STAMPEN

I min ungdom var Stampen den slutliga möjligheten att fylla på kassan när det krisade. Min
konfirmationsklocka gjorde många besök där. Men det var ju för många, många år sedan. Men
numera är ju Stampen något helt annat, något
skrämmande. Det var det inte förr. I dag är

Stampen en mediakoncern i dödsryckningar.
Omkring 2000 arbetstillfällen är i farozonen.
Koncernens förre vd och styrelseordförande
Thomas Brunegård ( till höger) påminner i mångt
och mycket om den omtalade kirurgen Paola
Macchiarini, han med plaststruparna. Brunegård
lyckades lura skjortan av hela sin styrelse , sam-
tidigt som alla i branchen insåg att den digitala
revolutionen skulle gå ut över papperstidningarna.
Han lyckades med konststycket att skaffa sig mandat
för att snabbt köpa tryckerier och mängder av pappers-
tidningar för miljardbelopp för lånta pengar. Så nu kippar
en lång rad tidningar efter andan, Göteborgsposten, Hallands-
Nyheter och ett 20-tal andra.

Stampen är nu beviljad så  kallad rekonstruktion, vilket bland annat innebär att de anställda
får tre månaders statlig lönegaranti.

Thomas Brunegård och hans kumpan, ägaren Peter
Hjörne (till höger) behöver däremot inte oroa sig för
brödfödan. En granskning i Expressen visar att
Brunegård under åren som vd och ordförande
fram till 2014 tog ut 74 miljoner i ersättning. Hjörne
tog i sin tur under samma tid ut 54 miljoner och
till det har han fått 70 miljoner i aktieutdelning.

Efter haveriet har Brunegård gjort sig oanträffbar
på Nya Guinea trots att han fortfarande sitter i
styrelsen för Peter Hjörnes maktbolag. Brunegårds
gamle kompis Ove Joanson såg till att Brunegård
blev invald i Sveriges Radios styrelse. Så nu är han
försörjd av skattemedel samtidigt som lönerna för
tidningarnas anställda också betalas av skattemedel.

Om man hade Brunegårds fräcka attityd skulle man kunna
uttrycka det som att operationen lyckades men patienten
dog.

Underlag: Dagspressen, särskilt Expressen och Aftonbladet och Karin Olsson

JÄGARNA

JÄGARNA
Somliga jaga till husbehov
lagligt och lätt att begripa
andra de jagar, fast utan lov
då får polisen ingripa.
Nyrika söker sig villebråd
gärna långt bort uti världen
med jakt av det slaget de nog har råd
för dyrbar och onyttig är den.


Ute i bushen och på savann
storviltet då reduceras
så som det anstår en gentleman
nöjesjakt organiseras.
Husbehovsjägaren vill ha mat
bytet han lägger i boxen
storjägarfolket de önskar så klart
hornen från gnun och från oxen.

Jakt för behov accepterar vi
skapar balans i naturen
nöjesjakt är som en industri
av kapitalet uppburen.
Därför bör vi besluta nu
husbehovsjakt är till nytta
nöjesjägarna borde ju
till skjutbanorna sig förflytta.

Underlag: Skrivarstugan Sherwoodskogen

SJUNG MED OSS

Vad alla kanske inte kände till är att vi har en sångkör här i Sherwoodskogen. Akustiken är dålig
 bland träden, men vi sjunger ändå och med glädje.
En riktig glädjespridare är den här sången, tycker vi.
Melodin är nog känd av de flesta: " Happy days are
here again". Den skrevs av paret Milton Ager (musik)
och Jack Yellen(text) under förbudstiden i USA,"the
Prohibition" 1920-33. Alkoholförbudet upphörde
ungefär när Franklin Delano Roosevelt tillträdde som
president. Sången lär skall ha kommit till ungefär då.
Vi sjunger den gärna och ofta.


Sjung min vän, det glädje ger
det inser nu allt fler och fler
så tillsammans sjunger vi en sång
hela kören på en gång.
Glöm problemen som du har
och välj i vår repertoar
just för dej det finns en melodi
med en massa glädje i.

För sång ju alla behöver
som sorg och oro lätt söver.

Sjung, var glad, och koppla loss
och om du vill så sjung med oss
varje tisdag uti vår salong
sjunger vi en enkel sång.
Har du sångröst är det bra
då hittar du lätt stämmorna
men det viktigaste, är förstås
det är glädjen, sjung med oss.

