ALBERT ENGSTRÖM

HAN GAV OSS EN FOLKSJÄL

Albert Engström levde 1869-1940.
Frågan är om någon skämttecknare någonstans i världen i så hög grad
begåvat en hel befolkning med en tacksamt anammad folksjäl som
Albert Engström gav svenskarna. Hans smålandsbönder, rospiggar
och kolingar är en blandning av realistisk återgivning och smickrande
självporträtt. Genom Albert Engströms mer eller mindre ironiska
självöverskattning har vi alla stigit i vår egen aktning. Härstammar vi
inte från djärva individualister, fria män, som tar sej en jävel och känner
sig som människor, som är repliksnabba och dräpande mot länsmän,
präster och annan överhet, som arbetar när det roar oss och slår dank
på gediget allvar, som räds varken döden eller faen...
Även om vi skulle råka vara byråkrater eller
grosshandlare, pampar eller socialfall, så känner

vi innerst inne en levnadsglad koling, en törstig

rospigg eller en knipslug smålänning. Och vår

andlige skapare är Albert Engström.

Ett sådant intryck på alla svenskar har

bara Bellman före och Evert Taube efter

Albert Engström gjort.

Det var Carl Larsson, som i egenskap av

föreståndare för målarskolan Valand i

Göteborg först uppmuntrade honom. Han

kom till Stockholm fast besluten att slå igenom

som skämttecknare. Han ratades av Kasper

men knöts fast till Söndags-Nisse 1894-96,

innan hans vänner hjälpte honom att starta

Strix. Här blev han både tecknare, författare

och folkuppfostrare efter egna linjer. Här

skapades basen till hans konst och böcker.

Han lyckades förena en bohemtillvaro med

hårt arbete, han lyckades leva större delen av

sitt liv bland rospiggarna i Grisslehamn och

ändå behålla en dominerande ställning i huvud-

stadens tongivande kretsar. Han blev en frestande

och farlig förebild för flera generationer svenska

konstnärer. Ungefär fram till 1924 varade den

festliga delen av levnadssagan. Sedan hade även

Albert Engström  stelnat till en institution.

Han blev professor vid Konstakademien och

en av de aderton, han blev hedersdoktor och

orakel. Han blev gammal, trött och blind.

Men i sin mannakrafts dagar kom han oss närmare

med pensel och penna än någon annan konstnär

förmått.

Källor: Alla våra skämttecknare av Sten Möllerström