DACKEUPPRORET

Följande berättelse om Dackefejden är utarbetad av vår Rödebyredaktion. Den bygger
mycket på framtaget underlag av lokal karaktär, skriftligt och muntligt.
Nils Dacke föddes i Visselfjärda socken 1510.

GUSTAV VASAS ROLL

Ett stort hot mot Gustav Vasas regim (1521-1560)
var allmogens missnöje, främst i Dalarna och Småland,
med kungens egenmäktiga inblandning i landets skötsel,
religionen och det ökade skattetrycket. Han konfiskerade
kyrkans dyrbarheter, kyrkklockor, krucifix, silversaker.
Mycket behöll han för egen del.
I Dalarna gjordes tre uppror, det mest spektakulära var
Klockupproret 1533. Det allvarligaste var dock det i
Småland 1542, Dackeupproret. Till en början hade de
upproriska under Nils Dacke sådana framgångar att kungen
begärde och fick vapenvila. Gustav Vasa utnyttjade tiden
till att förbereda ett avgörande anfall mot Dacke och hans
folk. Han lyckades och upproret slogs ner. 7 augusti 1543
fick Gustav, som då befann sig på Stegeholms slott, en
 rapport om att Nils Dacke hade dödats i Rödeby Skog.

DE SISTA STRIDERNA

Efter nederlaget i Virserum i mars 1543 skingrades Dackes armé och flera friskaror opererade
var för sig. Dacke hade blivit skjuten av en hake genom låret och fick föras ut ur striden. I maj
hade han emellertid tillfrisknat från sina sår och på nytt började hans trogna strömma till.
På kyrkbacken i Fagerhult söndagen den 1 juli 1543 höll Dacke ett tal till bönderna och manade
dem gå man ur huse mot fältöversten Jakob Bagge och hans 700 landsknektar. Fagerhultsborna
vägrade emellertid ge sig in i ett sådant vågspel och Dacke fick snabbt fly undan in i Uppvidinge
härad. Han tog vägen genom Älghult och Lenhovda. Vid tingstället där angrep han med sina
män en kunglig trupp och drev dem på flykten. De kungliga förlorade 12 man i stupade. Detta
var Dackes sista strid. Hädanefter skulle han bara vara jagad.
Från Lenhovda sökte sig Dacke till gränsbygderna mot Blekinge.

DACKES SISTA DAGAR

Enligt muntliga sägner skall Nils ha hållit sig gömd i en grotta i Vissefjärda. Den kallas än i dag
för Dackes grotta. I Hult lär han skall ha vistats någon tid, sedan i Lindön, Dackes forna hemby.
Det finns dock inget som talar för att han stannat där. Byn var sannolikt bevakad.

FÖRRÄDERI

Två av Dackes kaptener, Peder Skrivare och Peder Skegge, hade tidigare blivit omringade av
kungens folk. De fick ge sig på nåd och onåd i Högsby. De lovades slippa dödsstraff om de
kunde förråda Dacke och överlämna honom till kungens män, död eller levande.
De följdes i jakten på Dacke av en rote knektar under befäl av kapten Ragnvald Fargalt.
I slutet av juli upptäckte de en plats där Dacke hade haft ett läger.
Han sköts till  döds på Ollatorpets äng, nära
Flaka i Torsås.
Enligt en annan muntlig sägen skall Dackes
gömställe ha förråtts av bröderna Karl och Petter
Hampe. Av namnet att döma var de troligen från
Hampeåsen, nära Dackes hemby. De kände de här
trakterna väl. Det finns dokumenterat att bröderna
belönats för sina insatser med skattefrihet för en
gård nära Emmaboda.
Enligt en sägen skulle två bröder Dacke en tid
ha hållit till vid Bjurabygget.  De lär skall ha haft 
en konflikt med folk på blekingesidan av gränsen.
 Härvid lär Nils skall ha slagit ihjäl en fogde som
lagt sig i det hela.

HUR SÅG NILS DACKE UT?

Såvitt känt finns ingen bild bevarad som visar
Dackes utseende.
En tavla målad av en Mandelgren efter en förlaga
är dessvärre försvunnen. Den visade Nils Dacke
i svart hår och svart skägg med stridsyxan vilande
på vänster axel. I bältet hängde en dolk och en
nyckelknippa.  Statyn till höger står på torget i Virserum.