Underlag: Skrivarstugan Sherwoodskogen

LIVETS LOTTERI

Ett till synes lyckligt par har gått ut på en exklusiv restaurang i Kungsträdgården i Stockholm.
Under en längre tid har dock mannen varit näst intill sjukligt besatt av att vinna stort på lotto,
vilket av olika anledningar hade börjat reta gallfeber på kvinnan.

När mannen gått ut på toaletten kallar därför kvinnan
till sig kyparen och säger:
- Min pojkvän kommer att fråga mig om vinnarsiffrorna
på dagens Lotto, Hans rad ser ut så här. Kan inte du
säga att han har vunnit?
Kyparen går efter  lite övertalning med på det lilla skämtet
och bara några minuter senare frägar pojkvännen om
vilken rad som vunnit vid lottodragningen.
- Vi har en TV i köket så jag går och kollar, svarar kyparen.

Pojkvännens glädje vet inte till sig när kyparen återvänder
och läser upp siffrorna. Han reser sig ur stolen och faller
ner  på knä.
- Jag vann! Jag vann! Han skriker ut sin glädje och beställer
omedelbart in champagne.
- Skål! hojtar han, det är något jag måste berätta. Lugnt
leende ger han kvinnan bilnycklarna och säger:
- Bilen och huset är ditt. Jag har ett förhållande med din
syster och från och med nu är det det som gäller.
Och innan hon hinner berätta att det hela är ett skämt,
sveper han glaset med champagnen, kastar det på
golvet och när det slås i bitar är han redan halvvägs
ute genom dörren - hysteriskt skrattande.


Berättat för oss i Sherwoodskogen av Claes Nordenskiöld

MINNEN FRÅN VENEZUELA

Vår bloggredaktör i Dalby var under många år  verksam inom byggbranchen. Han samlade
 under dessa år på sig mängder av intressanta minnen från rader av utlandsuppdrag runt om
på jorden. Här berättar han om en händelse som han upplevde i Venezuela på 60-talet.

Jag läste för en tid sedan i dagspressen att Venezuelas
president Nicolás Maduro (till höger) har infört undan-
tagstillstånd i landet. Det är förmodligen en sista despe-
rat åtgärd innan detta i sig rika land faller helt och hållet
samman som en följd av sjunkande oljepriser och det
kommunistinspirerade vanstyre som den nu avlidne
president Chavez initierade och som sedan fortsatt under
den nuvarande regimen.

Venezuela har i alla tider varit en tummelplats för allsköns
lycksökare, mycket tack vare sina rika oljefyndigheter,
men även mineraler, främst järn. Tillgången till billig
elkraft har möjliggjort anläggandet av gigantiska
aluminiumsmältverk.
På 1960-talet kom exploateringen av östra Venezuela,
Guyanaregionen, igång på allvar.
Ett av Sveriges större entrepenadföretag var permanent etablerat i Caracas och hade fått
ett stort kontrakt tillsammans med US Steel och som gällde anläggande av vägar, vatten,
 avlopp, elförsörjning och annan infrastruktur samt byggnation av 38 tjänstemannavillor
i anslutning till deras stora järnmalms- och pelletanläggning i östra Venezuela i en liten
gudsförgäten håla i floddeltat Orinoco och Caroni. Platsen hette Puerto Ordaz och blev
min och min lilla familjs hemvist i några år. Jag kom dit 1967 som project manager och
hade till min hjälp ett antal inhemska tjänstemän, bl a en lokalanställd dansk.

