FLANDERN OCH NORMANDIE

På krigskyrkogårdar runt Verdun och Sommes,
just ingen numera sitter,
fädrer och mödrar som en gång kom
var fransmän, tyskar och britter.

De, liksom sönerna, hädan har gått,
tiden den läker, man glömmer,
platserna där alla strider har stått
hundra års växtlighet gömmer.

I Normandie nästa generation
upplevde riskfyllda stunder,
efter en jättelik kustinvasion,
ett gravkors man hamnade under.

Gold, Sword och Juno, Utah, Omaha
stränderna färgades röda,
täta står korsen på de gravarna,
i linje nu ligger de döda.

Ej längre en mor eller far kommer hit,
och sällan en bror eller syster,
blott barn till de fallna och släkt åker dit,
besöksstatistiken är dyster

Snart är det glömt detta hemska som var,
och inga finns kvar som kan sörja,
det går några år, snart naturen allt tar,
och på nytt kan all galenskap börja.