ARBETSSKADEFÖRSÄKRINGEN

Här kommer ytterligare en så kallad Klintbergare. Sannolikt har många hört den tidigare
men då i en alldeles speciell version med sång av Monica Zetterlund. Det förhöll sig så
att Hasse och Tage fick tag på historien och gjorde en bejublad kuplett av den som sedan
Monica fick framföra på en av Svenska Ords revyer. Men innan den
gjordes om löd den som följer. Vad det handlade om var ett brev
 till ett försäkringsbolag.


                                             Bästa försäkringsbolag

Jag skriver som svar på er begäran om ytterligare information gällande
min olycka
Anledningen att jag skrev "dålig planering" på rad 3 som orsak till olyckan är följande.
Jag är som sagt  murare till yrket och på dagen för olyckan arbetade jag ensam på taket
till ett fyravåningshus.
När jag var färdig för dagen hade jag nästan 125 kg tegel kvar. I stället för att bära ner
allt för hand bestämde jag mig för att använda lyfthinken som hör till lyfthissen på
ena sidan av huset.
Jag förankrade repet stadigt nere på marken och gick sedan upp på taket igen och lastade
i allt tegel. Sedan gick jag ner igen, gjorde loss repet för att se till att de 125 kilona kom
ner ordentligt. Som jag anmält tidigare väger jag 75  kg, men jag blev ändå helt över-
raskad när jag plötsligt med ett ryck for iväg upp.
Jag glömde helt enkelt att släppa taget om repet.


Med tilltagande hastighet mötte  jag tegelhinken
ungefär vid andra våningen- därav sprickan i
huvudet, två brutna revben, allvarliga revor längs .
höger kind och ett krossat nyckelben, enligt sekt 3b
i olycksrapporten.
Jag fortsatte sedan uppåt med ungefär samma hastig-
het och stannade inte förrän mina knogar mosades
i hissblocket, se §4.2.
Tursamt nog höll jag  fast i repet trots den nästintill
överväldigande smärtan- annars hade jag inte varit vid
liv i dag.

Ungefär samtidigt slog hinken i marken och dess botten
föll ur och med den allt teglet och resterna av hinken,
nu vägande ca 10 kg,fick en väldig fart uppåt. Halvvägs ner mötte jag återigen den nu
söndertrasade hinken vilket bevisas av mina brutna fotleder, djupa rivsår på ben och
underkropp och dessutom 7 utslagna tänder.

Det slutade med att jag hamnade mitt i en hög av krossat tegel med ytterligare fyra
brutna revben. Och tyvärr - när jag låg där i tegelhögen oförmögen att röra mig ur
fläcken, såg jag att hinken var på väg ner igen.
Och  nu, vilket jag inte borde ha gjort, släppte
jag  repet och kunde endast konstatera att hinken
bara kom närmare och närmare.I det här läget
svimmade jag och vaknade så småningom upp
på intensivvårdsavdelningen på  lasarettet. Och
här lär jag bli liggande en tid, säger man.

Högaktningsfullt
Sven Murén, f d murare