Det var skitigt, varmt och svettigt. Regnperioden var på
väg och bland annat fattades alla fönster till villorna. För
att kolla sanningshalten i alla ursäkter och undanflykter
från fönsterleverantören som fanns i Ciuda Bolivar, c:a
10 mil bort, så hoppade jag in i min skrangliga Ford
Anglia och begav mig iväg för att själv kolla situationen.
På den tiden härjade vänstergerillan för fullt i regionen
och militären hade satt upp checkpoints här och där vid
strategiska vägavsnitt. Jag anlände till en av dessa check-
points och stannade pliktskyldigast vid en liten byggnad
och en jätteskylt med texten "Paro" samt mycken annan
information som jag på min mycket dåliga spanska försökte
tyda. Jag väntade 5 minuter, jag väntade 10 minuter i den
gassande hettan, men ingenting hände och ingen kom ut
ur den lilla byggnaden. Slutligen tröttnade jag, startade
motorn och började rulla sakta framåt. Som skjuten ur en
kanon och från ingenstans dök det upp en soldat och
avlossade en kulkärve i vägbanan precis framför motor-
huven på Anglian. Min första tanke var "shit- Curt, nu är
det kört". Soldaten ropade "Senor. Venga". Senor, kom hit
och viftade med kulsprutepistolen. Jag steg försiktigt ur
bilen och han visade mig mycket bryskt upp till den lilla
byggnaden och till "el Commendante". Jag fick slå mig
ner på en stol i commendantens förrum och efter en tims-
lång väntan, pinsam visitering och kontroll av min in-
dentitet och commendantens tålmodiga lyssnande på
min förklaring, framförd på stapplande spanskengelsk-
svenska och med svetten rinnande längs ryggraden så
pekade han på den stora stoppskylten och förklarade på
perfekt engelska skyltens betydelse och vikten av dess
innebörd och efterlevnad.
Jag bad så mycket om ursäkt för allt besvär och med
ett stort Zlatangrin gjorde han honnör och lät  mig
fortsätta min resa, lättad men ordentligt försenad. På
återvägen, efter ett positivt besök hos fönster-
leverantören, stannade jag pliktskyldigast, öppnade alla dörrar, bagageluckan
och motorhuven. Soldaten och "el Commendante" gjorde båda honnör med stora
flin.  Efter detta var jag noga med att  stanna  vid alla vägkontroller och göra allt
som står på skyltarna.

Med hälsningar till alla bloggläsare från Sherwoodskogens detachement i Dalby.

INGMAR BERGMAN

Ingmar Bergman har blivit aktuell genom de nya sedlarna. På 200 kronorssedeln finns en bild
av honom och av Bengt Ekerot, klädd som Döden vid inspelningen av " Det sjunde inseglet".

MÄNNISKAN INGMAR BERGMAN

Född 14/7 1918 i Uppsala, död 30/7 2007 på Fårö,
89 år gammal. Fadern var präst, sedermera hov-
predikant. Modern var sjuksköterska.
Han var gift fem gånger. Härutöver sammanlevde
han många år med tre kvinnor, Liv Ullmann, Bibi
Andersson och Harriet Andersson.
Sammanlagt var han far till nio barn.

I ETT NÖTSKAL

Ingmar Bergman är vår mest betydande filmskapare
och en av våra största kulturprofiler. Internationellt
är han mycket känd och uppskattad. Han har mot-
tagit många hedersbevisningar, bland annat fyra
Oscars.

NÅGRA TYPISKA INGREDIENSER

1  Hårda fäder
    Ett absolut måste!
2 Religiösa grubblerier
   Finns i filmer som "Det sjunde inseglet", "Nattvards-
   gästerna" och andra.
3  Dödsångest
   Både för och efter "Det sjunde inseglet" var funderingar
   över livets korthet standard i Bergmanfilmerna.
4  Könsstrider
    Kanske mest minnesvärt  mellan Ernst Josephson och
    Liv Ullman i "Scener ur ett äktenskap".
5  Rött
    Efter svart/vitt epoken blev rött hans favoritfärg.
6  Närbilder
    Bergman älskar att gå in i närbild på mänskliga ansikten.
7  Barn som håller tyst
    Har Fanny och Alexander någon replik överhuvudtaget?

FYRA STORA FILMER

- Scener ur ett äktenskap(1974)
   Efter den filmen pratade alla människor om relations-
   problem.
- Det sjunde inseglet(1957)
  En odödlig klassiker. Det säger mycket att både
  Mupparna och Schweizenegger har tagit upp
  historien om riddaren som spelade schack med Döden.
- Beröringen(1971)
  Inspelad på engelska. De sjövilda 70-talskläderna gör inte
  det grymma skådespelet mindre kul.
- Fanny och Alexander(1982)
  Detta är nog den varmaste Bergmanfilmen, men lite
 ångest det känner man nog.

BERGMANFOBIER

Den som  läser Bergmans självbiografiska texter märker snart att minst tre saker är han fixerad
vid:
- Toaletter
Han hade problem med magen. En närbelägen skinande ren WC är alltid ett måste
- Ljud
Hans lägenhet vid Karlaplan var lyhörd. Detta var ett stort problem.
- Smuts
Allt skulle vara rent, i hans hem och i hans omgivning.

