MED M/S JUNO PÅ GÖTA KANAL

DN´s krönikör Ove Säverman medföljde en jubileumsresa med m/s Juno på Göta kanal  för några år sedan. Han lämnar här på begäran några intryck  som han har kvar från den resan.

 

Det är främst bananhytten jag minns. Eller snarare soffan eller britsen, som likt en banan avrundar fartygets aktersalong ovan propellern som väckte oss i arla morgonväkt.

Hytten var avsedd för ensamåkande fröknar. Ogifta män sov en trappa ner där man nu förvarar paraplyer.

M/s Juno har trafikerat Göta kanal sedan 1774. Nu fyller hon 150 år.

Juno kan kallas för världens äldsta kryssningsfartyg. Som kryssningsfartyg har hon många fördelar. Man slipper Arlanda, flyg, transfer, drinkbubbel, bufféer och tusen medpassagerare i samma pool.

Enda hissen ombord är en handvevad sak som levererar maträtter och kallskänk från kök. Måltider annonseras med gonggong.

Man hinner lära känna fartygets alla 48 passagerare under de fyra dygn som resan tar från Strömkajen (tidigare Riddarholmskajen) i Stockholm till Göteborg. Och detta till ungefär samma pris som att lyskryssa en vecka i Karibien. Sällan sammanstrålar så många nationaliteter på så liten yta utan ett uns av 150 års bekvämlighet.

Första klass singelhytt består i sort sett av en bädd att sova i. Herrum och damrum delas.

Fartyget byggdes av järn och pärlspont på Motala Mekaniska Verkstad under en epok då man åkte båt och läste böcker. Så finns också ett litet bibliotek ombord.

heller

Bananhytten är mitt mest bestående minne av Juno. Den ligger i aktern ovanför propellern. Den kan få hela hytten att vibrera och dunka när fartyget i full fart korsar Vättern och Vänern och än värre när kaptenen slår fram, back och stopp vid slussarna vid Berg. 

Resten är fridfull, genom ett sommargrönskande landskap där vädret inte spelar någon roll. Segelbåtar och lyxjakter får väja för att inte krossas mot stenkajen vid  möten i kanalens trånga krökar.

Korridoren på mellandäck ligger om dagen i ett trolskt sekundärljus från hyttdörrarnas frostade fönster. Till hösten tänds det elektriska ljuset. Det fanns inte när båten byggdes. Mycket annat fanns inte heller som nu finns överallt, om än ej på m/s Juno, 150-årig begivenhet med bevarad bananhytt.

Med hälsningar

Ove Säverman