DEN STÄNDIGA KAMPEN

Världen tycks aldrig komma över chocken efter 11 september 2001. Snarare tycks den bli
alltmer märkbar i takt med att tiden går.

En ondskefull axel i tidsandan tycks växa
sig allt starkare. Den blir allt mera märkbar
i kampen mellan nationalism och terrorism,
och de båda krafterna förstärker varandra.
Under det kalla krigets dagar efter andra
världskriget stod kampen mellan kommunism
och demokrati med marknadsekonomi. Efter
Berlinmurens fall föstärktes kampen mellan
den kristna världen och den muslimska.

Efter 11 september har Samuel Huntingtons teser i
"Civilisationernas kamp" kommit att bli något
av en religion bland västvärldens historiker. Den
skrevs 1993. Huntington hävdar att det under-
liggande problemet med de stora motsättningarna
och terrorhotet är inte islams högljudda fundamenta-
lister utan den islamiska kulturen, en annan civilisa-
tion ,vars folk är övertygade om sin kulturs överlägsen-
het och samtidigt fullkomligt besatta av sin underläg-
senhet i makt.
Han konstaterar att överallt i världen där islam delar
gräns med någon annan civilisation uppstår krig, kamp
och kollisioner. Han exemplifierar med Sudan, Nigeria,
Kaukasien, Jugoslavien, Burma, Thailand, Israel, östra
Kina, Indien och Pakistan, "Islams blodiga gränser".
Han menar vidare att ett lågintensivt krig pågår ständigt
i FN  mellan västvärlden och den muslimska samt att
islam har "vaccinerat" muslimerna mot västerländska
idéer som demokrati, människans okränkbarhet och fri-
och rättigheter. De är alltid redo att gå i krig mot väster-
ländska idéer och för sin egen kultur.

På västsidan är vi övertygade om att frihet och demokratiska
värderingar är grunden för ett människovärdigt liv. Det går
inga flyktingströmmar från västvärlden till diktaturer eller
islamska länder. I själva verket har vi i västvärlden lyckats
skapa länder som människor vill komma till och där man vill
leva, länder som i dessa avseenden saknar en världs-
historisk motsvarighet.

Underlag: Samuel Huntingtons bok "Civilisationernas kamp"