Underlag: Bildningsakuten av Göran Everdahl och
                 Sherwoodskogens tankesmedja

SOCIALDEMOKRATINS FÖRFALL

HÖGERVRIDNINGEN
Den allmänna högervridningen är inte lätt att förklara.
Dagens höger är inte längre ett parti som omhuldar
gamla överklassideal och orättvisor i samhället som
låga skatter för de rika. Dagens höger består av
människor från alla samhällslager som tror på individens
frihet, på marknadsekonomi och på fri företagsamhet.

Vänsterpartiet av i dag står på ungefär samma ideologiska
grund som socialdemokraterna vid Tage Erlanders sista
år och Olof Palmes första.



 
Ingen av dessa skulle ens i sina dystraste fantasier kunnat
föreställa sig en framtida socialdemokrati som privatiserade
välfärden och skapade ett skolsystem som bara gynnade
barn med rika föräldrar och därmed möjliggjorde strålande
vinster för riskkapitalbolag, det ordet hade dom sannolikt
aldrig hört. Den utvecklingen hade varit ren och skär höger-
ideologi.

FÖRFALLET
I centrum av denna allmänna högervridning finner vi social-
demokratins förfall.
Sannolikt började processen med mordet på Olof Palme.
Denna våldsgärning riktade sig inte enbart mot Olof Palme
utan mot hela socialdemokratin. Ingen ledare fanns då
tillgänglig som förmådde föra det socialdemokratiska arvet
vidare.

AVHOPPARNA
Ett helt koppel av män som gjort karriär inom Rörelsen, från
SSU upp till Riksdag och Regering, skämde grundligt och
ungefär samtidigt ut sig. Det började med Göran Perssons
herrgårdsimitationer och hans konsultuppdrag i diverse
riskkapitalbolag. Många följde sedan efter, Per Nuder, Björn
Rosengren, Anders Sundström, Jan Nygren, Thomas Östros,
Eric Åsbrink osv.
Enligt Expressens beräkningar har det här gänget roffat åt sig
en kvarts miljard genom sina avhopp till näringslivet.
Först i karriären ägnade de sig åt att fördöma det orättvisa
samhället. Sedan sålde de sig. Deras ideologi var alltså
ingenting värd.
Försök att föreställa er Tage Erlander som "konsult" hos
Wallenberg eller Olof Palme som "konsult" hos Stenbeck
eller Ingvar Carlsson som "konsult" åt  en bank som fixar
brevlådeföretag.
Bara en sak tycks vara säker. Stefan Löfven kommer
sannolikt inte att sälja sig till ett riskkapitalbolag. Ty han
ser ut som en  sosse, han  går som en sosse och han låter
som en sosse, åtminstone ibland.

Underlag: Jan Guillou och Sherwoodskogens tankesmedja.

FÅGELSÅNG

Det finns ju ett gammalt talesätt som heter "Det fina i kråksången". Med detta menar man
att någonting viktigt är dolt och måste sökas bland en mängd oväsentligheter. Det är möjligt
att Alf Henrikson hade detta i tankarna när han skrev nedanstående kväde.

KRÅKSÅNGEN
Kråkornas mörka armada
kommer i skymningen blåsande
över furornas dungar i staden
likt osälla själar på vift.
Ur deras vidöppna strupar
kommer den vilda sången
likt galdrar av hedniska blotmän
från Uppsala ärkestift.
Högre än mr Armstrong
eller Mbungola Jubilee Singers
prisar de kärlekens allmakt
i öronbedövande kör.
Och jag märker i år med förvåning
att jag sätter dem högre än lärkan,
ja, jag tycker i dag att de sjunger
bättre än taltrasten gör.

RÖNNPIPAN
Alf täljde sig en rönnpipa och började spela på den.
Det uppskattades inte av alla...


Den dagen då båten sattes i sjön
och dess täcke var undanröjt
skar jag en visselpipa av rönn,
en sex håls herdeflöjt.
Lätt vred jag dess barkskal från savad gren
och satte en tapp däri.
Och flöjten blev verkligen långt ifrån ren
men den dög till en falsk melodi.
Bofinken tystnade, trasten sprang hem,
förtvivlad blev lärkornas kör.
Jag har alltid tyckt synd om dem
som har absolut gehör.


