Här följer ytterligare synpunkter på detta. Även några av de israeliska tolkningarna
av läget kommer att redovisas.
FINNS DET ETT ARABISKT PALESTINA?
Chefen för PLO militära avdelning Zuneir Mushin yttrade i en intervju i slutet av 70-talet
följande: "Det är ingen skillnad mellan jordanier, syrier, libaneser osv. Vi är ett folk, araber.
Av taktiska skäl uppmuntrar vi talet om palestiniernas existens för att kunna möta sionismen.
Talet om en palestinsk stat är ett nytt medel för kunna fortsätta kampen mot sionisterna."
Dagligen matas vi numera i massmedia med orden palestinierna och Palestina. Före 1948, då
Israel bildades, användes beteckningen palestinier på de judar som bodde mellan Jordanfloden
och Medelhavet. Den engelskspråkiga tidning som i dag heter "Jerusalem Post" hette då
"Palestine Post". De araber som då bodde i området kallades helt enkelt araber.
Den amerikanske journalisten Joseph Farah gav i en artikel i Jerusalem Post 11.10. 2000 sin
syn på denna fråga. Han säger i sammanfattning:
Under sexdagarskriget 1967 intog Israel Judéen, Samarien och östra Jerusalem. Man tog inte
dessa områden från Yassir Arafat, utan man erövrade dem från Jordaniens kung Hussein. Hur
kan det då komma sig att araberna plötsligt upptäckte sin nationella identitet sedan Israel vunnit
kriget. Sanningen är att det inte finns och aldrig funnits
något arabiskt Palestina. Det har aldrig existerat som en
självstyrande stat. Det finns inget palestinskt språk eller
från Rom, av muslimer, kristna korsfarare, det Osmanska
väldet och för en kort tid av engelsmännen. Dessa måste
slutligen ge judarna en liten bit av landet enligt en karta
som de själva tillverkat.
VEM ÄGER LANDET?
I DN 8. nov 2000 skrev folkrättsjuristen Marie-Hélène
Boccara i sammandrag:
Någon palestinsk stat har aldrig existerat, varför pales-
tinierna inte kan vara rättmätiga ägare till Västbanken,
Gazaremsan och östra Jerusalem. Israel kan därför svårligen lämna tillbaka något till någon som inte har
giltiga äganderättsanspråk. Enligt folkrätten skall tagna
områden lämnas tillbaka till de länder de tagits från.
Västbanken borde då återlämnas till Jordanien, som dock
tog området i strid mot FN´s delningsbeslut. Egypten
och har ägt området och har nu fått tillbaka området fast
man inte vill ha det. Både Egypten och Jordanien har nu-
mera frånsagt sig fortsatt äganderätt till respektive område.
Av ovanstående skäl talar man inte i Israel om ockupe-
rade områden utan kallar dem "omtvistade områden".
FINNS DET NÅGON LÖSNING?
Under de närmare 100 år som gått sedan Balfourdeklarationen
har ingen lösning stått att finna trots att en uppsjö av s k freds-
mäklare försökt med FN, EU och stormakterna i spetsen.
Konturerna av en lösning har funnits länge, dvs Västbanken och Gazaremsan. Men på Västbanken
regerar Fatah och i Gaza Hamas. För närvarande är dessa två rörelser oförenliga. En palestinsk stat
bestående av dessa två områden skulle dessutom få svårt att existera utan landförbindelse emellan.
Många förespråkar gränsjusteringar. Egypten borde till exempel kunna släppa en bit av Sinai och
medelhavskusten och Jordanien en bit land öster Västbankens gräns.Men för inblandade parter är
gränsjusteringar utopier som det ser ut i dag.
Judarna har bestämt sig för att stanna. Israel ligger där det ligger. Landets existens garanteras av USA
. I dag besitter araberna drygt 99 procent av allt land i Mellanöstern, Israel knappt en procent.
Men även detta tycks vara för mycket. Hamas och andra vill ha allt.
Detta förhållande är kanske den sanna kärnfrågan i konflikten araber-judar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar