Grevinnan Marianne Bernadotte har lämnat scenen.
Det skedde några månader innan hon skulle fylla 101 år. Förmodligen var hon lika förberedd som alltid ta steget in i det okända. Marianne Bernadotte var skådespelare och vad hon än gjorde förberedde hon sig som inför en ny roll, ett nytt framträdande.
Sminkningen var perfekt, klädseln exakt den rätta för situationen, hon visste vad hon skulle säga och med med sin skolade röst sa hon det så att det hördes
Hon var skådespelerska, skolad på Dramatens scenskola och under fjorton aktiva skådespelande år och hann med sammanlagt 32 stora roller på Dramaten, film eller på andra teatrar.
Hon arbetade med tidens största regissörer, Alf Sjöberg, Ingmar Bergman. Hon spelade mot Göran Gentele, Jarl Kulle och Nils Poppe. Men utanför scenen var det inget spel. Hon var helt igenom äkta, en varm och empatisk kvinna, elegant, vaken och nyfiken in i det sista.
Uppväxt under enkla förhållanden som Gullan Marianne Lindberg med en bror och en ensamstående mor. Hon gifte sig som tjugofyraåring med uppfinnaren Gabriel "Toto" Chang, son till Kinas ambassadör i Stockholm. De fick tre barn, två söner och en dotter. År 1961 mötte hon greve Sigvard Bernadotte, greve av Visborg, i Båstad, och de blev ett par som syntes i spalterna. Sigvard hade redan 1934 gift sig icke kungligt, mist sin prinstitel och fördrivits från kungahuset. Han gjorde karriär som designer. Grevetiteln var från Luxemburg och hade givits till fyra prinsar av ätten Bernadotte.
För den breda allmänheten som bara skummar rubriker och sedan drar sina egna slutsatser om andras liv och leverne, framställdes Marianne som en lycksökerska från teatern som ville tränga sig in i kungafamiljen. Hennes namn knöts till diverse sociala hjälpobjekt vilket många tolkade som typiska aktiviteter för arbetslösa överklasskvinnor. Inget kunde vara mer fel i Mariannes fall. Hennes tidiga och brinnande engagemang förståelse av dyslexi grundade sig på hennes egn brors stora svårigheter. Engagemanget för barns ögonsjukdomar tändes då hennes egen son föddes med en svår ögonsjukdom och senare avled på grund av felvaccinering. Hennes engagemang i dessa frågor gav henne två hedersdoktorat, ett på Karolinska sjukhuset och ett andra i Bologna.
Hon var med om att med stor framgång lansera den svenska uppfinningen Permobilen, den elektriska rullstolen. Media har också framställt Marianne som den pådrivande i Sigvards kamp för att få tillbaka prinstiteln, vilket hade gjort henne till prinsessa. Hennes närmaste säger att det inte stämmer. Sigvards kamp var hans egen. Den hade börjat långt innan de träffades. Hon var redan prinsessa och då Sigvard avled 2002 upptogs hon i kungafamiljen där hon deltog i familjens alla fester och högtider.
Gnderlag: Herman Lindqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar