Grevinnan  Marianne Bernadotte har lämnat scenen.

Det skedde några månader innan hon skulle fylla 101 år. Förmodligen var hon lika förberedd som alltid ta steget in i det okända. Marianne Bernadotte  var skådespelare och vad hon än gjorde förberedde hon sig som inför en ny roll, ett nytt framträdande.

Sminkningen var perfekt, klädseln exakt den rätta för situationen, hon visste vad hon skulle säga och med med sin skolade röst sa hon det så att det hördes

Hon var skådespelerska, skolad på Dramatens scenskola och under fjorton aktiva skådespelande år och hann med  sammanlagt 32 stora roller på Dramaten, film eller på andra teatrar.

Hon arbetade med tidens största regissörer, Alf Sjöberg, Ingmar Bergman. Hon spelade mot Göran Gentele, Jarl Kulle och Nils Poppe. Men utanför scenen var det inget spel. Hon var helt igenom äkta, en varm och empatisk kvinna, elegant, vaken och nyfiken in i det sista.

Uppväxt under enkla förhållanden som Gullan Marianne Lindberg med en bror och en ensamstående mor. Hon gifte sig som tjugofyraåring med uppfinnaren Gabriel "Toto" Chang, son till Kinas ambassadör i Stockholm. De fick  tre barn, två söner och en dotter. År 1961 mötte hon greve Sigvard Bernadotte, greve av Visborg, i Båstad,  och de blev ett par som syntes i spalterna. Sigvard hade redan 1934 gift sig icke kungligt, mist sin prinstitel och fördrivits från kungahuset. Han gjorde karriär som designer. Grevetiteln var från Luxemburg och hade givits till fyra prinsar av ätten Bernadotte.

                                                           Marianne och Sigvard

För den breda allmänheten som bara skummar rubriker och sedan drar sina egna slutsatser om  andras liv och leverne, framställdes Marianne som en lycksökerska från teatern som ville tränga sig in i kungafamiljen. Hennes namn knöts till diverse sociala hjälpobjekt vilket många tolkade som typiska aktiviteter för arbetslösa överklasskvinnor. Inget kunde vara mer fel i Mariannes fall. Hennes tidiga  och brinnande engagemang förståelse av dyslexi grundade sig på hennes egn  brors stora svårigheter. Engagemanget för barns ögonsjukdomar tändes då hennes egen son föddes med en svår ögonsjukdom och senare avled på grund av felvaccinering. Hennes engagemang i dessa frågor gav henne två hedersdoktorat, ett på Karolinska sjukhuset och ett andra i Bologna.

Hon var med om att med stor framgång lansera den svenska uppfinningen Permobilen, den elektriska rullstolen. Media har också framställt Marianne som den pådrivande i Sigvards kamp för att få tillbaka prinstiteln, vilket hade gjort henne till prinsessa. Hennes närmaste säger att det inte stämmer. Sigvards kamp var hans egen. Den hade börjat långt innan de träffades. Hon var redan prinsessa och då Sigvard avled 2002 upptogs hon i kungafamiljen där hon deltog i familjens alla fester och högtider.

Gnderlag:  Herman Lindqvist

VARNING -- RYSSEN KOMMER!

                                                                                                                                                                               Ryssen kommer !  Sven Hedin varnade högst av alla.

                                                                                                                                                                  Karl XII står i Kungsträdgården och pekar  uppfordrande österut.  Nästan dagligen står mitärer, 

 politiker och säkerhetsexperter och varnar för  Ryssen, men ivrigast och mest idog  var nog upptäcktsresande Sven Hedin. Han var dåtidens mesta svenske  kändis, både inom landet som utomlands.  Hans forskningsresor i Asien hade gett honom  tio hedersdoktorat och över fytio höga ordnar  och en plats i Svenska  Akademien. Oscar II adlade honom 1902 .  Han blev den siste svenske  adelsmannen-  1912 utkom hans stridsskrift "Ett varningens ord", där han i  fasansfulla bilder skildrar vad som kan hända om vi inte rustar upp. Ryska horder skulle välla in och kosackerna skulle vattna sina hästar  i  Molins fontän, ryska kanoner skulle ställas upp i Kungsträdgården  och  ikoner sättas upp i kyrkorna. Skriften spreds i över en miljon exemplar.  Den liberala regeringen ville rusta ner . Hedin och Högern ville tvärsom. Frivilliga samlade in pengar till försvaret.  Det  räckte till en pansarbåt som fick heta Sverige.  Hedin var med och organiserade det så kallade  Bondetåget 1914, då  30 000 bönder från  hela landet marscherade  till Stockholm och slottet där de fick höra Gustav  V hålla ett patriotiskt och och ytterst  försvarsvänligt tal tal skrivet av Hedin och drottningen Victoria som var kommen från Tyskland.                                                                                                      Hjalmar Branting och Socialdemokraterna genomförde en  gigantisk  motmarsch.. Stämningen piskades upp. Det ryktades att Högern med Hedin och drottningen planerade enn  ststatskupp för att bli av med socialister och liberaler.  Hedin utgav "Den andra varningen". Några månader senare utbröt första världskriget.  Hedin, högern och drottning Victoria ville att Sverige skulle strida på den tyske  kejsarens sida . Vi måste få tillbaka Finland, åtminstone Åland, sade man.   Drottningereste  också, bland annat till fronten för att stöda sina landsmän.  Hedin reste omkring i Tyskland och skrev beundrade brev om mod och hjältedåd.  Kriget rasade och mycket hände i såväl  Tyskland som i Ryssland.  Det tyska kejsardömet rasade och i Ryssland  störtades tsaren och mördades. Finland fick sin självständighet tillbaka efter hundra år av ryskt styre. Bitter och inåtvänd återvände Hedin till sina asiatiska forskningar.  Så kommer då Hitler och nazismen  Han mötte Hitler personligen och blev imponerad . Han besökte koncentrationsläger men såg bara puttrande matgrytor och sängar med två filtar och kuddar.  Han fick inviga Olympiaden i Berlin 1936 och umgicks storögt med Hitler.  Han jublade över de tyska framgångarna .  När allt kollapsade höll han fast vid sin ideologiska linje.  Han skrev; " Den germanska rasen kan inte strypas. Först sedan  bolsjevismens fall kan Tyskland komma åter". Han dog 1952, sjuttiosju år gammal.  Under sina sista år var han socialt isolerad, och ägnade  tiden åt sina böcker. Han är begravd oå Adolf Fredriks kyrrkogård .    Hans gravplats ligger  nära Hjalmar Brantings.