid bönepallen
mot profanare under dock vi oss beger
för vårt mål är Victoriafallen.

Underlag: Självupplevt

JERUSALEM

Frågan om Jerusalems status har fått förnyad aktualitet genom President Trumps
beslut att flytta amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem. Av detta
följer att USA nu betraktar Jerusalem som Israels huvudstad.  Frågan har en
väldig sprängkraft i stora delar av världen, såväl från politiska som religiösa
utgångspunkter.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En fråga som man ställer sig lite till mans är, vem grundade egentligen Jerusalem?

I Mellanösternkonflikten använder alla parter historien som argument varför de själva har
större hemortsrätt till platserna, i synnerhet Jerusalem, än övriga folk.
Det enklaste svaret på frågan vem som grundade Jerusalem är att vi inte har en aning,
eftersom platsen varit bebodd redan på 4000-talet f.Kr., långt före uppkomsten av både
kilskrift och hieroglyfer. I slutet av 3000-talet f.Kr. utvecklades bosättningen till en
muromgärdad by eller småstad på en kulle.

Möjligen kan man tidfästa den egentliga stadens
grundande till ca 2000-talet f.Kr. Text på ler-
föremål som påträffats vid egyptiska Luxor,
nämner vid denna tid Ursalim, vilket kan tolkas
som en variant av Salem eller Jerusalem.
Under de sekler som följde kom huvuddelen
av området som idag är Israel och Libanon att
domineras av kanaanéer, som uppförde flera
städer och utvecklade en livlig handels- och
hantverkskultur. Det råder inget tvivel om
att det var kanaanéerna som ansvarade för fram-
växandet av ett stadssamhälle i Jerusalem med
citadell och stadsmur samt torn, damm och
kanal runt Gihonkällan. Kanaanéerna i staden
blev på 1400-talet vasaller under Nya riket i
Egypten.
På 1300-talet får vi för första gången en konkret
inblick i deras verklighet tack vare brev som på-
träffades i fornegyptiska arkiv från kung Abdi-Heba av "landet Jerusalem" till farao med bön
om hjälp i kampen mot farliga grannar. Kungen klagar över att hans land intagits av habiru.
Detta tolkades tidigare som en form av ordet
för israeliter, hebréer, men faktum är att be-
nämningen förekommer allmänt i området
som beteckning på rövare eller landstrykare,
vilket självklart inte hindrar att de historiska
hebréerna härstammar från en av dessa grupper.

Utbyggnaden av Jerusalem fortsatte men staden
kom i anslutning till Abdi-Hebas regeringstid i
jebuséernas händer, Forskarna är oense om detta
folks ursprung. Enligt vissa rör det sig om
kanaanéer, enligt andra om hettiter, enligt en
tredje grupp om amoriter, alternativt kurriter.
Först ett par sekler senare miste jebuséerna i
sin tur staden till det expanderande israeliska
kungariket.
De gåtfulla jebuséerna har fått en renässans i
modern tid eftersom ledande palestinier, däribland Yassir Arafat, har gjort gällande att
palestinierna härstammar i rakt nedstigande led från detta folk. Vilka källor han åberopar
för detta djärva påstående är obekant.

Källor: Jourhavande historikern Dick Harrison