CIRKUS LÖFVEN

Statsråden i Löfvens regering, Cirkus Löfven som den kallas av vissa, uppträder märkligt.
Många av ledamöterna tycks vara osäkra på vilka de i själva verket är, är de politiker i 
landets regering eller är  de frilansande sossar utan regeringsansvar, solidariska endast mot den egna partikongressen. Någon sorts personlighetsklyvning tycks det vara. Det kan
kanske också vara ett tecken på färgblindhet. Regeringen är ju röd-grön-blå. Av det skälet
kan det kanske vara lätt gjort att hamna fel.

Det finns många exempel på detta. Vi tar några i högen.
Socialdemokraternas partisekreterare Lena Braastad,
näst högsta hönset i sosseledningen, skrev nyligen i 
en debattartikel  "att det helt vansinniga systemet 
med arbetskraftsinvandring vi har i Sverige måste 
göras om i grunden". Nu råkar det emellertid vara så 
att i punkt 21 i januariöverenskommelsen som hennes 
parti skrivit under står det: "Dagens regler för arbets-
kraftsinvandring ska värnas".

"Vi ska inte ha fler flyktingar, vi ska ha färre", sa Löfven till Sydsvenskan för en tid sedan. 
När han blir tillrättavisad av vice statsministern 
Isabella Lövin (MP), som påpekar att detta är
 
inte regeringens politik, försvarar sig Löfven med 
med att han yttrat sig som socialdemokrat och inte  
som statsminister.


Infrastrukturminister Tomas Eneroth sade nyligen till
Dagens Industri att regeringen är öppen för att bygga 
ut Arlanda. MP:s talesperson Lorentz Towatt for  
i taket och rättade sin chef: "Löfven yttrade sig i egen-
skap av socialdemokrat".


När Margareta Andersson kommenterade Riksbanks-
utredningen lyckades hon  på mindre än en minut

säga tre gånger att hon uttalade sig som social-
demokrat.

Socialminister Anna Ekström sade i augusti att "fri-
skoleägarnas vinster var provocerande". Social-
försäkringsministern (dessa långa titlar försvårar  
kanske för innehavaren att hålla reda på vem han är?), 
Ardalan Skekarabi : "vi måste sätta punkt för marknadsinslaget i 
vårt skolsystem". Annie Lööf kunde genast påpeka att enligt januariöverenskommelsen
skall regeringen " inte driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller vinstbe-gränsning".

I socialdemokraternas partistrategi ingår tydligen att statsrådens personlighetsklyvning 
är nödvändig för att de inte skall kvävas i famnen på centerpartister, liberaler och miljö-
partister. Detta dubbelliv är förvisso i grunden omoraliskt, kalla det gärna pragmatism.
Sannolikt är det denna politiska slughet som kan vara en förklaring till partiets historiska
framgångar.

Underlag: SvD ledarsida, via Torö-redaktionen