"Ärofulla runors rad dolde jag här, mäktiga runor. Rastlös av arghet, död genom list skall den bli som bryter detta. Jag spår fördärv."
Forskarna är oense om när texten höggs, men man brukar gissa på tiden mellan sent 500-tal och 700-talet. Bredvid står två andra stora stenar (utan text), sju mindre stenar och en domarring. Det får anses högst sannolikt att platsen har fyllt en kultisk funktion, eller fungerat som mötesplats under järnåldern, men vi vet inget konkret. Vad som fascinerar är det sätt på vilket de textansvariga har valt att använda skriften för att inskärpa ett budskap. Maktmänniskor, sannolikt hövdingar, har rest stenen för att hota och varna. Alla som bryter platsens helgd och gör sig skyldiga till ett icke närmare definierat brott skall drabbas av "arghet" (argiu) och sedan dö "genom list". Termen argi, syftar på feghet och sexuell onaturlighet. Den man som var "arga" eller "ergir", i det fornnordiska samhället, påtog sig enligt en i forskarsamhället vanlig uppfattning, kvinnans roll i ett homosexuellt samlag. Detta -- om det blev känt -- var förenat med stor skam, men det var ännu värre att dö en svekfull död. På Björketorpsstenen lyfts båda dessa eländen fram som hot.
Även om vi inte vet vad som skulle skyddas genom inskriften har vi en god ledtråd till vilka som låtit resa den och framföra hotet. Tre inskrifter med liknande innehåll har hittats i västra Blekinge: Stentoftenstenen ( i dag i Sölvesborgs kyrka), Istabystenen (i dag i Historiska muséet i Stockholm) och en sten i Gummarp ( i dag försvunnen). I dessa texter, där förbannelsen återupprepas, finner vi namnen Haduwulf och Hariwulf. Stormännen, vars maktbas förefaller ha legat på Listerlandet, har uppenbarligen markerat revir vid Björketorp och befäst sitt välde med runornas hjälp.
Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar