Det så kallade teodicéproblemet har ju upptagit människans tanke så länge vi haft föreställningen
om en Gud som är allsmäktig; vilket är ett par tusen år. Svaret på frågan om varför denna Gud då
inte griper in är ju relevant att ställa.
Samtidigt är nog inte allmakten att tolka som den diktatur som Hitler och Stalin gjorde sig kända
för, människan är skapad till att vara fri i förhållande till sin skapare. Också fri att säga ja eller
nej, utifrån sin egen övertygelse. Också fri att handla, gott eller ont. Så länge det finns människor
kommer också ondskan att följa i våra spår.
Ofta kan man möta tanken om att den kristna tron är förlegad, men samtidigt vet vi att vid livets
stora höjdpunkter och svårigheter söker människor svar på de stora existentiella frågorna.
Flera människor har avslutat sitt medlemskap i Svenska kyrkan senaste åren, vilket säkert har
flera förklaringar. Pengar är en, en annan kanske den ökade individualismen och pluraliseringen.
Man är numera sin egen lyckas smed i större utsträckning än tidigare, vilket kanske både är gott
men samtidigt kravfyllt och ångestskapande för den som inte kan prestera i kapp med andra.
Kanske har vi haft det relativt gott i Sverige under lång tid, vilket gör att vi inte behöver fundera
över tillvarons frågor på samma vardagliga vis som den som lever under andra förhållanden.
Kyrkan erbjuder inte alla svar, men däremot en plats där vi tillsammans får fundera över det som
vi vet är mänsklighetens förutsättningar, att vi lever en kort tid på en liten blågrön planet mitt i
stora universum. Det är viktigt att behålla ödmjukheten inför att det är så litet vi vet, om både
vår egen existens och alla de andra stora frågorna.
Elin
Präst i Svenska kyrkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar