hos min mormor och morfar jag bor
dessa båda min barndom förgyllde
inte saknar jag mycket min mor.
I en by vid en sjöstrand vi bodde
där fanns grisar och hästar och får
ut på sjön efter fisken vi rodde
efter mjölken till granngår´n vi går.
Några meter från stranden låg huset
uti kökssoffan sov jag nog mest
och i den ifrån vågor hörs bruset
när som vinden låg på ifrån väst.
Och en loge med hö och med gångar
satte fart på ett barns fantasi
och på järnvägen godstågen ångar
jämt de visslar när de far förbi.
En idyll är väl det jag beskriver
men en svårighet hade dock vi
för min morfar var blind, så han driver
som försörjning ett borstbinderi.
Han gör viskor och borstar och kvastar
och det gör han med stor precision
han en kärra med varorna lastar
som jag sedan får dra till station.
Varje gång morfar skall promenera
fick jag följa och hålla hans hand
vart vi gick måste jag orientera
kanske missar vi målet ibland.
När vi vittjade ryssjor och mjärdar
skötte morfar för jämnan vår rodd
så i vikar, bland vass och på fjärdar
var jag styrman och ganska betrodd.
När jag lärt mig att läsa så fick jag
läsa tidningar, brev och sån´t där
vid den tiden i småskolan gick jag
men av högläsning mera jag lär.
Man kan säga att blindhund jag varit
det rätt trevligt och uppskattat var
enbart gott utav detta jag farit
ljusa minnen från tiden jag har.
Labradorer, retrievers och andra
för dem känner jag djup sympati
när jag ser dem på gatorna vandra
barndomsminnena rusar förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar