ÄNGELHOLMSOLYCKAN 1964

Linjeflygs Flight 277 genomfördes med en Convair 340 Metropolitan som havererade
i dåligt väder under inflygning på Ängelholms flygplats 20 november 1964. Vid olyckan
omkom 31 av de 43 personer som fanns ombord på flygplanet. Det är hittills den flyg-
olycka som krävt flest dödsoffer i Sverige. Det är i dagarna 54 år sedan det inträffade.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
FLYGNINGEN
Planet, SE-CCK, startade  från Bromma flygplats klockan 19.46. Besättningen bestod av
flygkaptenen Bertil Håkansson, flygstyrman Jan Skagestad samt flygvärdinnan Christina
Hallgren och flygvärdinneeleven Louise Hoffsten. Båda dessa flygvärdinnor överlevde det
haveri som så småningom skulle inträffa, tillsammans med 10 av passagerarna, däribland
en 10-årig flicka.
Passagerarna hälsades välkomna ombord av eleven Louise Hoffsten. Av misstag råkade hon
säga att flygtiden skulle bli 1 timme och 40 minuter i stället för beräknat 1 timme och 14
minuter. Kaptenen Håkansson blev påfallande irriterad över denna felsägning och han
visade sig sedan också under flygningen, har Christina Hallgren berättat, vara irriterad och
splittrad. Flygstyrmannen däremot var som vanligt lugn och glad.

På grund av dimma i Halmstad som var avsedd
landningsbas fick besättningen i höjd med Jönköping
en rekommendation från meteorologen på F10
Ängelholm rådet att landa där. Detta meddelades
 passagerarna på planets högtalare.
På F10 regnade det, sikten varierade mellan 1,5
och 2 kilometer och molnhöjden var 60 meter.
Detta kan vara ett besvärligt väder även för ruti-
nerade piloter. Till exempel innebär detta att den
närbelägna Hallandsåsen och Kullaberg ligger i
moln. Besättningen bestämde sig emellertid för att
gå direkt till Ängelholm och den militära flygplatsen
F10. De valde en kombinerad inflygningsmetod, visuellt
kombinerat med stöd av pejlingar. Flygplatsen F10 saknade moderna elektroniska land-
nings hjälpmedel, PAR.
I höjd med Halmstad fick besättningen besked om en tillfällig siktförbättring på F10 och
bestämde sig då att göra en direktinflygning till bana 14/32. (banriktningen är 140 grader
respektive 320 grader).
Eftersom det var dålig sikt tände trafikledarna i trafikledartornet tillgängliga  ban- och in-
flygningsljus. Ett ledljus som alltid användes vid militär flygtrafik, det så kallade "Cyklopögat",
var placerat drygt 2 kilometer före banbörjan men 110 meter till höger om banans mittlinje.
Det fanns två radiofyrar att tillgå, LJ (Ludvik Johan) var en ytterfyr som användes vid militär
 trafik, den andra innerfyren J (Johan), användes vid civiltrafik.

KATASTROFEN
Flygplanet SE-CCK kom något ur kurs och kom samtidigt ner på för låg höjd ett par kilometer
från banbörjan. Piloterna gav full gas när de upptäckte sitt prekära läge. men det var för sent.
Höger landställ och vingspets slog emot en nyplöjd åker. Enligt ett vittne hade de kommit
flygande på mycket låg höjd, cirka 25 meter. Planet flög emellertid vidare ett kort stycke
men träffade då kontaktledningen längs järnvägen vid Vejbyslätts station. Vittne säger att ett
kraftigt ljussken uppstod innan planet slog i marken. Det kanade på buken ett par hundra
meter innan det välte över på rygg. Jord och stenar sprutade in i flygkroppen och passagerarna
blev hängande upp och ner i sina säkerhetsbälten. De flesta bröt nacken direkt och slets i
stycken då avståndet mellan golvet och taket var två decimeter i den hoptryckta kabinen.
Fem passagerare slungades ut ur planet och omkom omedelbart. Planet stannade ett 40-tal
meter från ett bostadshus där far och son Ström bodde.


Det uppstod en smärre brand i bränslet, men själva flygkroppen skonades då vingarna slitits
av i kraschen och i vingarna fanns allt flygbränslet.
31 av de 43 ombord omkom, däribland de båda piloterna. Av de tolv överlevande klarade
sig tre utan praktiskt taget några kroppsliga skador och en av dessa var värdinneeleven
Louise Hoffsten. Hon kunde själv ta sig ur planet. Den andra flygvärdinnan kunde lugna
de överlevande genom att prata med dem. Hon hyllades efteråt som en av hjältarna i tid-
ningarna. Två andra som överlevde var makarna Westborg. De hade en katt med sig i en bur.
De togs omhand av en lantbrukare Olsson. Han såg också till att de fick tillbaka sin katt.
Ombord fanns bara ett barn som var 10 år. Hon förlorade sin far som satt bredvid. Hon
var en av de första som räddades av far och son Ström i det närliggande huset. Där fick hon
sitta i knät på Louise Hoffsten tills ambulanserna hade kommit. Fem år senare flög flickan
igen i samband med en språkresa till England.
Bland de omkomna fanns riksdagsmännen Tore Bengtsson,
Gunnar Weibull och Eva Karlsson samt industrimännen
Carl Magnus Berger och Gösta Blum.




HAVERIKOMMISSIONEN
I haverikommissionens rapport efter olyckan sades.
bland annat:" Orsaken till haveriet var med all sanno-
likhet att besättningen vid inflygning under instru-
mentväderförhållanden övergivit fastställt inflyg-
ningsförfarande och för tidigt ansatt landning."
Anledningen härtill måste ha varit att besättningen låtit
sig missledas av det så kallade "Cyklopögat", som varit
till stor nytta för piloter som haft svårt att hitta banbörjan
i dåligt väder.

EFTER OLYCKAN
Flygvärdinnan Christina Hallgren återgick till arbete efter någon månad men omplacerades
till marktjänst.
Eleven Louise Hoffsten flög aldrig mer för Linjeflyg utan anställdes av SAS.

I Barkåkra kyrka finns en minnestavla med namnen på samtliga omkomna. På nedslagsplatsen
står en minnessten med datum för olyckan ingraverat.

Underlag: Wikipedia med diverse tillägg av Sherwoodskogens flygexperter