APRIL

 VI NÄRMAR OSS VÅRMÅNADEN APRIL!

I april gläds vi åt barmarken, fröjdas åt vitsippan och blåsippan, tvättar fönster, plockar kvistar och pinnar åt vårelden, plockar in björkris och pryder det med vippor, äter ägg, väntar på Valborg.

Dagen är över fjorton timmar lång i Skåne, nära femton timmar i Svealand och gott och väl sexton timmar i det snöiga Lappland.

Ingen vet varför april heter april och ändå har kloka människor funderat över det i drygt tvåtusen år nu.

STILLA VECKAN

Påsken kommer tidigt i år. Skärtorsdagen infaller redan 6 april-

Stilla veckan, även passionsveckan, dymmelveckan eller tysta veckan, är den sista veckan i fastetiden, det vill säga veckan före påskdagen. Den sträcker sig från palmsöndagen till påskafton och firas till minne av Kristi lidande och död på korset.

De olika dagarna har traditionellt haft olika namn, men bara palmsöndagen, skärtorsdagen, långfredagen och påskafton har kyrklig betydelse med gudstjänster.

Måndagen kallas blå eller svarta måndagen, tisdagen kallas vita tisdagen.

Onsdagen i stilla veckan har kallats dymmelonsdag, efter seden att inför påsken byta ut klockans metallkläpp mot en av trä, en så kallad dymmel.. Under påskdagens gudstjänst är metallkläppen tillbaka.

¤   Nancy Astor

Vi kvinnor pratar för mycket, men ändå så säger vi bara hälften av  vad vi vet.

¤   Germain Glidden

Ju äldre jag blir, desto mer lyssnar jag till folk som inte säger så mycket.

¤   Drottning Kristina

Den som håller sig god vän med alla är inte vän med någon.

¤   Frank Crane

Hemligheten med att skaffa sig bekymmer är att bara tänka på sig själv.

¤   John Locke

Tur är ett ställe där förberedelser och möjligheter möts.

¤   Dag Hammarskjöld

Att vara andra till lags? Det är med dig själv du måste leva.

¤   Robert Frost

Genom att troget arbeta 8 timmar om dagen kanske du slutligen får bli chef och arbeta 12 timmar om dagen.

BONDEPRACTICAN

APRILIS

April månad kallar man mig,

Att plöja och så lärer jag dig,

Jag låter slå nu min Median,

Att jag min sundhet hafva kan.

I April månad skall man bruka en god drick som gifver människan ett sundt lif. Rättika och Kabutz ska man icke överflödigt bruka, förty de gifva ondt flott. Man må väl låta Medianen och sätta koppor.

Uti Oxens stjärnbild är gott att hålla bröllop, att afvänja Barn, att bygga, köpa och sälja. Godt är att så och plantera.

VÄGVALET

Bloggredaktionen har befunnit sig i Skåne hela mars månad. Från vädersynpunkt har det varit påfrestande, med regn och kraftiga vindar mest varje dag, med en del snöinslag då och då. Temperaturen har legat mellan fem och tio plusgrader om dagarna och ett par plusgrader kvällar och nätter. Till påsk planerar vi, om vädret tillåter det, att åka norrut till Nyköping. Vi får väl då sannolikt uppleva samma vädertyp en månad till.

I övrigt ser inte den överblickbara framtiden särskilt munter ut heller.

Kriget i Ukraina rasar vidare. Putin verkar vara lika galen som vanligt. Ukraina har börjat få de utlovade Leopardstridsvagnarna. Förhoppningsvis skall det påverka de fortsatta striderna till Ukrainas fördel.

Runt om i världen är det oroligt, bankkriser, uppror i Frankrike, där man vill höja pensionsåldern från 62 till rimliga 64 år. I Israel har man också svåra oroligheter. Där vill regimen minska domstolarnas makt och urholka demokratin. Här hemma väntar vi på att bli Nato-medlemmar, Turkiet och Ungern bromsar, men Finland tycks vara klara.

Inom inrikespolitiken har vi  problem med inflation, elpriser och eltillgång, bränslepriser och ett   totalstopp på nästan all byggnation trots den höga bostadsbristen. Detta kan bli mycket besvärande på sikt, inte minst mot bakgrund av den nyetablering av en lång rad  industrier som pågår i Norrland.

Det är en tröst att våren är i antågande. Allting blir mera uthärdligt då.

Underlag: De äldste i Sherwoodskogen.

Med hälsningar

Robert och Marion

KRISTDEMOKRATERNAS MEDMÄNSKLIGHET

 DET VAR LÄNGE SEDAN MEDMÄNSKLGHET VAR EN DEL AV KRISTDEMOKRATERNAS VARUMÄRKE. MEN DET SOM UTSPELAR DIG DE HÄR DAGARNA ÄR ÄNDÅ FÖRBLUFFANDE SKONINGSLÖST. HAR INTE SVENSK OFFENTLIGHET LÄRT SIG NÅGOT OM HUR UTSATT DET KAN KÄNNAS FÖR DEN SOM LÄMNAS ENSAM I STORMEN?

Offentligheten är en brutal plats. Och om arbetsgivare dessutom överger sina anställda när det stormar blir den direkt inhuman.

Johan Ingerö har fått avgå som Kristdemokraternas partisekreterare, förundersökningen är nedlagd, och hans berättelse om vad som hände på den här efterfesten är en helt annan än partikollegan Sara Skyttedals.

Men faktum är att det spelar mindre roll. En arbetsgivare kan ändå inte behandla sina anställda som KD-ledaren Ebba Busch har gjort den här veckan.

                                                           Johan Ingerö

Först var beskedet att Ingerö hade rekryterats för sin kompetens som kommunikatör, men att partiet nu behövde en organisatör på posten. Att polisanmälan stod i vägen för hans möjligheter att utöva sitt arbete. Men sedan ville Busch revidera sin berättelse: Ingerö skulle ha blivit av med jobbet under kommundagarna i april, polisanmälan skyndade bara på det, sa hon på tisdagen. Han var nämligen så väldigt dålig på sitt jobb. Redan efter två månader förstod hon att det handlade om en felrekrytering.

Ebba Busch kastar inte bara sin partisekreterare under bussen, hon lägger dessutom i backen och kör över honom igen, konstaterar Maggie Strömberg i Svenska Dagbladet-podden "Politiken". Ingerö inte vem som helst. Han var en av Buschs absolut viktigaste personer i bygget av det nya partiet. De kristdemokrater som gärna pratade om hjärtlandet men aldrig hittade dit. Han har också varit hennes politiska livvakt, senast när journalister på DN granskade Buschs kostsamma agerande kring elstödet. Men inte heller det räckte. Det vet nu alla som överväger att arbeta i Kristdemokraterna.

Även Skyttedals tid som Europaparlamentariker ser ut att ta slut till mångas glädje.

                                                            Sara Skyttedal

Och det är inte nödvändighetsvis konstigt. Varje parti har rätt att formulera sin egna regler, och om man - som Skyttedal - berättar att man rökt canabis, och tydligen ofta, är det förstås upp till partiet hur man ser på det. Bara för att det är lagligt på andra platser betyder inte det att det är rätt att ägna sig åt något som är brottsligt i Sverige. 

Men det finns ett problem. För Johan Ingerö har visserligen blivit polisanmäld, men förundersökningen är nedlagd - och han har ändå blivit av med jobbet. Och Sara Skyttedal har bara brutit mot moraliska lagar. Det är bara en person i den här historien som vi säkert vet har gjort, och det är Ebba Busch själv.   Även om hon är erkänt duktig på att hitta på argument i efterhand.

                                          Huset Ebba Busch ville köpa

När hon gav sig in i en hustvist med en 81-årig man, vars ombud talade om hans sviktande minne, var hennes svar att omgivningen minsann inte ska få "omyndigförklara" honom. "Så behandlar man inte en äldre man, jag har inte tänkt lämna honom i sticket", så sa hon alltså om mannen vars hus hon alltså ville köpa mot hans vilja (DN 13/2 -21). I juli 2021 skrev hon på ett strafföreläggande, fick villkorlig dom, dagsböter och blev skyldig att betala in en avgift till brottsofferfonden. Jag "erkänner ett brott som jag i själ och hjärta anser mig oskyldig till", sa Busch när hon gjort sig skyldig till grovt förtal i samband med hustvisten. Sara Skyttedal valde att komma in med sin polisanmälan 7 år efter händelsen. Om sitt narkotikaberoende berättade hon öppet, till skada både för sig själv och partiet.

I hustvisten vägrar Busch att ta något ansvar:"Inga av de uppgifter som jag lämnat har varit felaktiga, de har varit sanna, och för mig har sanningen alltid varit viktig". När hon i en uppmärksammad partiledardebatt i december återkom till samma varma känslor för sanningen utbröt spontana skratt i panelen. Den där gången kändes det bara olustigt.

För granskning och ansvarsutkrävande krävs en sund offentlighet runt all fakta. Men det förutsätter att den utpekade inte lämnas ensam och att arbetsgivaren tar sitt ansvar. Och att hon aldrig - under några omständigheter - lägger i backen när personen redan ligger på marken.

Underlag: Amanda Sokolnicki, DN

KUNGLIGA HOVSTALLET

 Varför ska prinsessan Madeleine och hennes familj flytta in i ett stall? I tidningarna står att hon ska flytta in i Kungliga Hovstallet.

Visserligen är Madeleine den enda i  den kungliga familjen som älskar  att rida och har i alla fall varit en duktig ryttare, men bo i stallet?

Det låter märkligt för i hovstallet finns kungens 16 hästar som används vid officiella ceremonier och korteger i stan och vagnarna som hör till med uniformer för dem som skall köra och rida. Dessutom finns kungens cirka 20 bilar där. Men allt det här är inte i samma byggnad.

Hovstallet är ett helt kvarter med nio byggnader kring en stor innergård. Här finns många exklusiva lägenheter för personer anställda i hovet. Madeleine har sju nyrestaurerade rum där med många

badrum, långt ifrån hästarna.

Sjuglasvagnen byggdes inför kung Oscar II:s 25årsjubileum som svensk och norsk regent 1897. Vagnen är uppställd i Hovstallet och används vid högtidliga tillfällen.

Hovstallet är bara drygt 100 år gammalt och var en gång en av stadens mest utskällda byggnader. Det skymde den fina utsikten mot vattnet som många hade haft i generationer. Debatten var häftig. Verner von Heidenstam skrev om detta "röda fruktansvärda tegelröse". Han skrev man undrar vad det ska bli. Ska det bli ett slakteri eller en straffanstalt? Tegel av den sorten användes mest för industribyggen och för Östermalmshallen som låg strax intill.

Hovstallet låg länge på Helgeandsholmen, där Riksdagshuset står nu. Där hade Nicodemus Tessins skapelse Hovstallet legat i över två hundra år. I den högra kanten, i grönområdet framför Riksdagshuset, kan man än i dag se stenkrubbor som hästarna åt ur och i nuvarande Hovstallet är hästarnas namnskyltar vid spiltorna tagna från det gamla stallet på Helgeandsholmen.

Varje nyinköpt häst får ett nytt namn då den kommer till stallet.. Sålunda hette t ex den nyinköpte  hästen Dandy Primo Primero, då han kom till stallet. Det låter kanske som ett rödvin. Nu heter han emellertid något annat och mera neutralt.

Ni har sett stora kalas och fin dramatik på film som spelats in i Hovstallet. Där stod nämligen familjen Ekdahls hus i "Fanny och Alexander".

Underlag: Herman Lindqvist

 

ETT ÅSNELIV

 Normalt ägnar vi ingen uppmärksamhet i dessa  rader åt nyinkomna filmer, men ibland kan  ju någon film vara av särskilt intresse och då stannar vi till vid den.

"EO" SKILDRAR BÅDE LIDANDE OCH HUMOR.

Man vill bara gråta. Jerzy Skolonovskis åsnefilm "Eo" anknyter förstås till Robert  Bressons klassiker "Min vän Balthazar" från 1966, allmänt känd som ett av filmhistoriens mest gripande verk i alla kategorier. Filmens åsna får uppleva både mänsklig ömhet och grymhet, utan att kunna ge röst åt sitt martyrium på den franska landsbygden. Bresson skildrar åsnelivet som något nyckfullt men oundvikligt ofritt, där Balthazar  byter ägare till höger och vänster.

Därför bör man vara beredd på tårar när den polske regissören presenterar filmens fyrfota huvudpersoner, komplett med tovig päls och ögon att dö för. Och man blir inte besviken på "Eo", men samtidigt positivt överraskad. Även om filmen, precis som "Min vän Balthazar", skildrar en åsnas kringflackande utsatthet bryr den sig inte bara om lidandet. För det finns förstås en gräns när plågobilder av djur övergår i misshandel.

Kameran befinner sig ofta tätt inpå Eo, med kort skärpedjup som blurrar ut omgivningen.

Vi ser honom ofta utifrån som en främmande gäst eller välkommet spektakel bland människor: han blir till exempel ofrivillig maskot för att lokalt fotbollslag.

När filmen börjar är Eo ett cirkusdjur och kanske är han som allra lyckligast där. Han har åtminstone en partner i manegen som ömsint viskar hans namn, ungefär som Bressons Balthazar hade en trogen vän i flickan Marie. Men sedan blir Eo omhändertagen, eftersom cirkusägarens skulder har förfallit till betalning.

Hur mycket är en åsna värd på människornas marknad? I Athena Farrokhzads diktsamling "Åsnans år" från i fjol heter det att åsnan är djurvärldens proletär. I så fall hör väl hästarna hemma i toppskiktet. När Eo senare är på väg för att arbeta på en hästgård ser han dem springa fritt över fälten:   majestätiska och imposanta varelser med perfekt skinn och ett annat klipp  i steget. Sedan påminns vi om att även dessa glorifierade hovdjur lever i fångenskap. Ingen kommer undan i Eo - och visst är det ett memento mori (kom ihåg din dödlighet) även för människor.

Jerzy Skolimowski är absolut solidarisk med Eo, men saknar inte blick för humor eller förhöjning.

Inklusive ett slags åsnetripp i rödmättade bilder,  fritt svävande genom rymden. För frågan är ju vad vi egentligen kan veta om en åsnas sinnesintryck. Eo är kanske inget försök till förstapersonsperspektiv utan rör sig jämsides djurnära dokumentärer som Andrea Arnolds "Cow".

Indirekt eller framför allt fångar filmerna människan från en annan vinkel, liksom snett underifrån.

Som åskådare ser vi förstås vad vi vill se i åsnans blänkande ögon, eftersom den inte kan göra sig omedelbart förstådd. Däremot lyckas lyriska "Eo" berätta åtskilligt om hur djur inte bör behandlas. Och om åsnor inte kan förena sig i en revolution är det upp till oss andra att bevaka deras rätt.

Underlag: Jacob Lundström, DN, har sett båda filmerna. Hans intryck har bevarats.

SAGAN OM DIOGENES

Sagor är ett urval av berättelser och verser från boken "Sagor för stora och små" av Alf Henrikson.

För att i någon mån sätta in de skilda sagorna i sitt rätta tidssammanhang och därmed göra vissa drag i dem mera begripliga för dagens läsare har de försetts med en inledande kommentar.

MEMOAR är en fiktiv minnesteckning i sin tids stil. Den som uppges skriva är den grekiske filosofen Diogenes, som levde i årtiondena omkring år 300 f. Kr.

SAGAN OM DIOGENES

Det året tretumsspiken blev uppfunnen kom jag, Diogenes, till Athen för att börja mina studier. Jag begav mig genast till det hus som beboddes av filosofen Antisthennes, ty jag hade hört att han var den visaste av alla lärare som då höll skola i Athen. Antisthennes tog vresigt emot mig, eftersom han vid första ögonkastet såg att jag inte hade några pengar till terminsavgiften. Han ville driva bort mig, men jag sade: "Har du inte tagit till din uppgift att förbättra människorna?"

Vid dessa ord studsade filosofen Antisthennes och yttrade:"Min skola har inte plats för fler lärljungar. Packa dig alltså bort." Jag svarade: " Menar du då att din undervisning är något timligt som inte räcker att utdelas åt alla?"

Han svarade:"Icke så. Men det saknas bänkplats i pelarhallen där jag undervisar mina lärjungar."

Jag svarade:" Låt mig då sitta inuti katedern. På lediga stunder vill jag vara din gårdskarl i gengäld." Filosofen Antisthenes betraktade mig länge förundrad och tankfull och sade slutligen:"Må göra."

Jag bodde därpå i filosofen Antisthennes kateder i fyra år och inhämtade all hans undervisning beträffande livets mening. Hans åsikt i detta ämne var den att människan bör beflita sig starkt om sin själ och icke ävlas efter makt och rikedomar. Sedan jag hört och förstått samtliga hans tankar i denna sak kröp jag belåten fram mitt under pågående föreläsning, tackade honom hjärtligt för vad han låtit mig få veta, och sade. "Jag går ut i livet att kringsprida och tillämpa dina lärdomar". Filosofen Antisthenes syntes förbluffad och även bedrövad häröver för jag hade varit honom en bra gårdskarl, men då jag påvisade för honom hur oviktig gårdsstädningen ur evighetens synvinkel måste anses vara drog han strax en suck av lättnad och lät mig gå. Jag vandrade därpå raka vägen till Korinth.

Då jag kom till grönsakstorget fick jag syn på denna tunna (överst) som jag alltjämt bebor (anm 1). Den stod utanför en vinhandlares bod, och denne var just i färd med att tappa ur den sista bottenskylan av kretisk druva. Det slog mig vid dess åsyn att den kunde bli en god och rymlig kateder i stället för den jag hade lämnat och jag vände mig därför till vinhandlaren och anhöll att han ville förära mig tunnan för detta ändamål. Han vägrade i förstone och sporde mig även huruvida jag icke vore klok, men då jag påtalade för honom hur väl tunnan passade mig till alla delar gav han slutligen med sig och lät mig rulla iväg med densamma under stor gamman och fryntlighet vari även torgets övriga köpmän hjärtligen deltog.

Jag inredde den redan samma afton med en god bädd av hö och en mindre klädhängare, och under den följande tiden rullade jag den till olika gathörn och använde den som talarstol varifrån jag undervisade allmänheten om livets mening.

Folket skockade sig omkring mig och hörde gärna på, men de var alltid mycket ovilliga att i handling följa mina uttalanden, något som jag alltid funnit förbryllande. Några kom till mig enbart för att göra min bekantskap, däribland en kung som jag glömt namnet på, men jag minns att han kastade sin skugga på mig, det aset. Enligt legenden var besökaren ingen annan än Alexander den store, men om detta fick Diogenes ingen information under sin levnad. Enligt legenden roades Alexander mycket av Diagenos mod.

Jag blev aldrig klok på folket i Korinth. De visste allihop att själen är det enda man bör beflita sig om, men inte desto mindre fortsatte de ideligen att ävlas efter makt och rikedomar, vilket ju vittnar om stort oförstånd. De enda som levde ett förnuftigt liv var vissa bland mina kollegor, filosoferna.

Allra förnuftigast, näst mig, levde en gubbe som förkunnade att det inte alls finns någon själ att beflita sig om. Han var alltså tokig han också, fast jag gick så långt att jag lyste folk i ansiktet med min lampa för att se bättre - det är en vanlig oljelampa som jag brukar använda i tunnan om kvällarna - då jag bäddar om eller så , men lyckades aldrig hitta en helt riktig människa bland mina tiotusentals åhörare. Jag insåg snart att min undervisningsverksamhet utgjorde ett dåligt bruk av tiden och beslöt att ägna mig åt att förbättra allenast mig själv.

Sålunda har jag varit bofast med min tunna i detta gathörn i den östra stadsdelen sedan mer än fyrtio år, varvid jag har nöjt mig med att då och då stumt lysa förbipasserande i ansiktet, för det fall  att det trots allt verkligen skulle finnas någon människa värd att tala vid.

Ryktbarast av alla filosofer i världen är för närvarande Aristoteles. Det påstås att han kan och vet mycket, men någon vis man kan han omöjligen vara. Han besökte denna stad senast i förrgår, och då hade jag ett kort samtal med honom, ty mina hushållspengar var slut och jag hade på känn att det skulle vara gott med en flaska Samos och en färsk limpa. När jag framförde mitt ärende - lumpna trettio drachmer - började han genast orda vitt och brett orda om de dåliga tiderna, Jag sade: "Icke kan något vara mer likgiltigt än vem som är ägare till penningar som förbrukas under det korta jordelivet!" Men han lånade mig inte den lilla summan ändå.

Anm 1: Denna uppgift ger grundad anledning till tvivel på berättelsens  autenticitet ty tunnbinderiets konst uppfanns först under medeltiden och var okänd i Grekland vid den här tiden. Och denna tunna syntes ha  varit utrustad med tunnband.  Diogenes torde i själva verket ha bott i ett lerkärl av ansenliga dimensioner, en specialgjord amfora av något slag.

                                      Alexander den Store besöker Diogenes (rekonstruktion)

KLIMATFORSKARNAS SISTA VARNING

 DET HÄR ÄR KLIMATFORSKARNAS SISTA VARNING

Det här är den sista varningen. Det är budskapet från FN:s vetenskapliga klimatpanel. Men även om de ger råd hur mänskligheten kan undkomma en allt hetare planet så tvekar plötsligt klimatforskarna inför den skarpaste åtgärden.

Klimatforskarna i FN:s panel IPCC är brutalt uppriktiga med vad som är det största hotet mot mänskligheten.

Vi är fortfarande till 80 procent beroende av fossila bränslen trots att andelen förnybar energi växer. Om inte detta minskar radikalt de närmaste åren kommer vi inom bara några år helt blåsa förbi den röda linjen med max 1,5 grads uppvärmning av planeten. Men det står ingenting om att upphöra med fossil förbränning. Det står bara att fossila bränslen "måste minska." SVT erfar att Kina står bakom försvagningen på grund av sin storsatsning på kolkraft.

NY POLITISK TVEKSAMHET

Det har under våren funnits flera tecken på en ny politisk tveksamhet, inte bara från kinesiskt håll. USA:s president gav klartecken att öppna nya oljefält i Alaska, oljan väntas skapa utsläpp som motsvarar två miljoner personbilar. Både Tyskland och Storbritannien har gett klartecken till nya kolgruvor, alla med argument om energisäkerhet och jobb. Och nästa klimattoppmöte COP28 hålls i Förenade Arabemiraten. Där har vd:n för landets största oljebolag utsetts till ordförande vid klimatförhandlingarna. Han lovar en "pragmatisk" inställning till klimatförhandlingarna.

EXTREMVÄDRET HAR BARA BÖRJAT

Ändå är analysen kristallklar. Redan har vi värmt upp planeten med 1,1 grad, slår forskarna fast, vilket lett till extremväder och snabbt smältande havsisar. IPCC konstaterar att människor i alla världens regioner dör av extrem hetta.

Dagens rapport är en genomgripande sammanfattning av kunskapsläget som bara sker vart tionde år. Rapporten sammanfattar 14 000 vetenskapliga rapporter där 100 000-tals forskare varit inblandade. Det är varmare nu än på 100 000 år. Och extremvädret har bara börjat. Varje tiondel spelar roll betonar IPCC, allt intensivare värmeböljor, regnoväder och annat extremväder hotar människoliv och ekosystem.

Europa genomlevde 2022 en helvetessommar där rekordmånga britter dog i  värmeböljor, floder och vattendrag torkade ut i södra Europa medan skogsbränderna rasade i Frankrike, Spanien och Portugal.

LÅNGSAMT AGERANDE

Den största kritiken handlar om hur långsamt beslutsfattare agerar.

Utsläppen måste minska omedelbart med 43 procent till 2030. Det går att halvera utsläppen till 2030 betonar forskarna, genom att ställa om industrin, byggsektorn och jordbruket och skapa grönare storstäder.

Men det kommer inte att räcka. Tekniken att suga upp koldioxid ur luften och lagra den på havsbotten måste vidareutvecklas.

MALDIVERNA LARMAR

Lågt liggande länder som Maldiverna har redan drabbats av höjda havsnivåer.  "Vi är 500 000 människor på Maldiverna. Vi tänker inte låta någon drunkna. Vi kommer att söka asyl till era stränder", sa Maldivernas klimatminister när SVT intervjuade henne för en vecka sedan. Det finns uppenbara risker för att extremväder, torka, översvämningar och bränder kan komma  att orsaka kolossala flyktingproblem om ingenting görs. 

Underlag: Från FN:s klimatpanel

NETANJAHU I BLÅSVÄDER .

 NYA DEMONSTRATIONER MOT ISRAELS DOMSTOLSÄNDRINGAR: "GALENSKAP."

Protesterna fortsätter mot israeliska regeringens planer på att vingklippa landets domstolar. På söndagen beordrades arméchefen att kväsa motståndet mot förslaget bland landets militärer. Under lördagen demonstrerade en kvarts miljon runtom i landet.

Lördagens demonstrationståg möttes på flera håll av våldsverkare från högerflanken. I Tel Aviv sköts fyrverkerier, rökgranater och kastade stenar och ägg på demonstranterna. Slagsmål förekom också. Bilisterna reagerade också på demonstrationerna, ett flertal allvarliga incidenter i trafiken har inrapporterats.

Palestinier passade på att ansluta på demonstrationerna här och var för att ge dem en prägel av en palestinsk resning.

Lördagens demonstrationer pågick på platser runt om i hela landet, förutom i Tel Aviv också bland annat i Jerusalem, Netanya och Beer Sheva.

Elva helger i rad har nu demonstrationer genomförts i hela Israel, sedan landets mest högerbetonade regering någonsin lagt fram sitt förslag om att strypa domstolarnas självständighet. Om dessa ändringar genomförs, menar kritikerna, får politikerna makt över domstolarna, landet blir mer auktoritärt, mindre demokratiskt och premiärministern Benjamin Netanyahu får en chans att undvika straff i korruptionsmålet som pågår mot honom. Som premiärminister åtnjuter han nämligen immunitet. Regeringen menar å ena sidan att de israeliska domstolarna i dag har för stor makt, vilket förhindrar politikerna från att genomföra väljarnas önskan, säger nyhetsbyrån Associated Press. Orsaken till att arméchefen fått order att ingripa mot militären är att 700 elitofficerare deklarerat att de vägrar genomföra vidare övningar om inte avdemokratiseringen inom domstolsväsendet avbryts. Denna fråga är brännhet i Israel just nu. Hur detta avlöper återkommer vi till.

                                                   Benjamin Netanyahu

FRÅN FRAMGÅNG TILL FÖRFALL

 Miljöaktivisterna var först ut i försvaret av Geziparken i Istanbul 2013. Men demonstrationerna mot myndigheternas skövling, till förmån för ett köpcentrum, växte strax till protester mot polisvåld och den politiska makten.

Turkiets urartning under Recep Tayyip Erdogans styre kan dateras till just det året, 2013. Därefter har demokratin, ekonomin och relationen till väst rasat utför.

I dagarna har Erdogan, mannen som stoppar Sveriges Natointräde, lett Turkiet i 20 år. Och från början uppträdde han som landets räddare i nöden.

90-talet präglades av svaga regeringar som föll ihop en efter en, ekonomiska kriser som stod på kö och militärens överhöghet. Med den milt islamistiske premiärministern från 2003 kom marknadsliberala reformer, utökade rättigheter för kurderna och medlemsförhandlingar med EU.

                                                               Turkiska Kurdistan

Det auktoritära draget fanns där från start. Erdogan har alltid tyckt att den som vinner valet har rätt till allt. Men med Gezi 2013 blev kritiker synonymt med landsförrädare och terrorister.

Samma år blev en korruptionsskandal i hans närhet ursäkten för att ta kontroll över rättsväsendet. Erdogan gick samtidigt till frontalangrepp mot Gülenrörelsen, hans tidigare allierade i kampen för att vingklippa generalerna. Statstelevisionen hade reda förvandlats till regimens propagandakanal, nu ansattes misshagliga tidningar och journalister allt hårdare.

2015 hade Erdogan blivit president, men fick en svår chock när hans parti förlorade majoriteten i parlamentet. Oppositionen slog dock knut på sig själv. I nyvalet på hösten tog han revansch genom att i en brutal helomvändning göra kurderna till huvudfiende.

Direkt efter det mystiska kuppförsöket året därpå, arrangerat av Erdogan själv, säger vissa bedömare, drogs tumskruvarna åt på riktigt. Vad som egentligen hände är oklart, men presidenten skyllde på Gülenrörelsen och inledde en veritabel häxjakt på verkliga och inbillade motståndare.

Fethullah Gülen, född 1941, är en turkisk predikant och politisk aktivist. Han bor i självvald exil i USA. Han är Erdogans huvudfiende och beskylls av denne för att ligga bakom kuppförsöket 2016.

Tiotusentals människor fängslades, än fler fick sparken från jobbet.  Fria medier existerar knappast längre, trilskande politiker fyller fängelsecellerna.

En folkomröstning gjorde slut på den gamla författningen. Premiärministern, Erdogan , gav sig själv alla befogenheter.

Parallellt har han fjärmat sig från väst. Han tycks vara god vän med Putin men är fortfarande medlem i Nato. Tanken på EU-medlemskap är stendöd. Erdogan behandlar Nato och USA som en boxboll, närhelst det passar honom. Han står utanför sanktionerna mot Ryssland och utnyttjar exporten dit för att hålla ekonomin under armarna, för den har han lyckats rasera.

Han ser grandiosa byggnader som rikedomens källa och har blåst upp en spekulationsbubbla grundad på krediter. Hans hemsnickrade teori om höjda skatter fungerar inte alls. Räntan har sänkts i flera steg till 9 %, den officiella inflationen är uppe i 55 %

Turkiet rymmer många paradoxer. Erdogan har inrättat sig som närmast enväldig sultan. Ändå kan han förlora valet i maj. Oppositionen har enats om en motkandidat, och trots att processen inte är rättvis,  har röstresultatet hittills inte fuskats bort. Den bräckliga ekonomin arbetar emot presidenten, liksom missnöjet med räddningsarbetet efter jordbävningskatastrofen i februari.

Efter 20 år vid makten har han inga ekonomiska eller politiska projekt kvar att erbjuda väljarna förutom våld, tvång och förföljelser. Hans enda projekt är att tillgodose sig själv och sina egna personliga önskemål. Men detta borde man rimligen inte kunna vinna ett presidentval på.

Underlag: Ledare DN, 18 mars 2023.

BARENS VÄRSTA FYLLO

Att höra Donald Trump prata om Ukrainakriget är som att återuppleva en mardröm som man trodde försvunnit.

Det är inte Putin som är det största hotet mot USA, säger Trump i en  ny video, utan "de USA-hatande människorna som företräder oss" - underförstått Joe Biden. 

I ett enkätsvar till Fox News nyligen kom Trump omedelbart in i sin vanliga sinnesstämning: det mest påträngande fyllot på baren. "Om jag var president skulle det här hemska kriget ta slut på 24 timmar, eller mindre. (Ledarna) måste träffas och snabbt fixa ett avtal. Det kan fixas lätt om det sköts av rätt president".

Tack, då vet vi.

Hans förväntade republikanske huvudmotståndare, Ron DeSantis, svarade på samma enkät. För första gången säger han att kriget inte är ett vitalt intresse, och att USA måste prioritera inhemska problem.

Han kallar kriget en "territoriell dispyt" och säger att "fred måste vara målet" utan att reflektera över vad en fred på Rysslands villkor skulle kunna innebära för Ukraina, Europa, Nato och USA självt. Även om DeSantis ännu står en bit från Trump är han mer angelägen om att distansera sig från Bidenadmnistrationens helhjärtade stöd för Ukrainas frihetskamp.

En sak har Trump rätt i, mitt i sina bardiskmonologer. Europa måste vara berett att betala mer, både till Ukrainas försvar och till sitt eget. En mätning i slutet av januari visar att 40 % av de republikanska väljarna tycker att USA ger för mycket stöd till Ukraina - i mars i fjol var siffran 9 %.

Andra republikanska kandidater, som Nikki Haley, har en rimligare attityd till kriget, men de är i klar minoritet. Man ska väl inte ge upp hoppet om Roland Reagans parti, men med en republikansk president kommer många att ropa efter mer USA-imperialism, inte mindre.

Underlag: Erik Helmerson, ledarskribent DN

GAMMALT GROLL GLÖMS INTE LÄTT

 Länge har det skakiga Mellanöstern i varje fall rymt två konstanter. Den ena är att det sunnitiska Saudiarabien och det shiitiska Iran är dödsfiender, den andra att USA är den enda utomstående aktören som är att räkna med.

När Saudiarabien och Iran efter sju år återupptar de diplomatiska förbindelserna, i ett avtal frammäklat av Kina, ser verkligheten därför ut att vändas upp och ner.

Så sent som 2019 låg Iran bakom en missil- och drönarattack som slog ut halva Saudiarabiens oljeproduktion. Sedan 2015 har de två länderna utkämpat ett dyrt och blodigt krig genom ombud i Jemen. Iran ställer till oreda i regionen både genom sina bulvaner i Irak, Syrien och Libanon, och med sitt kärnteknikprogram som när som helst kan resultera i atombomber.

Om det nya avtalet släcker sådana oroshärdar vore det lätt att rada upp vinster, i pengar och människoliv. Med tanke på konflikternas djup är det nog bäst att vara skeptisk.

Andra studerar också det nya arrangemanget. Israel ser Iran som ett existentiellt hot, och har hoppats på saudierna som bundsförvanter. Ryssland har en allt närmare relation till Iran, som levererar drönare till Putins krig mot Ukraina.

                                                          Drönarramp

Kina är världens största importör av såväl saudisk som iransk olja, och ser gärna att parterna lugnar ner sig. Givetvis tar man också chansen att presentera sig som Mellanösterns fredsängel, redo att ta över det som inte USA klarar av.

Pekings roll i spelet skall dock inte övervärderas. Saudiarabien har ett knepigt förhållande till USA, men tänker inte avsäga sig möjligheten att köpa amerikanska vapen. Och även om Saudiarabien och Iran behöver lära sig leva med varandra, lär de inte släppa den misstrogna blicken.

Någon enad diktatorisk front har vi inte sett. Härskarna i Saudiarabien, Iran, Kina och Ryssland delar framför allt intresset att behålla den egna makten.

Underlag: Gunnar Jonsson, ledarskribent DN.

ATT VARA INVANDRARE

 DET ÄR STUNDTALS UTMATTANDE ATT VARA INVANDRARE

Bloggredaktören läste för en stund sedan en krönika av Marina Ferhatovic. Hon är reporter på DN:s redaktion i Göteborg. Det var en intresseväckande krönika. Hon har sitt ursprung i Bosnien. Hennes erfarenheter som invandrare kan också vara av allmänintresse. Huvuddragen återges därför nedan.

När jag var ny i Sverige genomgick jag en identitetskris.

Från att ha ansetts vara ganska tillbakadragen i mitt forna hemland förvandlades jag här till en självupptagen pratkvarn. Trots att jag såg att andra tröttnade på att lyssna fortsatte jag, med stigande panik, att babbla. Ingen annan sa ju något.

Det tog flera år att fatta vad jag gjorde för fel. Jag missade en liten detalj som nu i efterhand känns självklar, nämligen "pausen".

I kulturen som jag är uppväxt i slåss man för sitt talutrymme och bryter in så fort man får chansen. Det anses  (oftast) inte vara oartigt, det gör samtalet dynamiskt och levande. Nu fick jag lära mig att låta det vara tyst i någon sekund mellan replikerna för att på ett tydligt sätt lämna utrymme åt andra att komma in.

Det var outhärdligt. Men eftersom jag är en aning fixerad vid att bli omtyckt och förstådd, var det viktigt att hitta sätt och översätta mig själv och återta kontrollen över hur jag uppfattas.

Det finns olika vägar dit. En bekant brukar ha glasögon trots att han har perfekt syn, för att ta udden av sin rakade skalle och sin starka brytning. En vän förvandlades till något slags karikatyr av en jugge i miljöer där han utgör en kulturell minoritet. Att på så vis lajva sin kultur har vissa fördelar: man levererar det som förväntas och i utbyte får man vara lite exotisk och spännande.

Och så finns de här som är 2.0, som blir extremt bra på att anpassa sig till sammansättningen av människor i rummet. Jag ser det direkt på mina vänner när det sker. De kanske börjar bryta lite mer, eller mindre, ändrar röstläge eller kroppsspråk beroende på vem de pratar med.

Det är inget skådespel heller. Det är interkulturell kompetens - erfarenheter av att i åratal ha rört sig mellan olika miljöer omvandlade till sociala färdigheter. En ganska underskattad tillgång i vårt samhälle, om ni frågar mig.

Ibland undrar jag dock vad det gör med en människa att ständigt vara så fokuserad på att parera förutfattade meningar. Jag läser om minoritetsstress - den negativa känslan personer ur minoritetsgrupper bär på över att ständigt avvika - och tänker att det är vad jag känner ibland.

För även om jag känner att jag klarat integrationsspelet uppstår fortfarande situationer där jag känner mig missuppfattad och intryckt i en stereotyp.

Det är stundtals utmattande att vara invandrare. Och ändå avviker jag inte mycket från normen.

För de som har en annan hudfärg, bär slöja eller är transpersoner är det förmodligen mycket svårare att dagligen förhålla sig till att  vara annorlunda.

Varför berättar jag om detta då? Antagligen i hopp om att bli omtyckt och förstådd. Men också för att synliggöra alla de som bär på dessa svårformulerade känslor och kämpar.

YTTRANDEFRIHETENS PRIS

DAGS ATT SVERIGE FÖRSTÅR ATT YTTRANDEFRIHETEN INTE ÄR GRATIS

Att yttrandefriheten har ett pris är ingenting nytt. Det blev Sverige varse när den i dag framlidne konstnären Lars Vilks utsattes för hot och attacker efter att ha målat profeten Muhammed som rondellhund.

Däremot är det nytt att kostnaden skickas till oss som nation. Det märks att ryggmärgsreflexen hos många är att vilja stoppa koranbränningar om de påverkar Sveriges Natoansökan. Glidningen gäller såväl en del politiker som polisen, som plötsligt bestämde sig för att tills vidare sätta stopp för att elda koraner, eftersom handlingen kan vara "hotdrivande", eller bryta mot någon annan lag.

Argumentet håller inte, konstaterar experter. Det slår troligtvis snart även förvaltningsrätten fast , då två koranavslag redan har överklagats. Utifrån liknande domar kring liknande fall kan nekandena

 knappast få något annat betyg än underkänt, eftersom det inte är koranbrännarna som står för våldet utan folk som ogillar aktionen.

Det innebär att Sverige, om polisen mot all förmodan skulle få rätt, går in i en era där en arg mobb avgör vem som kan säga och göra vad - vilket vore en fruktansvärd utveckling. Särskilt med tanke på en allt oroligare omvärld pekar mot att vårvintern 2023 sannolikt inte är sista gången vi känner av yttrandefrihetens pris.

För det är inte bara Turkiet och Erdogan som vill straffa västländer som värnar demokrati och yttrandefrihet. Det gäller även exempelvis Kina som tar allt större plats på den globala arenan.

När den norska Nobelkommittén 2010 gav fredspriset till den då fängslade regimkritikern  Liu Xiaobo, som likt alla fredspristagare gratulerades av statsministern, ströp Kina sina diplomatiska kontakter med Norge i flera år. Förutom att många samarbeten sattes på paus avstannade förhandlingarna om ett frihandelsavtal. Vidare fick norska företag problem och laxexporten sjönk markant.

Samma sorts raseri drabbade Danmark efter att de tagit emot Dalai Lama. Då ställde Kina in flera möten, kallad upp ambassadören i Peking och precis som i Norge fick näringslivet bekymmer.

För Sveriges del har Kina ilsknat till på SVT:s satirserie "Svenska nyheter". 2018 krävde landet en ursäkt och hotade vidta "ytterligare åtgärder" på grund av ett skämt om kinesiska turister. Vid ett senare tillfälle menade ambassaden att ett inslag om den svensk- kinesiske bokförläggaren Gui Minhai var avskyvärt. Och i höstas retade programmet upp Ankara, som fick svaret att det råder yttrandefrihet i Sverige.

Händelserna ger en fingervisning om att valet i framtiden ibland kommer att stå mellan att låta hel- och halvdiktaturer styra eller att ta konsekvenserna för deras vrede. Väljer man det första kommer auktoritära ledare succesivt att kräva större eftergifter, vilket inte kan vara ett alternativ.

I stället måste Sverige inse att yttrandefriheten har ett pris som är värt att betala.

Underlag: Ledare DN, 11 mars 2023

VICTORIA I AUSTRALIEN

 Victoria och Daniel kom nyligen hem från en resa till Australien, deras första officiella besök där. De fick säkert inte att träffa kungen av Australien, Charles III. Han har ännu inte själv varit där sedan han blev kung.

Kungarna av England har varit kungar av Australien sedan 1788, man kan undra varför, eftersom Australien sedan länge är ett fritt, rikt land ca 2000 svenska mil från London och kungarna har under åren ytterst sällan visat sig här nere.

År 1788 landsatte britterna 1 700 straffångar på ön och sedan dess är kontinenten formellt engelsk. För landets vita befolkning, som nästan alla kom från de brittiska öarna, var det självklart att ha kvar länken till den rika och välordnade världen.

Victoria och Daniel fick kanske inte veta att Australien kunde ha blivit en svensk koloni! Det var Gustav III som året innan britterna kom fram lovade två beväpnade svenska örlogsskepp och ett handelsskepp till en nederländsk äventyrare, William Bolt, som lockade Gustav med en stor ännu okänd koloni i "Indonesiens övärld", Boltholm kallad. Ön kunde ha varit Australien. Han fick aldrig de svenska fartygen, allt gick i stöpet, krig utbröt med Ryssland så Gustav III behövde alla sina skepp. Men hur hade det gått med Australien som den svenska kolonin Boltholm?

Förmodligen som med engelsmännen där. Allt förändrades i mitten av 1800-talet då guldrushen kom och Australiens befolkning tredubblades på tio år.

När det var som rushigast fördes två ton guld i veckan in till statsbanken i delstaten Victoria.

Urinvånarnas, aborginernas, kamp för rättvisa har fortsatt fram till modern tid. Så sent som 2008 bad den australiska regeringen för första gången om ursäkt för alla grymheter som begåtts mot landets urinvånare, som nu är knappt 3 procent av landets nära 30 miljoner invånare.

Besökets fokus hade lagts på miljö och klimat, Victorias hjärteämnen.

Victoria och Daniel hade en härlig tid "Down under",  för där var det högsommar med temperaturer runt 30 grader.

Underlag: Herman Lindqvist