För många, inte minst för skäggiga herrar i övre medelåldern och med tendens till kulmage, är
motorcykeln den verkliga kryddan i tillvaron. Vintern tillbringar han i garaget, fixande
och putsande på sin favoritleksak, motorcykeln. När vårvärmen kommer och vägarna blir
rena skall det premiäråkas på den gamla rundan förbi vägkaféet. Frun ville inte heller i år
följa med på bönpallen. Där träffar han kompisarna och där kan de tillsammans beundra den
skinande raden av välputsade motorcyklar med polerade kromdetaljer som står uppställd
utanför och här kan de utbyta erfarenheter av vinterns arbete på sina dyrgripar.
En annan kategori motorcykelfrälsta är de unga, aggresiva männen med emblem och nitar
på läderjackorna. Långt ifrån alla av dessa tillhör någon hel- eller halvkriminell mc-klubb.
För de sistnämnda står ju klubbtillhörigheten och klubbens mer eller mindre lagliga verksamhet
i centrum, men för de först nämnda handlar det främst om en besatthet i motorcyklar och
motorcykelåkande. Någon i denna kategori skulle mycket väl ha kunnat lämnat nedanstående
beskrivning av sitt motorcykelliv.
En ball och en skithäftig grunka
men stressigt få jäveln att funka
ibland får man kicka som satan
få gång på den jäveln på gatan
en jätteskön grej när den tänder
och något i motorfan händer
fy fan va jag gasa på striten
men hela förbannade skiten
blev paj, av en snut blev jag rånad
på lappen, den rök på en månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar