Vemod blänker i nötkreaturets öga.
Av livets rikedom njuter hon endast föga.
Redan som liten kalv, knappast unnad sitt liv,
blev hon fråntagen modersmjölken av bondens viv.
Ensam i kätten fick hon längtansfullt blicka
mot solen och friheten redan som flicka.
Kärlekens ljuvliga känsla och djupa mystär
mötte hon ej, utan endast en veterinär.
Moderslyckan tilläts hon aldrig känna
ty bonden tog hennes kalv och åt upp denna.
Han mjölkade henne uti många år
rikliga mjölkleveranser han får.
När hon avlämnat åttiotusen liter tåligtså erkände bonden att det var inte dåligt.
Men då hon åldras och minskar sin produktion
så slår bonden genast ihjäl den gamla kon.
Kons bedrövade blick är lätt att fatta.
Hon har i sanning ingen orsak att skratta.
Alf Henrikson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar