FRAMRYCKNINGEN VID DJNEPR VISAR ATT UKRAINA KAN TA INITIATIVET.
Nyligen - oklart exakt när - tog sig ukrainska styrkor för första gången över floden Dnjepr i sydöstra Ukraina. Den löper ungefär 70 mil nordväst ut från Krimhalvön, och har fungerat som frontlinje sedan ukrainarna intog staden Cherson på flodens västra bank under sin motoffensiv förra hösten.
Exakt hur stort det ukrainska genombrottet är och vad det innebär för konfliktens fortsättning på sikt är ännu svårt att säga. Att etablera brohuvuden är svårt, och att tränga igenom med mindre förband är något annat än att flytta över hela bataljoner som kan bilda bas för nya framryckningar.
Men Ryssland bekräftade i veckan att ukrainska styrkor har korsat floden. Enligt en rysk talesperson väntar " ett helvete" på den andra stranden. Satellitbilder visar att ukrainarna har avancerat ett par kilometer på andra flodstranden (SvD15/11).
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyis stabschef Andrij Jermak beskrev i dagarna framstöten som en terrängvinst "mot alla odds" - och karaktäriserade den som ett slags delseger i den ukrainska arméns framryckning mot Krim. Utan tvivel är det en glädjande framgång vid den här tidpunkten.
För inte så länge sedan varnade Ukrainas befälhavare Valerij Zalusinyj i en intervju med tidningen Economist att den stora motoffensiven som inleddes i somras i praktiken kört fast. Det har talats om ett dödläge där båda sidor grävt ner sig i skyttegravar, ungefär som under första världskriget - och ingen avancerar, paradoxalt nog för att den moderna tekniken gör det så lätt att upptäcka truppförflyttningar.
Parallellt har oroväckande tecken synts i väst. "Vi är nära tillfället då alla förstår att vi behöver en väg ut", suckade Italiens premiärminister Giorgia Meloni i september. "Krigströttheten sprider sig som en våg. Vi ser det i USA och i Europa", konstaterade Zelenskyj själv i oktober.
Det är precis vad Vladimir Putin önskar, ett utnötningskrig som maler på, eftersom han inte tvekar att använda sin egen befolkning till kanonmat och att Ukraina till sist dukar under.
Framryckningen över Dnjepr är en livsviktig påminnelse om att han i grunden har fel, att framsteg visst görs, att det är de ukrainska förbanden som pressar framåt, inte de ryska - och att vi i väst har ett fullständigt grundläggande intresse av att stötta dem mer:
"Det här är kanske det mest intressanta området i kriget just nu," kommenterade Ilmari Kähikö, universitetslektor på Försvarshögskolan, frontförflyttningen i sydöstra Ukraina i veckan (SvD 15/11). Det tvingar Ryssland att tänka om längs hela fronten, eftersom man måste flytta resurser och delvis ändra strategi.
Skälet, mer allmänt? Det rör på sig.
Underlag: Ledare DN 18/11.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar