onsdag 12 december 2012

VÅGHALSARNA

Det är då för väl att vi har
personer med mod och med tåga,
som gladeligt riskarna tar,
som gillar att kämpa och våga.

De söker upp faromoment,
de tyglar all rädsla de känner,
naturligtvis olyckor hänt,
till sorg för dem och för vänner.

Exempelvis bergsklättring som,
ju kräver en mängd rekvisita,
och självklart så måste ju dom,
på klätterkamraterna lita.

Mount Everest några besteg
och syftet var bara att lyckas
och då får man ej vara feg
ett märkvärdigt mål, kan det tyckas.

De dyker på väldiga djup
och hoppar i fallskärm och har sig
de störtar sig ner från ett stup
och upp längs en vägg snabbt de tar sig.

Och tjusningen med sådant här
är blott att sin rädsla betvinga
nog nyttigt för egot det är
i riskfyllda världar sig svinga.

PS  Själv är jag feg numera. Jag vågade dock
besöka Liseberg i somras.

På allt som var åkbart jag glor
jag skrämdes och oroligt bliga´
i en attraktion dock jag for
ett varv i en röd nyckelpiga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar