NYGAMLA LIMERICKAR

HÄR KOMMER NÅGRA NYGAMLA LIMERICKAR. FLERA FÖLJER SENARE


Om en tågresenär i Gottröra
som hade ett hål i sitt öra
konduktören sa hett:
Han var utan biljett.
Vad tusan skulle jag göra?


En ung pyroman ifrån Kent
har inför polisen bekänt:
Jag var arg på min mor,
min kusin och min bror,
så där jag har släkt har jag tänt.


En man på stationen i Fur
bad om tågbiljett tur och retur.
Han ombads förklara
vart han ville fara.
Tillbaka hit, snäste han surt.


En slöfock från Storgatan 3
sa dystert: Såvitt jag kan se
är samhället vrångt.
Det är alltför långt
mellan barnbidrag och ATP.


En arg gammal gubbe i Riga
sa: artighet är för de viga.
Bocka mej kan jag ej
för min rygg säger nej
och jag vill tammefan inte niga.


En glömsk servitör ifrån Säter
nog inte på länge förgäter
en skylt på ett bord
med följande ord:
Kommer strax - vi är ute och äter.


Till en fumlig rekryt ifrån Rjukan
furiren röt: Ingenting du kan.
Vilken väg du än tar
när terränglopp vi har
så hamnar du alltid på sjukan. 


Underlag: Lånat, bland annat från Stora Limerickboken av Börje Crona