Ur: Medan göken tiger
       Sherwoodskogens skrivarstuga

MILJÖPARTIETS KVINNOSYN

Marion här i Sherwoodskogen hör till dem som sällan överilar sig i sina reaktioner.
Lugnt och eftertänksamt brukar hon reagera, även om omtumlande händelser har
inträffat. Efter ett tag brukar hon komma fram till en uppfattning. Häromkvällen bröts
emellertid det här mönstret.
Vi brukar följa med i den svenska inrikespolitiken och på senare tid har ju miljöpartiet
och deras till synes inkompetenta språkrör tagit stor uppmärksamhet i anspråk.
När så miljöpartiets valberedning meddelar att man föreslår att Åsa Romson skall
bytas ut mot en annan kvinna men att Gustav Fridolin skall få sitta kvar i orubbat bo,
då formligen exploderade Marion. Det är ju allom bekant att Fridolin har hållit i
trådarna när miljöpartiets tragikomiska samarbete med ett par muslimer, varav en satt
i regeringen, urartade till en ren fars. När man i detta läge vill avskeda kvinnan när
det är uppenbart att mannen bär skulden,
då brast det för Marion. Mot kvinnor kan männen
i  valberedningen bete sig hur lumpet som helst.
Åsa fick gå för att hon var kvinna, medan mannen,
den egentlige skurken, får sitta kvar för att han
råkar vara man.
Marion accepterar en lösning där båda språkrören
får gå. Sanning att säga har ju inte Åsa   varit särskilt
lysande, men Fridolin har ju hela tiden varit klassen
sämre.
Ingen av oss här i Sherwoodskogen är miljöpartist
men vi känner ansvar för landets regering och i en
sådan hör uppenbarligen ingen miljöpartist hemma.

Underlag: Sherwoodskogens tankesmedja

PUTINS PROPAGANDAKRIG

                                                    PUTINS PROPAGANDAKRIG
Putins Ryssland bedriver ett informationskrig mot Sverige. Vårt bästa försvar är att alla görs
medvetna om vad som pågår.

Den 25 maj väntas riksdagen rösta ja till ett svenskt värdlandsavtal med Nato. För rysk del
innebär det en svidande förlust. Landet har satsat stort på att undergräva avtalet genom olika
påverkansoperationer riktade mot Sverige.
Säkerhetspolisen berättade nyligen att ryska
agenter arbetar aktivt för att få opinionen att
svänga.(DN 30/4). Säpo bedömer att en
tredjedel av de ryska diplomaterna i Sverige
 arbetar under täckmantel. I själva verket är
de utsända av den militära underrättelse-
tjänsten GRU  eller av det gamla KGB.

Ett annat sätt att påverka den svenska
opinionen  är hotfulla utspel från officiellt håll.
Nyligen gick Rysslands utrikesminister Sergej
Lavrov ut i en stor intervju i DN och varnade
Sverige för konsekvenserna om vi skulle gå
med i Nato (DN29/4).

DE DOLDA METODERNA
Dessa är per definition svårare att upptäcka.
Ryssland satsar numera mångmiljardbelopp
 på att sprida det ryska perspektivet på
världen.
Verktygen är mediebolag som RT och Sputnik
samt trollfabriker som kan plantera
propaganda och desinformatition i sociala
medier.

Allt detta ligger i linje med Ryssland syn på den
nya generationens krigföring, där psykologisk
och informationskrigföring är helt avgörande för
att lyckas.
Det gäller att "mjuka upp" motståndaren genom
att skapa misstro och osäkerhet.

KAN SVERIGE STÅ EMOT?
Men Sverige har också en uppenbar styrka. Det finns
en motståndskraft mot den ryska propagandan.
Vi har en försvarsminister - Peter Hultqvist(S), -
som har gått till storms mot vad han kallar " lögn och
förbannad dikt" och okuvligt fortsatt det svenska
närmandet till Nato och USA.
Vi har en säkerhetspolis som kallar en spade för en spade
i ett försök att höja allmänhetens medvetenhet inför de
påverkansoperationer som pågår från rysk sida.

Källor: Anna Dahlberg, Expressen
             Sherwoodskogens tankesmedja

FLINTSKALLARNAS TIDEVARV

En störtflod av upptäckter fick vi
när nittonde seklet var nytt
mot friskare tider nu gick vi
ifrån pandemier vi flytt.


Tuberkelbaciller kan dödas
och polio stoppar man nu
rätt riskfritt kan småbarnen födas
en underbar utveckling, ju.


Men ingen har lyckats förklara
hur männen sin skallighet får
för karlar vill hårstråna spara
dom älskar ju alla sitt hår.


Så flintskallighet vi ej slipper
i framtiden finns den nog kvar
få kunder frisörerna klipper
mörk framtid frisöryrket har.


Källa: Skrivarstugan Sherwoodskogen

ERIK GUSTAF GEIJER

ERIK GUSTAF GEIJER
1783-1847, historiker, filosof, författare och tonsättare.
Ledamot av Svenska Akademien, ledamot av riksdagen,
en ledande förespråkare för svensk nationalromantik
och nationalism, starkt konservativ.

En av den svenska historiens största politiska bomber
briserade då själva symbolen för konservatismen,
Erik Gustaf Geijer, gjorde en helomvändning och
anslöt sig till det motsatta politiska lägret, liberalerna.
Det var ett stort steg som väckte våldsam uppståndelse.
Mitt i stormens centrum, på nyårsnatten 1838, efter ett
stort politiskt gräl, sammanfattade Geijer sina känslor
i dessa sex rader - det klassiska uttrycket för den som
måste följa sitt samvetes bud trots allt yttre tryck.

PÅ NYÅRSDAGEN 1838
Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! - så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himmelen, Gud.


Till höger några av 1800-talets tongivande personligheter,
alla ledamöter av Svenska Akademien:
Från vänster
Johan Olof Wallin, ärkebiskop
Frans Michael Franzén, biskop
Jöns Jakob Berzelius, världsberömd kemist, professor
Erik Gustaf Geijer
Esaias Tegner, biskop, författare

Underlag: Ordens Musik av Göran Hassler

OLYCKAN PÅ KULLABERG

Vår Höganäsredaktion har återigen gjort en rundresa på Kulla-halvön, som den  här gången
stod i sin skira vårgrönska, med boken liggande i startgroparna färdig att slå ut ganska snart
om värmen håller i sig. Vi besökte också fyren högst upp på berget.

En av deltagarna i vår grupp kunde berätta om en fruktansvärd olycka som inträffat just på
den här platsen ungefär vid den här tiden på året för 60 år sedan.

Det var den 4 mars 1956 som fyra Vampire-plan från flygflottiljen F14 i Halmstad i  dimman
flög rakt in i Kullaberg. Alla piloterna omkom.

VAD SOM HÄNDE
Avsikten var att tre grupper med fyra flygplan i varje
skulle starta med tre minuters mellanrum från F14 utanför
Halmstad. I dag finns inte den flottiljen kvar. Start skulle
 ske vid 7-tiden på morgonen för att anfalla stridsvagns-
förband, som övade på Revingehed öster Lund.
I samband med att den första gruppen startat och befann
sig i luften kom rapporter om dimma både på Revingehed
och längs vägen dit, bland annat runt Kullen.
Väderrapporten hade försenats beroende på att en väder-
rapportör drabbats av näsblod. Den första gruppen hann
sålunda starta, medan de två övriga fick startförbud och
blev kvar på marken.
Gruppen som startat mötte dimman över Skälderviken
utanför Ängelholm men gruppchefen beräknade att han
kunde stiga till högre höjd upp igenom dimman före
passagen av Kullen.
Det visade sig emellertid i efterhand att han blandat samman
kartorna som skulle användas under anflygningen  med de
detaljerade kartor som skulle användas under anfallen.
Följden av detta blev att gruppen med 600 kilometer per
timme flyger rakt in i berget.

FLYGPLANET OCH HAVERIERNA
Vampire var ett brittiskt attack/jaktflygplan byggt av
de Havilland. Det användes i Sverige 1953-1957 i av-
vaktan på att SAABs nya flygplan Lansen skulle levereras.
Av flygvapnets 425 Vampire havererade 126, varvid 42
flygare miste livet.
Det fanns ingen katapultstol i Vampire så det var inte
lätt för en flygare i nöd att snabbt ta sig ut och rädda sig
i fallskärmen.
Totalt under kalla krigets dagar år 1946 till 1991 omkom i flygvapnet 625 personer. Sverige
hade på 70-talet sex gånger högre dödlighet per 100 000 flygtimmar än vad man hade i  USA.
På 50-talet hade vi drygt 20 döda flygare per år. Antalet minskade succesivt så att på 70-talet
omkom 6-7 förare varje år. Numera, på 2000-talet, är flygolyckor med dödlig utgång
sällsynta.

HAVERIUTREDNINGEN
När dåvarande flygvapenchefen Axel Ljungdahl
senare skulle sammanfatta haveriutredningen vid
en presskonferens förklarade han att:
"ingen människa, ingen organisation är hundra-
procentig och det var en  rad olyckliga omständig-
heter - ödesdigra var och en på sitt sätt - som med-
verkade till katastrofen."

Underlag: Hallands-Posten 4 mars 2016