Vi har för någon vecka sedan fått höra Europas nationalsånger (deltagarnas). De är säkert storslagna men låter förskräckligt illa i den stimmiga miljön på ett fotbollsstadion, en del framförda som allsång med en och annan spelare i kören, några få sjungande som kunde texten.
Nu ska vi få genomlida detta igen, men i långt större format. Det handlar nu om alla OS-deltagande länders hymner.
Inför de snart stundande olympiska sommarspelen i Paris, följer här en dagsvers av Alf Henrikson om hårda bud för berörda musiker.
NATIONALSÅNGERNA
Den jordiska tillvarons mörkaste kval
för en musikalisk man
torde vara att spela ett nittital
nationalsånger efter varann.
Ty musiken i dessa är vanligen skral
och merendels icke ett spår genial
och texten är alltid ett stolt pekoral
och ett elände även i original.
Ett bedrövelsens lunk genom jämmerns dal
och en ohygglig prövning minsann
är det att spela ett nittital
nationalsånger efter varann.
Alf Henrikson, osäkert årtal, 1964 eller 1976.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar