FÄNRIK STÅL

Sherwoodskogens redaktör i Dalby har åter städat i sin bokhylla . Hans berättelse återges nedan.

Jag hittade en gammal bok, tryckt 1886, som väcker barndomsminnen. Boken är som sagt
gammal och familjen har väl någon gång hittat den på ett antikvariat. Den heter "Fänrik
Ståls sägner", skriven av Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg. Boken är
ett diktverk i två delar och trycktes första gången 1848. Dikterna skildrar i versform
verkliga och diktade händelser från 1808 -1809 års krig mot Ryssland och den sorg
och bitterhet  soldaterna och befolkningen
kände när Sverige förlorade Finland, Åland
och delar av Västerbotten. Kriget  påminner om
den ryska annekteringen av Krim, ryska arméer
tågar utan förvarning in över gränsen och startar
ett  krig där tusentals soldater dödas på båda
sidor och långt flera dör av sjukdomar och um-
bäranden.
Diktverket inleds med dikten " Vårt Land". Den
är elva verser lång. Den första och sista versen
blev sedemera Finlands nationalsång. Vi barn
tvingades att lära oss nationalsången utantill samt
att räkna till tio på finska och deklamera verser
ur diktverket. Jag växte upp under andra världs-
kriget och att läsa ur Fänrik Ståls sägner var nästan
obligatoriskt i vår klass. Vår magister var en sann
Finlandsvän och fosterlandsälskare och efter ryssarnas
överfall på Finland 1939 var det inte svårt att ta till
sig de hjältemodiga verserna.
Min far hade under kriget och beredskapen fänriks
grad, och jag iklädde honom den finske soldatens
hjältegloria i mina barnafantasier och såg i honom en
sentida Fänrik Stål.
Den första versen ur "Soldatgossen" kunde jag utantill:
"Min fader var en ung soldat den vackraste som fanns,
vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man".
En annan dikt vi läste var "Björneborgarnas marsch"
och strofer som "söner av ett folk som blött på  Narvas
hed och på Polens sand, på Leipzigs slätter och Lytzens
kullar, än har Finlands kraft ej dött", syftande på
Karl XII:s och Gustav II Adolfs krig.
Jag har börjat läsa diktverket igen  och minns den
sympati vi kände för Finlands folk när de stred så
 hjältemodigt mot
ärkefienden Ryssland både 1809 och 1939.
År 1974 arbetade jag i Finland med uppstartandet och
byggnation av landets första kärnkraftverk vid Olkilouto
nära  Rauma Jag hyser alltsedan dess en varma sympati
för det finska folket. Nästa år firar man 100-årsminnet av
sin självständighet. Låt oss delta i detta firande.

Johan Ludvig Runeborg levde 1804-1877 i Finland och får nog anses vara den störste av alla
som skrivit vers på  svenska.
Fänrik Stål är en diktad figur, veteran från kriget 1808-1809. Runeberg säger sig ha
mött honom då han själv var ung student. Han bad honom då berätta sina krigsminnen,
som sedan lades till grund för boken "Fänrik Ståls sägner". Denne gubbe presenteras
i inledningsdikten som bär hans namn.
På studentens fråga om kriget svarar han:

Jo, därom kan jag ge besked,
om herrn så vill, ty jag var med.

Bloggen är redigerad i Sherwoodskogens skrivarstuga.