VÅR KAMERA. EPILOGEN.

I en tidigare blogg "Den förtrollade kameran , 27 oktober", har berättats om den
fantastiska kameran som alltid kom tillbaka.
Första gången var i Riga, där glömde vi henne i en taxi.  Med hjälp av en ärlig taxi-
chaufför och en vaken hotellportier fick vi henne tillbaka den gången.
Andra krisen var i Antalaya i Turkiet. Där blev hon bortglömd i en av stadens
två tusen taxibilar. Otroliga tillfälligheter gjorde att vi även denna gång fick kameran
tillbaka.
Den tredje gången handlade det om en resa till Spanien. Den gången kom hon aldrig
iväg utan blev liggande i en kabinväska i vår bostad. Väskan där hon låg hade bytts
mot en annan strax före avfärden.

Den fjärde och sannolikt sista incidenten in-

träffade för ett par dagar sedan här i Skåne.
Några Sherwoodbor besökte ett jätteloppis i
Helsingborg, "Framtid" hette det. I det första
huset vi besökte stannade vi till vid en synt
som var framställd till försäljning. Jag lade
kameran bredvid synten och började pröva
instrumentet. Plötsligt ekade det i lokalens
högtalare. En kraftfull röst ropar ut: "Synten
är såld". Rösten var så kraftig att vi hoppade
till lite till mans. Vi lämnade lokalen och
började se oss om i övriga försäljnings-
utrymmen som var mycket spatiösa.
Hela sällskapet lämnade loppiset på eftermid-
dagen. Kameran blev alltså kvar på bordet
bland mängder av andra loppisprylar.
Att kameran glömts blev vi medvetna om när
loppiset redan stängt för dagen.
Nästa morgon åker ett par i vår grupp ner till
loppiset för att om möjligt rädda kameran
undan försäljning. Föreståndaren i lokalen
berättar att man mycket riktigt hittat en kamera
vid den plats där synten stått. Man hade tagit
hand om den och lagt den bland övriga kameror
som var till försäljning. Ett svagt hopp tändes
när han visade oss till den plats där kamerorna
förvarades. Där låg många kameror, de flesta
äldre, men dessvärre inte vår småbildskamera.
Föreståndaren berättar att maxpriset på inlämna-
de kameror är 100 kronor. Vår kamera som vi
köpte för tio år sedan kostade då 20 gånger så
mycket. Det är inte svårt att föreställa sig den
glädje den kunden kände när han upptäckte
 vilket fynd han hade gjort.
Det känns tungt för oss att okända människor nu
kan titta på hundratals bilder som tillhör oss och
ingen annan. Trösten är att det nästan enbart
handlar om semesterbilder från olika länder. Vi
hade dessutom framkallat de flesta av bilderna
 och hade dem nu tryggt i våra fotoalbum.


Vi tackar vår gamla pålitliga småbildskamera. när vi nu tycks skiljas. Vi har haft ett fint
samarbete under åren och beklagar djupt att den här fjärde incidenten uppenbarligen har
blivit den sista och den slutliga.
Vi ber dig tjäna dina nya ägare med glädje och stolthet. Men vi ber dig komma ihåg att
du egentligen tillhör oss och vår familj men att du är tillfälligt utlånad till andra.

Tack och farväl och lycka till, önskar
Robin, Marion och alla andra i Sherwoodskogen