Våra spanienresenärer är tillbaka i Sherwoodskogen, där träden lyser av alla vackra höst-
färger. Men det kändes en aning ruggigt att komma hem, mellan femton och tjugo grader
kallare än nere vid den soldränkta medelhavskusten.
Men i våra stugor har vi det varmt och skönt. Vi har inte mycket att klaga på. Men tänk på
djuren och tänk på växtligheten när kylan kommer! Alf Henrikson, Sherwoodskogens egen
poet, har funderat över hur träden har det när det blir riktigt kallt.
I RIMFROSTEN
Rimfrost, skare, vinterdag.Dis och kyla rådde.
Bäst som jag huttrade undrade jag
hur de nakna träden mådde.
Tänk att stå ute i underkylt dis
med skälvande fingertoppar
och känna hur dimman förtätas till is
kring alla ens kvistar och knoppar!
Tänk att varken ha dun eller ull
och stå där man står intill slutet
och känna tjäle och frusen mull
kring tårna oavbrutet!
Det gled en rysning längs ryggraden min
och hela mitt väsen blev kallt.
Att aldrig i livet kunna gå in
måste vara det värsta av allt.
Sammanställt i Sherwoodskogens skrivarstuga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar