DONALD TRUMPS MUSIKBRÅK

ARTISTER KRÄVER ATT HAN SLUTAR SPELA DERAS MUSIK.

Familjen till den bortgångne soullegenden Isaac Hayes kräver att Donald Trump slutar spela legendarens 60-talshit "Hold on. I´m coming." utan giltig licens. En federal domstol har nu gått på familjens linje och beslutat att Donald Trump inte längre får använda låten i sin pågående valkampanj, rapporterar SVT Kulturnyheterna. Det är det första fallet som tagits upp av en domstol, men listan över artister och band som vänt sig mot Trump och hans valkampanj är mycket lång.

Redan 2016 innan han valdes till president kritiserade företrädare för den brittiske artisten Adele  att Trump utan lov använt låtarna "Rolling in the deep" och "Skyfalls" . Band som Earth, Wind and Fire, Free och White Stripes framförde liknande klagomål. Även Bruce Springsteen visade sitt missnöje 2026 efter att Donald Trump spelat hans hitlåt "Born in the USA" på ett möte.. I stället för att stämma presidentkandidaten valde Springsteen att ge sitt stöd till Hillary Clinton, och 2020 svarade han med en anti-Trump-låt "That´s what makes us great".

The Rolling Stones har vid upprepade tillfällen 2016 och2020 bett Trump att sluta spela "You can´t always get what you want". Bandet har skickat varningar och hotat med att vidta rättsliga åtgärder om det händer igen. Det har även Rihanna vars team kräver att kampanjen genast skall sluta använde hennes musik efter att Trump spelat "Don´t stop the music" på flera möten 2018. 2020 kampanjade Trump en andra gång och klagomålen började strömma in. Bland annat från Creedence Clearwater Revival, som inte alls uppskattade hur Trump använt sig av deras låt "Fortunate son" och slog till med en varning.

Inte heller Neil Young , vars låt "Rocking in the free world" har spelats på Trumps valmöten , har hållit tyst om saken.. I stället valde han att skriva ett brev till presidentkandidaten: "Jag hoppas du hör min röst. Kom ihåg att det är en röst från en skattebetalande amerikansk medborgare som inte stöttar dig".

Panel at the disco- sångaren Brandon Urie  använde ännu hårdare ord:"Kära trumpanhängare, fuck you.Du är inte bjuden, sluta spela mina låtar."

I år möttes Trump av en arg svensk popgrupp efter att kampanjen använt fyra Abbalåtar, bland annat "The winner takes it all" och "Dancing Oueen", i videomontage. Abbas företrädare svarade med att kräva att videorna skulle plockas bort medan Trumps företrädare menade att man hade licens och kunde använda musiken.

Beyoncé har också gått i clinch med Trump och kräver i ett varningsbrev att han han inte ska använda hennes musik. Det efter att en republikansk talesperson delat ett klipp på presidentkandidaten med hennes låt "Lemonade, vilken hon tidigare gett Trunps motståndare Kamala Harris tillåtelse att använda i sin kampanj.

Samtidigt har bandet Foofighters meddelat att om Trumpkampanjen spelar deras låt "My hero" igen så kommer samtliga royalies att doneras till Kamala Harris valkampanj.

Underlag: Matilda Källén, DN - kultur

BJÖRKETORPSMONUMENTET

Bara ett par stenkast från E22-an, 500 meter från avtagsvägen mot Tving utanför Ronneby, reser sig ett av Sveriges märkligaste och minst kända fornminnen, ofta omtalat som Björketorpsmonumentet. Det som framför allt fascinerar en besökare är en över 4 meter hög sten med följande runtext: 

"Ärofulla runors rad dolde jag här, mäktiga runor. Rastlös av arghet, död genom list skall den bli som bryter detta. Jag spår fördärv."

Forskarna är oense om när texten höggs, men man brukar gissa på tiden mellan sent 500-tal och 700-talet. Bredvid står två andra stora stenar (utan text), sju mindre stenar och en domarring. Det får anses högst sannolikt att platsen har fyllt en kultisk funktion, eller fungerat som mötesplats under järnåldern, men vi vet inget konkret. Vad som fascinerar är det sätt på vilket de textansvariga har valt att använda skriften för att inskärpa ett budskap. Maktmänniskor, sannolikt hövdingar, har rest stenen för att hota och varna. Alla som bryter platsens helgd och gör sig skyldiga till ett icke närmare definierat brott skall drabbas av "arghet" (argiu) och sedan dö "genom list". Termen argi, syftar på feghet och sexuell onaturlighet. Den man som var "arga" eller "ergir", i det fornnordiska samhället, påtog sig enligt en i forskarsamhället vanlig uppfattning, kvinnans roll i ett homosexuellt samlag. Detta -- om det blev känt -- var förenat med stor skam, men det var ännu värre att dö en svekfull död. På Björketorpsstenen lyfts båda dessa eländen fram som hot.

Även om vi inte vet vad som skulle skyddas genom inskriften har vi en god ledtråd till vilka som låtit resa den och framföra hotet. Tre inskrifter med liknande innehåll har hittats i västra Blekinge: Stentoftenstenen ( i dag i Sölvesborgs kyrka), Istabystenen (i dag i Historiska muséet i Stockholm) och en sten i Gummarp ( i dag försvunnen). I dessa texter, där förbannelsen återupprepas, finner vi namnen Haduwulf och Hariwulf. Stormännen, vars maktbas förefaller ha legat på Listerlandet, har uppenbarligen markerat revir vid Björketorp och befäst sitt välde med runornas hjälp.

Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker.

 

STENHAMMARS SLOTT

 SLOTTET DÄR KUNGEN TRIVS BÄST

Det finns elva kungliga slott i Sverige  laddade med månghundraårig historia, praktfulla porträtt och anrika möbler. De flesta av dem är periodvis öppna för allmänheten. Men kung Carl Gustaf  trivs bäst i ett slott som varken är kungligt eller öppet för nyfikna, eller ens särskilt gammalt. Det är nog just därför han trivs allra bäst på det slottet, Stenhammar, i hjärtat av Södermanland nära Flen. Där skulle han helst vilja bo hela tiden. Rent formellt arrenderar kungen och dess 2000 hektar mark av Statens Fastghetsverk. Arvodesumman är bara 1000 kronor per år. Det som ytterligare gör egendomen attraktiv för kungen är att där bedrivs modernt jord- och skogsbruk i nära samarbete med Uppsala lantbruksuniversitet. Jordbruk och skogen är kungens största privata intressen. 

Slottet har sina rötter i 1300-talet och ägdes under seklernas gång av olika adelsfamiljer son förvandlade huvudbyggnaden många gånger. Den siste ägaren var hovmarskalken Robin von Kramer som avled barnlös 1903 och förklarade i sitt testamente att slottet skulle tillfalla svenska staten men kunde arrenderas på livstid av en manlig arvinge ur huset Bernadotte, helst av en som är  både tronarvinge och hertig av Södermanland.. Den förste som uppfyllde kraven var Gustaf V:s son prins Wilhelm. Prinsen bodde där ända till 1965.

Wilhelm förvandlade Stenhammar till ett kulturellt och litterärt centrum. Prinsen var själv en framstående författare och filmare. Samtidens största svenska och många utländska samlades på Stenhammar för samtal och festligheter, Prinsens käraste, fransyskan Jeanne Tramcourt,  kallades därför  för "värdinnan på Stenhammar" för ordet sambo fanns ännu inte uppfunnet och  kungarna Gustaf V och Wilhelms bror Gustaf VI Adolf erkände aldrig detta öppna förhållande och umgicks därför aldrig med den före detta skådespelerskan.

Förhållandet varade i nära fyrtio år, men slutade tragiskt i en rykande snöstorm nyårshelgen 1952, då prinsen fick sladd på sin bil, körde av vägen och orsakade sin kärestas död. De lärda samtalen tystnade på slottet.

Numera  talar man nog mest om årets skörd, om diboskapen och om avelstjurarna som föds upp på gården. Här trivs kungen bäst. Han får köra sin traktor, se säden växa och boskapen frodas. Där kommer han nog med största sannolikhet att låta sig pensioneras en dag.

Carl Philips son prins Alexander, hertig av Södermanland , är den som står i tur att kunna ärva egendomen och arrendet.

Underlag: Herman Lindqvist