och hans intresse för havet.
Det är ju känt av var pilot
och flygledare med
att måsar mycken skada gjort
när de fått va´ i fred,
de plockar mask på banorna
och hindrar flygtrafik,
att ändra fiskmåsvanornadet kräver skott och skrik.
En kollision med måsar kan
lätt bli ett haveri
på fälten därför skjuter man
dem bort med frenesi.
För aldrig utan obehag
man flyger där de är,
då chefen plötsligt så en dag
förbjuder jaktgevär.
Av måsar blev det invasion,
var start blev lotteri
det genast blev en inspektion
blanketter fylles i.
Man ville veta skälen för
att chefen jakt förbjöd
och han berättar som sig bör,
hans motivering löd:
"Jag tänker ofta uppå sjön,
jag har en egen båt,
jag tycker om just den miljön
min tanke går ditåt.
Med sjöromaner därför jag
fördriver all min tid,
uti en tänkt arkipelag
jag finner ro och frid.
I en roman, så står det där,
en sägen är det väl,
att varje mås inom sig bär
en drunknad sjömans själ.
Så därför jakten jag förbjöd,
förstår ni varför nu?"
Det var så här motiven löd,
en smula tragiskt, ju.
För alla bör ju veta att,
dock inte våran boss,
ej själar uti måsar satt
nej, i en albatross.
Där hamnar dom, det är ju känt,
nu jaktgevär vi bär
och när nu detta hade hänt
blev chefen pensionär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar