MINNEN

Nedanstående bloggbidrag har anlänt från vår ambitiöse och vittbereste redaktör i Dalby.


                                                               MINNEN
Jag röjer och städar i min bokhylla. Ute  vräker regnet ner och vinden river och sliter i
trädkronorna. Det som tidigare varit otroligt
vackra och  färgrika blad förvandlas nu till en
tjock och blöt matta på marken men som trots
detta har behållit sin skönhet.
Jag älskar hösten med all dess färgprakt, naturens
krafttag och den dagliga förändringen som man
kan bevittna. Kyliga, dimmiga morgnar på jakt-
passet, uppfloget vid andhålet med hunden vid min
sida, mörka blåsiga kvällar på grispasset, kalla
soliga dagar när kylan biter i kinderna.
En skånsk poet, Ola Hansson (1866-1926), har i sin diktsamling "Naturno" skaldat i en
av verserna
"Nedför våta, mörknande stammar ljuset flyter i klibbig glans
utöver markens tjocka matta av multnande blad i andfådd dans".

Jag röjer, som sagt, i min bokhylla. Det är svårt. Böcker är på något sätt levande väsen.
Dom talar till en och väcker en mängd tankar till liv. En bok jag håller i handen heter
"Hemlandssånger", en sångbok med religiösa sånger utgiven av Augustana Synoden
1892 i Rock Island, Illinois, USA. Jag fick den en gång som gåva av en amerikansk
ingenjör som arbetade för US Steel Corporation i Puerto Ordaz, Venezuela, där jag
också var verksam med olika byggprojekt. Året var 1967. Mannen hade svensk far och
svenska farföräldrar och kunde enstaka ord på svenska. Han hette Harry Onn men kallades
skämtsamt för "Hurry on". Jag kallade honom för "Harry Bråttom". Vi blev goda vänner.
När hans tjänstgöringstid var slut och han skulle åka hem skänkte han den här boken
till mig. Den var då i ett bedrövligt skick med lösa pärmar och blad. Jag är inte religiös,
snarare ateist, men jag behöll boken. Vid ett besök,
som min chef gjorde i Puerto Ordaz ,visade jag
honom boken. Han sade då: "Ge mej boken. Min far
har bokbinderi som hobby, han kanske kan fixa till
den". Ett år senare efter det att boken varit i Sverige
och vänt hade jag den åter i min hand. Nu var den
vackert inbunden i franskt skinnband med vackert
guldtryck och framkanter förgyllda. Jag har aldrig
läst eller försökt sjunga sångerna i boken men jag
behåller den av nostalgiska skäl. Den väcker minnen.
För övrigt är det intressant att gå in på nätet och läsa
om Augustana Synoden, en sammanslutning av skandi-
naviska församlingar i USA, som så småningom blev
den Lutherska kyrkan i USA.

Sammanställt i Sherwoodskogens bloggarverkstad