DET SVERIGE SOM VAR

TVÄTTGUMMAN

Minns du från barndomen gumman på landet som gick för att tvätta?
Nere vid ån i det iskalla smältvattnet gjorde hon detta.
Svart stod en gryta på stranden med pyrande vedpinnar under.
Dovt över nysnön på nariga fält hördes klappträets dunder.
Händerna, röda som saltkött, sprack sönder i kyla och väta.
Hårda som lutfisk i blåsten satt kläderna frusna på strecken.
Armarna värkte, och ryggen var stämplad med arbetets tecken.
Minns du från barndomen än hur hon steg över tröskeln i huset?
Förklä och kjol hängde stela där vattnet från tvätten var fruset.
Blicken var tårad av blåsten, och knäna var svullna och kalla.
Därpå en timme vid spisen hon stod och gav mat åt er alla.


I VÅR BARNDOMS VINTRAR

I vår barndoms vintrar när snön fallit ner
upphörde vagnshjuls och hovars brak
och stan blev uppfylld av slädar som gled
på tysta medar fram och bak.
Det var hästlort och gulsparv där slädarna höll,
trafiken blev mjuk genom vinterns försorg,
och ingen svor över snön som föll
på vägar och stigar och gator och torg.

ÄTTEKLUBBAN

Farfar gick i stufvan, han blängde skyggt i vrån.
Där stod en ätteklubba, den tycktes vänta på´n.
Till bords satt odalbonden och drack sin sura drick.
Han sneglade på farfar med eftertänksam blick.
På huk satt husafrugan, på sländan argt hon spann,
hon blängde än på farfar och ömsom på sin man.
Så gick väl ett, så gick väl tu, i denna frusna nord.
Farfar gick i stufvan, ingen sa ett ord.

Alla alster bär sign H.

BÖRSKRASCHEN PÅ WALL STREET 1929

Börskraschen 1929 slet makten ur händerna på Rövarbaronerna, de giriga
finansmännen som hade skapat sig förmögenheter på spekulationer.
Den blev slutet på den falska högkonjunkturen, på tjugotalets masshysteri
i hasard. Utförsäljningen av aktier som fick priserna att rasa började i
oktober 1929. Det som tycktes vara en ändlös period av blomstring upp-
hörde över en natt. Miljoner hasardspelare ruinerades, de rika blev fattiga
och de fattiga ännu fattigare.
Börskraschen utlöste den stora depressionen som varade i tio år, tills  Hitler
startade sitt världskrig.

BAKGRUND

Den amerikanska livsstilen i högkonjunkturens tecken hade en komplicerad
bakgrund. När staten " de förenade staterna" bildades efter inbördeskriget 1865
insåg en del förutseende män att landet stod på tröskeln till en ekonomisk
revolution. Den vidsträckta kontinenten stod öppen för exploatering. Den
industriella revolutionen kom sent till Amerika. Större förmögenheter exis-
terade knappast, folk nöjde sig med att tjäna ihop till det dagliga brödet. Men
Carpet-baggers, lycksökarna, ändrade på den saken. Någonstans bortanför
lagens och moralens gränstrakter arbetade de fram ett industrisamhälle, där
de själva hade den ekonomiska kontrollen. De exploaterade nationens ekono-
miska resurser och dess innevånare för den egna vinstens skull. "Business" blev
något av en nationell religion. Familjerna Astor, Vanderbilt, Gould, Carnegie,
Rockefeller, Pierpoint, Morgan m fl blev mångmiljonärer och kom att kontrolle-
ra landets ekonomi. De var en samling hårt beslutsamma män, Amerikas feodal-
adel. De personifierade den amerikanska drömmen, framgång, pengar, makt.

När de amerikanska soldaterna återvände 1918 för att få höra att de räddat världen,
inleddes en ny revolution. Miljoner människor började drömma om rikedom, som
helst skulle uppnås utan arbete. Alla ville bli rika och rövarbaronerna hade visat
vägen. Börsen var vägen till lyckan. En ny era av luftslottsbyggande inleddes.
Miljontals människor spelade hasard med sina pengar. När aktiekurserna steg
mot höjden blev de fattiga rika. De nyrika kopierade rövarbaronerna och skaffade
sig våningar på Park Avenue och unga älskarinnor.

OROANDE TENDENSER

Människor från alla samhällsklasser satsade allt de ägde på börsen. Bankerna var
frikostiga och beviljade lån på löpande band.
Men Amerika började spricka i fogarna. Det fanns ett enormt överskott på råvaror
och maskiner, men ekonomin sackade samtidigt som pappersförmögenhetena
växte. Fabrikshjulen började snurra allt långsammare samtidigt som aktiekurserna
sköt i höjden eftersom alla ville köpa. Frestelsen att göra snabba vinster blev för
stor för många.

DE FETA ÅREN

Åren 1922-1928 blev de feta åren. Det var jättetrusternas och finansimperiernas era.
12 mars 1928 nådde aktieomsättningen på Wall Street rekordhöjder, nära fyra
miljoner aktier bytte ägare. I vågen av optimism valdes Edgar Hoover till president.
"Två kycklingar i varje gryta och två bilar i varje garage" var hans slogan. Allt var
så lätt. Man spekulerade i lånade pengar. 1928 fanns ca 300.000.000 aktier som
innehades på krediter eller lån.

