EN BIBLISK SLÄKTKRÖNIKA

Enligt Gamla Testamentet, Mos 11:31, är det från patriarken Abraham som både judar
och araber kan räkna sitt ursprung. Det kan ju tyckas märkligt att den kolossala ovänskap
som alltid rått mellan dessa folk har kunnat hålla i sig i tusentals år trots att deras anfäder
faktiskt var bröder, eller snarare halvbröder eftersom de hade olika mödrar.
Om detta handlar nedanstående kåseri.

EN SLÄKTKRÖNIKA

Den ene av Noas tre söner var Sem
i åttonde led föds så Tera
han bodde i Ur och han hörde till dem
som sin omvärld ville studera.

Han flyttar till Haran men där blev han fast
för barnskaran ökade bara
en son hette Abram, han flyttar i hast
tillsammans med frun som var Sara.

De flyttar till Kanaan tillsammans med Lot,
en brorson som Sara tycks gilla,
och valet av plats hade Herren själv gjort
i sänghalmen gick det dock illa.

För Sara var ofruktsam i många år
så Hagar, en hemhjälp, fick duga
hon blev strax med barn, som så ofta det går,
långt senare också hans fruga.

Den son vilken Hagar med Abraham fick
han fick heta Ismael, grabben,
för honom rätt illa med åren det gick
blev uselt behandlad av stabben.

Den son som den åldriga Sara framfött
blev kallad för Isak av henne
och honom föräldrarna vårdat och gött
och farsarvet tillföll blott denne.

Men Hagar och Ismael respass de får
till öknen man dem har fördrivit
men Ismaels namn än i hävderna står
arabernas stamfar han blivit.

Och Isak och Abraham räknas numer
som judarnas ursprungspersoner
ett märkvärdigt budskap historien ger
om bakgrunden till aggresioner.

Araber och judar de hatar varann
fast Abram är stamfar för båda
är sägnen om sönernas öden nu sann
finns skäl för att ofred skall råda.

Robin