Länge har det skakiga Mellanöstern i varje fall rymt två konstanter. Den ena är att det sunnitiska Saudiarabien och det shiitiska Iran är dödsfiender, den andra att USA är den enda utomstående aktören som är att räkna med.
När Saudiarabien och Iran efter sju år återupptar de diplomatiska förbindelserna, i ett avtal frammäklat av Kina, ser verkligheten därför ut att vändas upp och ner.
Så sent som 2019 låg Iran bakom en missil- och drönarattack som slog ut halva Saudiarabiens oljeproduktion. Sedan 2015 har de två länderna utkämpat ett dyrt och blodigt krig genom ombud i Jemen. Iran ställer till oreda i regionen både genom sina bulvaner i Irak, Syrien och Libanon, och med sitt kärnteknikprogram som när som helst kan resultera i atombomber.
Om det nya avtalet släcker sådana oroshärdar vore det lätt att rada upp vinster, i pengar och människoliv. Med tanke på konflikternas djup är det nog bäst att vara skeptisk.
Andra studerar också det nya arrangemanget. Israel ser Iran som ett existentiellt hot, och har hoppats på saudierna som bundsförvanter. Ryssland har en allt närmare relation till Iran, som levererar drönare till Putins krig mot Ukraina.
Kina är världens största importör av såväl saudisk som iransk olja, och ser gärna att parterna lugnar ner sig. Givetvis tar man också chansen att presentera sig som Mellanösterns fredsängel, redo att ta över det som inte USA klarar av.
Pekings roll i spelet skall dock inte övervärderas. Saudiarabien har ett knepigt förhållande till USA, men tänker inte avsäga sig möjligheten att köpa amerikanska vapen. Och även om Saudiarabien och Iran behöver lära sig leva med varandra, lär de inte släppa den misstrogna blicken.
Någon enad diktatorisk front har vi inte sett. Härskarna i Saudiarabien, Iran, Kina och Ryssland delar framför allt intresset att behålla den egna makten.
Underlag: Gunnar Jonsson, ledarskribent DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar