Flera av innevånarna i Sherwoodskogen brukar tillbringa några veckor i Spanien varje år.
I år satsade vi stort. Elva föräldrar, barn, barnbarn och barnbarnsbarn åkte tillsammans och
tillbringade veckorna före och under midsommar i Spanien.
Vi bodde nu, som vid tidigare resor, på ett lägenhetshotell i Mil Palmeras, som ligger på Costa
Blanca mellan La Manga och Torrevieja, cirka 60 kilometer söder om Alicante.
I nästan alla orter längs den spanska ostkusten varierar antalet boende starkt under året, liksom
dessas nationaliteter.
I Mil Palmeras har många svenskar, främst pensionärer, köpt hus eller lägenheter under senare
år. De har blivit så många under årens lopp, så numera tillhandahåller restaurangerna matsedlar
på svenska, på hotellen kan man se och höra svenska TV- och radiokanaler. I Mil Palmeras
"supermercado" kan man köpa gårdagens svenska kvällstidningar, ibland också dagens.
Många av svenskarna åker hem till Sverige under sommarmånaderna, och det gör man av främst
två skäl, sommartemperaturerna i juni till augusti är ofta mycket höga, ibland upp emot
35 plusgrader, men framför allt längtar man nog hem till den svenska sommaren. Någon av
dessa svenska spanjorer sade vid ett tillfälle att man följer sädesärlan. När hon kommer i maj
åker man hem till Sverige och när hon flyttar i september åker man tillbaka till Spanien.
Under sommarmånaderna dominerar spanjorerna på playan och på restaurangerna här i Mil
Palmeras. Då strömmar de till hotellen, som oftast står halvfulla eller ödsligt tomma under
resten av året. Engelsmän, tyskar och skandinaver förmår inte fylla dem då.
Det är en sorglig syn att vintertid se dessa väldiga hotellkomplex längs ostkusten stå nästan
tomma. Den totala hotellkapaciteten verkar vara kolossal, men helt avpassad för några korta
sommarmånader. Ekonomin i detta verkar svårbegriplig men har sannolikt att göra med det
spanska skattesystemets uppbyggnad.
Man frågar sig vad alla dessa nerflyttade nordeuropeer ägnar sig åt under huvuddelen av året
då de bor här. Svenskarna i Mil Palmeras tycks ha ett stort intresse gemensamt, förutom att
kolla vädret hemma i Sverige och känna tillfredsställelse av de rapporterna, och det är att spela
boule nere på stränderna. Man ägnar mycken tid åt träning och tävlingar. Tävlingsdagarna
avslutas ofta med festligheter av något slag. Det spanska vinet är billigt, för ett enkelt bordsvin
betalar man omkring 10 SKR per liter. Detta förhållande underlättar och uppmuntrar naturligtvis
sällskapslivet för många.
Husägarna ägnar ofta det mesta av sin tid åt hus, hem och trädgård om man har någon. Som
besökare frapperas man av att de spanska husen ofta är byggda på ett befästningsliknande
sätt med höga murar runt tomten som sedan försetts med stabila portar. Fönstren, inte bara
på bottenvåningen, är försedda med kraftiga galler. Alla möjligheter till insyn försöker man
bygga bort. Så här kan det se ut på många håll i Spanien.
Man kan ju jämföra med hur det ser ut i en del andra länder, till exempel i Holland. Där byggs ofta
husen så att de ser trivsamma och inbjudande ut, med stora fönster med blommor ut emot
gatan. På landsbygden i Sverige är det inte alltid säkert att man ens låser ytterdörren när man
går ut, och gör man det, läggs nyckeln under dörrmattan, en sed som är känd av de flesta.
Man kan ju fråga sig varför spanjorerna vill skydda sig på detta sätt. Är brottsligheten högre
i Spanien än i andra länder eller är det helt enkelt fråga om ett kulturarv från svunna tider
med kriser och inbördeskrig?
Jag tror att de flesta som besöker landet uppfattar spanjorerna som hjälpsamma och vänliga.
För oss nordeuropeer är naturligtvis klimatet, med rika möjligheter till sol och bad, ett viktigt
skäl varför vi åker dit. Spanien är trots allt ganska närbeläget, bara cirka fyra timmars
flygresa bort.
Vi har hört att midsommarvädret hemma har varit osedvanligt uselt och att det kalla och
regniga vädret skall hålla i sig ytterligare några dagar.
Men vad gjorde det, vi längtade hem i alla fall. Fjorton dagar i Spanien fick räcka för den
här gången.