SVENSKA SPÖKHOTELL. DEL1

                             

Åkerblads Hotell och Gästgiveri,  Tällberg i Dalarna

Ägarna säger, ni skall inte vara rädda om ni ser eller
hör något märkligt. Ingen vill oss något ont, det kan
vi försäkra er. Här kan ni sova lugnt.

Men något märkligt tycks dock ske här. Man kan höra
gungstolar gnissla, en gammal skrivmaskin knattra. I
finmatsalen Arsstugun hörs ibland röster från ett råd-
slag. TV-apparater kan stängas av och på utan att någon
rör dem. I de äldsta delen av gården kan man få höra fotsteg i en korridor, och från den gamla
barnstugan kan man ibland få höra ljumma barnskrik.
I hotellets sällskapsrum vid brasan syns ibland en gammal man sitta i en fåtölj, Han har brun
 kostym och hans hår är grått. Arne Åkerblad, farfar på
 gården, sägeratt han påminner om hans egen farfar.

På morgonen, när gryningen sakta sprider sig över Siljan
kan man få uppleva Nanny, som i sin gråa kofta och grå-
svarta hår, insvept i en sjal, just skall börja städa. Hon
har hörts sittande i den gamla gnisslande gungstolen. Hon
tar gärna gamla vägar som inte finns längre genom väggar
och igensatta dörrar.
Men ägarna upprepar, ingen vill oss något ont.

                                                   Yxtaholms Slott i Södermanland

Lars Knutsons Yxsta - sedermera Yxstaholm-  har sedan 1300- talet, fram till 1900- talet,
varit i privat ägo. Många ägare har det varit genom åren och tydligen har några av dem
satt sina spår. Här händer ibland märkliga saker.
Möbler flyttar på sig av sig självt, stolar ställs till-
rätta. Ibland kan man få höra ljudet av klirrande
glas, Knarrande fotsteg har hörts i en korridor. Ja,
här händer verkligen ovanliga saker som är svåra
att förklara.
De nuvarande ägarna hävdar emellertid att det med
säkerhet handlar om snälla spöken som tillåter
gästerna att sova lugnt i sina sängar.

På Noors Slott för drygt 100 år sedan inträffade en särdeles ovanlig händelse som faktiskt
skulle komma att omskrivas i artiklar i flera av dåtidens ledande dagstidningar i Sverige. Det
var den berömde författaren Verner von Heidenstam som upplevde en spöksyn i samband
med en vistelse på slottet år 1898 då han arbetade
med ett verk om Karl XII:s Karoliner.  Här åter-
berättas händelsen med författarens egna ord:


Utanför mitt skrivrum låg två stora, på natten
nästan beckmörka rum, med väggarna fulla av
gamla släkttavlor. Där fanns även ett stort
ryttarporträtt av Karl IX. När jag som bäst
arbetade med avslutandet av kapitlet om
Karl XII:s död vid Fredrikshald, klockan var
väl 2 på natten, hörde jag steg och ett ping-
lande skramlande ljud. Jag såg upp och i  den
mörka dörröppningen stod ingen mindre än
min hjälte Karl XII själv, i fältuniform. Hans
ansikte var vitt som gips. Handskarna var
vita. Vålnaden satte sig i en stol med värjan
över knät och sade med klar röst: - Det där som du skriver kan ju vara riktigt och sant, men
du glömmer en sak. Sista natten åkallade jag Gud. Minns det.


Därpå var vålnaden borta,  Jag skyndade ner och
väckte min fru och berättade om spöksynen.
Därefter infogade jag med djup känsla vålnadens
ord i min berättelse. Ingen vet hur poesin parar
vidskepelse med vetande. Kanske är det ur just
den föreningen som sanningen destilleras fram.
Med denna spökhistoria vill jag nu sluta för i dag.

V von Heidenstam, år 1898

Underlag: Spökhotell.se


.