EN UTFLYKT TILL ENESKOGEN

  

Januari har varit mera vår- än vintermånad i Höganäs där vi just nu befinner oss. På

väderkartor har vi kunnat se att vädret varit likartat ända upp till Mälardalen.

För några dagar sedan, när det inte regnade, passade vi på att göra en utflykt till den inte

så välkända Eneskogen vid Anderstorp, inte så långt ifrån Röstånga.

Det här är en skog som många säkert åkt förbi utan att veta att den finns. Det finns

skyltar som pekar ut hur man skall åka.

På vägen dit passerar man igenom Anderstorp, en gammal bondby med samma struktur

som innan storskiftet. Här har husen inte flyttats ut från byn utan ligger samlade som de

gjorde i början av 1800-talet.

Efter en stunds letande hittade vi så småningom en smal grusväg bakom en bom, och

efter en kort promenad var vi där.

Eneskogen är ganska liten, kanske en hektar. Den ligger i utkanten av en större bokskog

som sträcker sig bort mot Röstånga. Skogen är gammal, en del av enarna är upp emot 150 
år och många är över 10 meter höga. Jämfört med ekar och kastanjer är detta kanske

inte så märkvärdigt men för denna mjukbarriga buske är det verkligen extraordinärt.

Träden är självplanterade, men marken är röjd under dem. Utan dessa slyröjningar och 

betande boskap skulle Eneskogen snart växa igen och kvävas av de större lövträden.

Markägarna har bevarat enarna som geom tiderna ansetts vara ett nyttigt träd eller
buske. Virket är hårt och står emot väta, grenarna är spänstiga. Riset kan användas till
rökning av kött och fisk och bären ger krydda åt sprit och svagdricka. 

Att gå omkring i den här skogen kan vara av
intresse från många utgångspunkter, inte
minst för den filmintresserade. I Hasse
Alfredsons film "Ägget är löst" blev flera av
scenerna filmade här. De som sett filmen kom-
mer kanske ihåg hur den elake fadern 
(Max von Sydow) kastade sin son (Gösta Ekman)
i en näckrosdamm strax här i närheten och
lät honom ligga där ett år med bara näsan
ovan vattenytan, fastfrusen under vintern.
På våren spolades han iland och hittades av en luffare (Hasse Alfredson). Denne tog
honom till sin koja och värmde upp honom. Minnet av de knotiga grenarna här i Ene-
skogen kom väl till pass när filmen spelades in. Det var alltså här i  Eneskogen som
sonen i filmen togs omhand av luffaren. Att ställa förhoppningar på den svenska film-
industrin för att Eneskogen skall få leva vidare torde emellertid vara utsiktslöst.
Alla i vår lilla besöksgrupp hade sett den 
här filmen och hade därför ett särskilt stort 
utbyte av det här besöket.

Knytningen till Hasse o Tage blev ännu 
mera påtaglig då vi på eftermiddagen gick in 
på Röstånga Gästgifvaregård för att dricka
en kopp kaffe och smaka på den första 
semlan för året.
Det var nämligen här som Hasse o Tage
checkade in på 1960-talet för att i lugn och 
ro under några veckor skriva manus till sin första film "Svenska bilder". 
Under vistelsen här tog de säkert långa promenader, bland annat till Eneskogen 
och till Odensjön i den intilliggande bokskogen, där sonen i filmen fick tillbringa 
en vinter.

Underlag:  Valle Westessons lilla gula
                    Egna iakttagelser