Olof Ehrenkrona är företagare och författare. 30 november skrev han denna ledare för SvD. Alla sifferuppgifter han lämnar har inte kunnat bekräftas.
Ryssland har förlorat inte bara ett krig mot Ukraina utan tre. Specialoperationen för att ta Kiev fick avbrytas efter stora förluster. Därefter kastades ryssarna ut ur Charkivregionen och nu senast från Cherson, sedan Ukrainas armé bombat deras förråd av vapen och förnödenheter.
De ryska förlusterna i manskap och och materiel är enorma. Ukraina uppskattar dem till närmare 90 000 döda, vilket skulle betyda ett par hundra tusen skadade. Närmare 3 000 stridsvagnar, 2 000 artilleripjäser och 6 000 pansarfordon har förstörts eller tagits över av den ukrainska armén. Förlusterna är så stora att den professionella ryska armén kan betraktas som slagen.
Några offensiva markoperationer av betydelse kan det inte längre bli tal om. Från rysk sida har kriget övergått till att med hjälp av ett krympande förråd missiler försöka knäcka motståndsvilja hos ukrainarna genom att slå mot deras försörjning av vatten och el.
Men det finns gott om ryssar - 140 miljoner - och med hjälp av fortsatt mobilisering kan man fortfarande bemanna värnen och skyttegravarna. De ryska förlusterna stiger emellertid snabbt, från 200-400 döda om dagen i början av kriget till 500-800 döda per dag de senaste månaderna. Soldater utan riktiga vapen och utan träning körs ut till fronten för att klara sig bäst de kan. De dödas och lemlästas inom några få dygn.
Epidemier härjar i förläggningarna och soldaterna förfryser sig i skyttegravarna. Officerarna syns inte till och bakom soldaterna följer legoförbanden för att skjuta dem som flyr eller deserterar. Underhållet fungerar dåligt och krigssjukvården är så bristfällig att de sårade lämnas kvar för att dö i lervällingen.
Inte ens propagandisterna i statstelevisionens pratshower orkar hålla skenet uppe. De vet att Ryssland är slaget, och med sina groteska övergrepp utskämt över en hel värld. Nu talar dessa till och med öppet om att kriget fortsätter på grund av rädslan hos de ansvariga för att som krigsförbrytare ställas inför domstolen i Haag. Propagandamakarna vet att de själva är på fel sida av historien och att klockan klämtar även för dem.
Armén är demoraliserad och förvandlad till en blodbesudlad och nederlagsstämplad soldatesk som torterar, stympar, mördar och traumatiserar värnlösa civila. En hop krigsförbrytare, plundrare och marodörer som, om de överlever, inte har något mer att se fram emot än ett liv med skammen och vanäran från ett av historiens mest misslyckade fälttåg. Många av dem ville inte detta. Andra förstörde deras liv.
I spåren av nederlaget har Ryssland dessutom fått ett fältherreproblem. Förbrytare som Wagnergruppens ägare Prigozjin och Putins bödel i Tjetjenien Kadyrov har sprängt våldsmonopolet och strävar uppenbart att bli legitima aktörer i den maktkamp som förr eller senare kommer att leda till att dagens korrupta maktelit tvingas bort från Kreml.
Något som kan ske förr än någon anar. Vladimir Milov i Wilfried Martens Center säger om sanktionerna mot Ryssland att de har drabbat vissa sektorer mycket hårt men att myndigheternas manipulation av statistiken och valutakurserna har dolt situationens allvar.
En annan rapport från tankesmedjan Bruegel ger i stort sett samma bild.
Milov rapporterar om kraftiga fall i industriproduktionen, 77 procent i bilindustrin och 20-44 procent i järnvägsindustrin. I kapitalvaruindustrin har har produktionen fallit med 50 procent. Exporten av naturgas har minskat med mer än 40 procent och möjligheterna att ersätta bortfallet med ökad export till Asien är små.
Inom den finansiella sektorn varnar Milov för en bankkris, den allvarligaste på 15 år.
Bruegel menar också att teknologiembargot utgör det största problemet, men lägger till att även de västerländska företagens beslut att lämna den ryska marknaden har betydande negativa ekonomiska effekter för ekonomin.
I båda rapporterna belyses de svåra effekterna av mobilisering till krigsförbanden. I oktober, menar Milov, minskade arbetskraften med 600 000 man, som hade kallats in eller flytt ut ur landet. Tydligen är det den mest kvalíficerade arbetskraften som har minskat mest.
Effekterna av sanktionerna är mycket stora och förvärras över tiden, skriver Milov och manar väst att visa strategiskt tålamod.
I spåren av den militära katastrofen som Ryssland har iscensatt vänta nu förvärrade ekonomiska problem. Det är svårt att se hur Putin ska ta sig ur den kniptången. En demoraliserad krigsmakt som blivit av med det mesta av sin materiel, och ett näringsliv utan marknader och teknologi.
Dessvärre är det lika svårt att se ett nytt anständigt ledarskap med förmåga att ta över detta sargade, befläckade och svårt nedgångna imperium.
Underlaget till denna artikel har tillhandahållits av vår Toröredaktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar