DEN FÖRTROLLADE KAMERAN

En av oss här i Sherwoodskogen köpte en småbildskamera för många år sedan, inte särskilt
teknisk märkvärdig, men pålitlig. Den har fyllt många album med bra bilder härifrån
Sherwoodskogen och från resor runt om i världen.
Den här kameran har varit med om många äventyr,
oftast orsakade av slarv från ägarens sida. Hon har
blivit borttappad men har alltid kommit tillbaka,
ofta mot alla odds.
Det har varit många incidenter under åren där den
här speciella kameran har varit inblandad, men,
som sagt, hon har alltid kommit tillbaka.
Några exempel.

För några år sedan följde hon ägaren på en rundresa i de baltiska länderna. Vid hemresan från
Riga var kameran försvunnen. Ett telefonsamtal till hotellet där vi senast hade bott klargjorde
läget. Sedan vi åkt till båten med en taxi,  kommer en annan taxichaufför in till receptionen
på hotellet med en kamera som någon glömt i hans bil. Han hade lämnat av ett par personer
vid just det här hotellet. Mannen i receptionen gick
in i hotelliggaren och kollade vilka gäster det kunde
handla om. I liggaren fanns alla telefonnummer. Han
ringer och träffar rätt direkt. Vi sitter i vänthallen i
färjeterminalen och väntar på ombordstigning. En av
oss kastar sig i en taxi och åker till hotellet. Träffar
chauffören. Det var rätt kamera! Chauffören kör
oss tillbaka till terminalen. Tack och kramar! 50 euro
fattigare stiger vi ombord på båten med kameran i
näven.

Något år senare var samma sällskap på en rundresa i Turkiet. Hemresan skulle ske från
Antalaya, där vi skulle bo sista natten. I den miljonstaden finns med säkerhet många
tusen taxibilar. I en av dessa glömmer vi vår kamera. Polisen skrattar när vi anmäler
det hela. Vi berättar också för vår guide vad som hänt. Ett totalt hopplöst fall, menar han.
Vi äter middag i hotellets matsal,  när det plötsligt ringer i guidens telefon.
Detta fantastiska och osannolika hade inträffat.
Chauffören som kört oss var en ung kille som
bodde hemma hos sina föräldrar. Han visade
kameran som han hittat i bilen. På kvällen hade
tydligen familjen roat sig med att titta på alla
bilderna i kameran. Plötsligt hade de fått se ett
flertal bilder på den guide som ledde vår turist-
grupp. Pappan hade ropat "den mannen känner
jag mycket väl. Vi är arbetskamrater. Jag kör ju
deras turistbuss".Han har också guidens telefon-
nummer och ringer, det var under vår middag.
Han får veta att en av deltagarna förlorat sin
kamera. Vid desserten, efter ca 15 minuter, kan
man höra tjutande bildäck utanför hotellet och
in kommer den unge chauffören som kört oss med kameran i högsta hugg. Det blev mycket
kramande till övriga matgästers förtjusning.
50 euro fattigare kunde vi så avsluta vår resa i
Turkiet med vår kamera i behåll.

I början av oktober i år reste vi till Spanien. Vid
första utflykten kunde vi inte hitta vår kamera.
Det fanns bara två alternativ, antingen hade den
blivit stulen eller så hade vi glömt den hemma.
De här veckorna fick vi klara oss hjälpligt med
våra mobilkameror. Men vi saknade verkligen
vår kamera.
Hemkomna hade vi hoppats hitta den någonstans,
men den var försvunnen. Eftersom vi har behov
av en kamera fick vi åka in till vår fotohandlare
och köpa en ny.
Den var av årets modell med många finesser och kostade ju också en del pengar.
Några dagar efter hemkomsten  till Sherwoodskogen från Spanien skulle vi göra
en tur ner till Sherwoodskogens lokalkontor i Skåne, i Höganäs. Spanienväskorna
var inte helt uppackade när vi skulle åka, så vi
letade fram ett par andra väskor som vi använder
ibland.
Och vad hittar vi i ytterfacket på en av dessa, jo
vår gamla kamera! Hur den kommit dit vet ingen.
Nu har vi alltså två kameror, men den gamla
känner vi den allra största samhörighet med.
Den skall vårdas ömt i framtiden!

Sammanställt i Sherwoodskogens
skrivarstuga i Höganäs