EN BALLAD OM AKVAVIT

EN BALLAD OM AKVAVIT
Den gamle baronen han sade
år adertonhundrafem:
"Nu haver jag barn och barnbarn
och allt gott önskar jag dem.
Jag önskar dem ära och hälsa,
jag önskar dem snille och flit,
och jag unnar dem alla att smaka
min förnämliga akvavit.

Jag har lagat den själv med reseda
vars blommor i brännvin jag släppt.
Det har varit min ålderdoms glädje
att uppfinna detta recept.
Ju längre den drycken blir lagrad
ju  finare ånga den får.
Jag vill gömma ett ankar därav åt min ätt
om hundrafemtio  år."

Han lade i hembygdens kyrka
tre hartsade flaskor ned.
Han föreskrev hur de fick öppnas
av en ättling i sjätte led.
Och tiderna växlade, åren gick,
och stunden gick in till sist.

Och lätt blev hans arvinge funnen,
men si, han var helnykterist.
Han läppjar ej på en droppe
ty han faller icke så lätt.
Han bjuder icke på flaskan
ty det vore inte rätt.
Han är en i allo aktningsvärd man
som mycket ogillar sprit
och icke har minsta intresse
för receptet på akvavit.

Ur "Stångkorv & Bordeaux"  av Alf Henrikson