VACCIN FINNS MOT GIRIGHET OCH PRIVATISERING.
Jan Guillou extraknäcker som kolumnist i Aftonbladet. Han för ständigt krig mot sitt
högerspöke, vilket framgår av detta inlägg som han skrev för ett par veckor sedan. Det
hade rubriken:
"Därför är vi sämst i Norden på att rädda de gamla från smittan" och med under-
rubriken "Inget vaccin i världen finns mot girighet och privatisering".
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Han konstaterar inledningsvis att det inte är lätt att hänga med i expertgrälen om den
svenska coronastrategin, det är inte lätt att förstå vad som är rätt eller fel.. Det är tydli-
gen bara en del politiker, ledarskribenter och några kolumnister som begriper.
Ebba Busch gjorde ett elefantinhopp nyligen och deklarerade att det var sossarnas fel
att fler människor dog i Sverige än i många andra länder, en uppfattning som hon anser
sig ha funnit också på SvD ledarsida.
En kolumnist i Aftonbladet torgförde i bästa Donald Trump-stil att"man kan rädda
ett liv var åttonde minut om man är i karantän". Vore det sant skulle enbart alla
svenska 70-plussare kunna rädda livet på miljontals människor varje månad.
Han noterar vidare att en " ursinnigt invandrarkritisk" kolumnistkollega i SvD ond-
gjorde sig över att "odokumenterade invånare utan personnummer" saboterade den
svenska dödsstatistiken. Tydligen genom att ligga och smygdö.
När Donald Trump sprider den typen av galenskap under sina dagliga tvåtimmars-
seanser i amerikansk TV är hans avsikt att röra till alla fakta så att ingen vid dagens
slut kan skylla på honom.
Bakom den svenska argumentröran finns ingen avsikt att rädda eget skinn, däremot
att peka ut andra. Högern skyller på sossarna, Sverigedemokraterna på invandrarna
och vänstern på privatiseringsvansinnet. Han tycker vänstern har rätt och det tycker
nog många borgerliga väljare också, i varje fall de från L, KDS och C.
Han tar fram ett exempel från vård- och omsorgshemmet Serafen. Där bestämde led-
ningen att vårdpersonalen antingen skulle arbeta med munskydd och skyddsglasögon
eller med visir. Huvudskyddsombudet beordrade då skyddsstopp och krävde både mun-
skydd och visir. Företagsledningen vägrade och saken hamnade hos Arbetsmiljöverket.
Bilden visar huvudskyddsombudet och den begärda skyddsutrustningen.
Arbetsmiljöverket höll med huvudskyddsombudet. Men "arbetsgivaren", den höger-
styrda stadsdelsförvaltningen gav inte upp. Man överklagade till Förvaltningsrätten.
Varför driva en så benhård kamp för att tvinga vårdpersonal att arbeta med de gamla
utan tillräcklig skyddsutrustning?
Guillou fastslår att det bara finns ett svar: Skyddsutrustning är en kostnad som minskar
vinsten och vinsten är viktigare än vårdpersonalens hälsa eller liv. Och han fortsätter:
Vad är det då som skiljer Sverige från Danmark, Norge och Finland med lägre dödstal
bland de äldre?
Jo, den svenska åldringsvården är privatiserad i långt större utsträckning än i grann-
länderna. Samma sak gäller för hemtjänsten. Privatisering innebär lägre bemanning,
sämre utbildad och sämre utrustad personal med lägre lön, utan sjuklön om de stannar
hemma för lite hosta.
Alla dessa faktorer är avsedda att leda till högre vinst med sidoeffekten ökad dödlighet.
Privatiseringen är en hjärtefråga för den svenska högern, menar Guillou. Det är därför
man till och med kan gå till domstol för att förhindra att anställda skall få tillräcklig
skyddsutrustning.
Högersidan kommer säkert att förlora i nästa instans, Länsrätten. Men då kan man ju
överklaga och försena onödiga utlägg för munskydd och visir.
"Girighet och privatisering är en dödlig farsot mot vilket ingen vaccin finns, i en värld
där vinsten är viktigare än liv", slutar Guillou.
Han avslutar sin artikel med ett "För övrigt anser jag att den skånska dialekten är obe-
hagligt överrepresenterad i SVT. Till och med Stockholmsnytt framförs nu på detta
idiom. Det är ett oskick och dessutom diskriminering av behagligare dialekter som
västerbottniska, värmländska, dalmål, halländska eller småländska.
Jag tyar inte längre!"
Underlag: Jan Guillou
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar