MASSAKERN I VÄDERKVARNEN

En ryslig historia hände en natt
när fullmånen sken på vårt hus
aktörer i dramat var ungarnas katt,
jag själv och ett bristfälligt ljus.

En väderkvarn hade jag åt barnen byggt,

för vindkraft var redan på gång,

och barnens kaninungar hade det tryggt

i vindhusets vindlar och prång.

Men tryggheten hade som annat ett pris

var kväll krävdes en inspektion

för nattro åt djuren så krävs givetvis

att snurran står still och att bron

till kvarnen dras in och att luckan är stängd

min uppgift var sålunda att

åt barnen bevaka att haspen blev hängd

och allting var lugnt varje natt.

Men just denna kväll då blev timmen rätt sen

och husfar var hängig och trött

han tar sig dock ut uppå sömndruckna ben

av daggen var gräset rätt blött.

Hans lykta var svag så han såg ej så bra

hur läget i kvarnhuset var

dock verkar det lugnt och han gör som han ska

precis som han gjort alla dar.

Så lägrar sig friden i huset till slut

familjen den sover så lugnt

dock väcks den i ottan av lillflickans tjut
upp häver sig fadern  då tungt.
"Två ungar är borta", hon ropade spänt
och fadern far upp med ett hopp
han misstänker genast vad som kan ha hänt
och rusar mot kvarnhuset opp.

Därinne i mörkret så bukstinn och nöjd
där låg våran katta och spann

hon slickar sin nos mycket mätt och förnöjd

och bakom en bjälke vi fann

den tredje kaninungen hade haft tur

för kattens aptit hade släckts

och när så blev fallet hon tog sig en lur

och hade av någon ej väckts.

Det hade nog varit en fruktandvärd natt

kaninerna nu genomgått

av husfadern instängda med våran katt

två skrovmål då katten har fått.

Så ringde vi till våran veterinär

hans synpunkter genast vi får

att rädda den tredje nog omöjligt är

dessvärre nog illa det går.

På kvällen så dog då vår sista kanin

och lillflickan sorgesamt grät

och husfadern satt där med grubblande min

men katten vår flicka förlät.