remarkabel älgjakt för länge sedan, en ovanligt lycko-
sam sådan. Numera jagar han inte alls.
Jag satt på mitt pass när gryningen randas
det var kallt så det kom lite rök när jag andas
jag frös rätt ordentligt och jag skaka och huttra
i träden vid bäcken hörs orrarna kuttra,
jag hoppas att någonting snart måste hända
för det blåser så snålt och jag är kall om min ända.
Men timmarna går och ingenting händer
på huvudet mitt jag vrider och vänder,
men plötsligt han står där,
den största av tjurar jag någonsin sett,
jag skälver i knäna
och pannan känns våt utav svett.
Så höjer han mulen och vädrar
är det kanske på mej han fått väder,
eller känner han lukten av medhavd Genever?
Så ser jag i siktet den raggiga bogen,
nu har jag chansen och tiden är mogen.
Tystnaden bryts utav skottet som knallar
och ekot förtonar bland granar och tallar.
Hemma på väggen där hänger trofén
och antalet taggar de var tjugoen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar