KUNG KARL XV

 KUNGEN SOM FESTADE BORT SITT LIV

Kort om Kung Karl XV: 

Carl Ludvig Eugène , hertig av Skåne, född den 13 maj 1826 på Stockholms slott, avliden den 18 september 1872 på residenset i Malmö. Son till kung Oscar I och drottning Josefina av Leuchtenberg. Gift med Lovisa av Nederländerna, de fick barnen Lovisa, senare drottning av Danmark och sonen Carl Oscar, hertig av Södermanland, avliden som spädbarn.

Huset Bernadotte har suttit längre på tronen än någon annan dynasti vi känner till. Man har levererat fler  konstnärer än alla andra dynastier tillsammans. Det började redan med Oscar I och hans barn, där finns en målarprins, en sångarprins, en diktarfurste och vår förste kungliga keramiker och efter dessa ett flertal andra.

Karl XV blev hos den breda allmänheten mest känd som den levnadsglade livsnjutaren med smeknamn som "Kalle Glader", "Kron-Kalle" eller "Kalle Kroknäsa". Han var "fröstark", sa bönderna om denne 184 cm långe och ståtlige husar, ständigt på jakt efter sköna damer.

Den damuppvaktande kungens manér var inte alltid så konungslig. Mans mångåriga nära medarbetare, hovmannen Fritz von Dardel skrev i sina memoarer:

"Hans samtal med damer rör sig nästan uteslutande om hans egen person. Han är i regel föga uppburen av societetens damer. Då han druckit några glas  punsch försvinner hans fina belevenhet; hans sätt mot damer blir simpelt, han följer blott sina ingivelser och är, kan man säga, ej konung längre. Emellertid är det just detta obesvärade och vårdslösa uppträdande som förvärvat honom de lägre klassernas kärlek".

Få kan påminna sig något som han uträttat som kung, många vet att han avled vid bara fyrtiosex års ålder, totalt utbränd. Ingen av Bernadottarna regerade så kort tid, ingen dog så ung -- ändå var han den i särklass mest populäre.

De tre barnen Karl, Oscar och Gustaf uppfostrades och undervisades av privatlärare på Stockholms slott under övervakning av modern, Josefina, som inte bara var vacker, utan också mycket bildad och begåvad, hon talade fyra språk flytande och behärskade latin. Det visade sig då att Karl var den minst begåvade av bröderna. Han hade koncentrationssvårigheter, svårt att sitta still, dessutom stammade han. Moderna psykologer skulle förmodligen diagnosticera honom med någon av de bokstavskombinationer som numera används om dess symptom.

Karl XV hade emellertid en konstnärlig talang, han skrev dikter och målade tavlor. Eftersom han gärna ville ha bekräftelse på sina färdigheter sände han vid ett tillfälle anonymt in ett bidrag till Svenska Akademiens skaldekonsttävling. Hans bidrag refuserades dock av Akademin och efter detta motarbetade han Akademin och uttryckte tveksamhet om Akademins konstnärliga omdöme.

Hans hårt prövade gemål drottning Lovisa  av Nederländerna, var medveten om makens utsvävande liv. Hon hade då fött dottern Lovisa som slutade som drottning av Danmark, och sonen Carl, som avled som spädbarn. Lovisa sökte tröst i välgörenhetsarbete och i religionen. Lovisa avled själv, djupt nedbruten , vid fyrtiotre års ålder.

Karl XV, drottning Lovisa och dottern Lovisa, sedermera drottning i Danmark.

Efter drottningens och sonens död kastade sig Karl ännu intensivare in i nöjets virvlar. Till och med  Karl själv började inse att det gick för långt.

 Efter Akademins avsågning insåg han nu att poet kunde han inte bli, därför satsade han i stället på måleriet. Hans far Oscar var en duktig amatörkonstnär och hade under åren skapat åtskilliga konstverk. 

Ett annat intresse som han fick var 1700-talsteatern Confidencen, som låg nära hans eget slott Ulriksdal. Den här teatern var till och med äldre än slottsteatern på Drottningholm. Confidencen hade stått orörd sedan Gustav III:s dagar. Karl lät riva ut arkitekten Adelcrantz rokokoinredning för att i stället inreda en jaktsalong med jakttroféer på väggarna. Inredningen blev rustik och mörk gotisk enligt den tidens smak. Där anordnades nu vilda dryckeslag med glada damer  ditförda från Stockholm.

Den fina, gamla teatern har sedan dess, lyckligtvis, kunnat återställas åt den sköna operakonsten.

Kung Oscars och Karls egna konstverk blev grunden till nya nationalmuséets konstsamling. Museet var ett av de ytterst få projekt som kung Karl personligen drev fram . Efter årtionden av motstånd från Sveriges bönder som bromsade allt som kostade pengar, kunde riksdagen till slut klubba igenom beslutet. Det tog sedan ytterligare  12 år innan bygget blev klart 1866. Oscars och hans egna tavlor väckte uppmärksamhet vid invigningen. Karl målade inga porträtt  utan främst landskap, en   konststil som då var populär i Europa, Dysseldorfstilen, en konstform  som kan beskrivas som nationalromantisk och sentimental. 

Ibland fick han hjälp med sina tavlor av hovkonstnären Alfred Wahlberg. Men hans egen talang är ibland också omtalad. Hans konstverk finns på muséer. En permanent utställd tavla är kungens målning "Utsikt över byn Sälen" i det pampiga Gustav Vasa-monumentet i Utmeland söder om Mora.

Underlag: "Damernas Värld" nr 28/2024.