MASSAKERN I VÄDERKVARNEN

En ryslig historia hände en natt
när fullmånen sken på vårt hus
aktörer i dramat var ungarnas katt,
jag själv och ett bristfälligt ljus.
En väderkvarn hade jag åt barnen byggt
för vindkraft var redan på gång
och barnens kaninungar hade det tryggt
i kvarnhusets vindlar och prång.

Men tryggheten har som allt annat ett pris
var kväll krävdes en inspektion
för nattro åt djuren så krävs givetvis
att möllan står still och att bron
till kvarnen dras in och att luckan blir stängd.
Min uppgift var sålunda att
åt barnen bevaka att haspen var hängd
och allting var lugnt varje natt. 

Men just denna kväll så blev timmen rätt sen
och husfar var hängig och trött
han hasar dock ut uppå sömndruckna ben
av daggen var gräset så blött.
Hans lampa var svag och han såg ej så bra
hur läget i kvarnhuset var
dock verkar det lugnt och han gör som han ska
precis som han gjort alla dar.



Så lägrar sig friden i huset till slut
familjen den sover så lugnt
dock väcks den i ottan av lill-flickans tjut
upp häver sig fadern då tungt.
"Två ungar är borta", hon ropade spänt
och fadern far upp med ett hopp
han misstänker genast vad som kan ha hänt
och rusar mot kvarnhuset upp.

Därinne i mörkret så bukstinn och nöjd
där låg våran katta och spann
hon slickar sin nos mycket mätt och förnöjd
och bakom en bjälke vi fann
den tredje kaninungen hade haft tur
för kattens aptit hade släckts
och när så blev fallet hon tog sig en lur
och hade av någon ej väckts.

Det hade nog varit en fruktansvärd natt
kaninungarna genomgått
av husfadern instängda med våran katt

två skrovmål nu katten har fått.
Så ringde vi till våran veterinär
hans synpunkter genast vi får
att rädda den tredje nog omöjligt är
dessvärre det illa nog går.

På kvällen så dog då vår sista kanin
och lill-flickan sorgesamt grät
och husfadern sitter med grubblande min
men katten vår flicka förlät.

Underlag: Eget