PRÄSTEN FRÅN LUSAKA

Under 60-talet tjänstgjorde jag ett halvår i Kongo.
Jag ingick i en kosmopolitisk grupp officerare, som
skulle organisera flygfrakt av hjälpsändningar mellan
kongolesiska flygplatser.
Vi var fyra svenkar som hade ledigt några dagar och
vi gav oss då iväg i en bil som vi hyrt.
GPS fanns inte då utan det var bristfälliga gamla
kartor som gällde.


PRÄSTEN FRÅN  LUSAKA

Vi har hyrt våran bil i Elisabethville,
Lumumbashi som staden nu heter,
vi har kört sextio mil och har blott stannat till
för att tanka och för enskildheter

Det är regntid och vägen är lerig och hal
och vi närmar oss staden Lusaka
det är mörkt och vårt billjus ger klen marginal
för att hinder på vägen bevaka

På en raksträcka då vi en människa ser
och en bil som har nosen i diket
när vi närmar oss ser vi en präst och han ber
om snar hjälp uppifrån himmelriket

Och han står där i regnet och fortsätter be
tycks ej märka att vi nu har stoppat
om han tittat så skulle han då ha fått se
fyra man som ur vår bil har hoppat

Sedan lyfter vi bilen på vägbanan opp
och vår präst tror det pågår ett under
kan väl hända vi också då närde ett hopp
att från himlen få höra ett dunder

Sedan tackar han Gud, intensivt nu han ber
liksom mässande vid bönepallen
mot profanare under vi nu oss beger
för vårt mål är Victoriafallen