KRASCHEN

Det kapital som hade kunnat investerats i produktion hamnade nu i rouletterna.
Förtjänsterna var enorma. Ett syndikat gjorde under en vecka 1929 en vinst på över
5.000.000 dollar.
Men förtrollningen hade börjat brytas i slutet av 1929. Aktiekurserna sjönk drama-
tiskt. 21 oktober erbjöds 6.000.000 aktier till försäljning men det fanns inga köpare.
Den stora paniken på Wall Street startade torsdagen den 24 oktober. Sanningen var
att hela det ekonomiska systemet höll på att falla ihop under sin egen tyngd.
Klockan elva på förmiddagen den 24 oktober rådde en kaotisk stämning på börsen
som var belägrad av aktieägare som ville sälja. Stora människomassor samlades på
Wall Street som blockerades helt. Det ryktades att trupper kallats in för att skydda
bankirerna från mobben.
När börsen öppnade på nytt nästa måndag var sammanbrottet ett faktum, stora
aktiebuntar bjöds ut till försäljning men det fanns inga köpare.
Stora och små aktieägare förlorade allt. Det var oskulden som fick betala priset.
Bankirer och mäklare hade nog med pengar för att klara sig ännu en tid. 13 nov
hade börskurserna nått bottennoteringar. Värdet på landets största industri-
koncerner hade då i stort sett halverats.
Börskraschen inledde den stora depressionen, som kom att omfatta hela världen.
Finansimperier rasade, i Sverige Ivar Kreugers. 1931 hade USA 10 milj arbetslösa,
England 2 milj.
USA´s strävan att snabbt och lättvindigt skapa förmögenheter gav världen en elemen-
tär lektion i nationalekonomi. Rövarbaronernas tid var förbi. I spillrorna av vad de
slagit sönder växte en ny maktfaktor fram: ekonomiprofessorerna, som började
ge regeringarna råd om hur ekonomier borde skötas.

Källor: Dramatiska händelser i vår tid av Robert Furneaux m fl

VILDHUSSEN

Den som har vägarna förbi västra Jämtland, in i landet från
Sollefteå och Höga kusten, finner ett kusligt och storslaget
minne av 1700-talets entrepenörsanda: Döda fallet och minnet
av Vildhussen. Vem var nu han?
Han hette egentligen Magnus Huss (1755-1797). Han anställdes
av innevånare i Ragunda socken och Stuguns by för att gräva en
kanal förbi Storforsen i Indalsälven, som varje år förstörde stora
mängder timmer. Både skogsägarna och sågverksägarna m fl ville
få ett slut på detta elände. Sundsvallsköpmannen Huss trodde sig
ha en lösning. Det fanns en liten bäck bredvid forsen, den borde
kunna byggas ut till en kanal, som man sedan kunde flotta timret
på.
Dessvärre för Huss och för bönderna vid Ragundasjön fanns det
även inbitna motståndare till projektet. Bönderna nedom forsen
 tjänade på att den försvårade flottningen. eftersom det föll på
deras lott att mot betalning samla ihop stockarna. För dem var
Indalsälven en inkomstkälla. En kanal förbi Storforsen var ett
allvarligt slag mot deras försörjning.
Kanalbygget saboterades därför från första början.  Arbetet kom
sålunda att försenas kraftigt och sammanföll till slut med en helt
oväntad naturkatastrof. Vattenståndet i Ragundasjön hade stigit
kraftigt och natten mellan 6 och 7 juni 1796 bröts fördämningarna
och den skyddande rullstensåsen eroderade och Ragundasjön och
Storforsen tömdes helt på vatten! Den påbörjade kanalen blev
istället Indalsälvens nya lopp.
Följdverkningarna blev kolossala. Den torrlagda marken övertogs
så småningom av människor, orten Hammarstrand ligger där i dag.
Värre var  det för bönderna nedströms. De miste både stora marker,
bra laxfiske och inkomsterna från timret.

I dag kan det hela lätt beskådas. Döda fallet har försetts med trappor
och broar. Informativa skyltar berättar om den dramatiska händelsen.
Området är naturreservat sedan 1926. Vildhussen drunknade under en
båtfärd på Indalsälven 1797,

Källa: Dick Harrison. jourhavande historiker

SMÖRGÅSBORD

Betänksamt bredde jag smöret från Sverige på brödet från Finland,
tog mig en sillbit från Island, fem räkor från Norge,
en portugisisk sardin, en kroatisk sardell,
en ölklunk från Böhmen, en mindre genever från Holland,
därpå en skiva medwurst från Polen, en liten bit
westfalisk skinka med senap från Frankrike, vidare
något sallad från Italiens land, en turkisk böna, en belgisk
tomat; så omelett med sibirisk krabba och saffran från
Grekland, sedan en småvarm sked gulasch från Ungern,
en mindre potatis från Israel, sist engelska kex,
oliver från Spanien, ost från Schweiz, bulgariska
druvor, en amerikansk apelsin.
Då var jag mätt på min resa.

Källa: Alf Henriksons Stångkorv och Bordeaux

ISLE OF MAN

Mitt emellan Storbritannien och Irland ligger Isle of Man. Det är en liten ö med
ca 65000 inv. Huvudstaden heter Douglas.
Det märkvärdiga med ön är att den ännu inte helt uppslukats av Storbritannien,
utan har egen förvaltning och eget parlament.

Ön intogs på 800-talet av Harald Hårfager och var norsk till 1266. Den var
länge ett kungadöme med norske kungen som överherre. Det året slöt Norge
och Skottland ett avtal som innebar att den skotske kungen kunde överta
makten över ön. Det dröjde dock inte länge förrän engelsmännen lade sig i
det hela och hävdade att ön borde tillhöra Storbritannien. Under följande
sekler skiftade överhögheten mellan Storbritannien och Skottland.
År 1405 överlät den engelske kungen Henrik IV ön till Sir John Stanley, vars

ättlingar härskade fram till 1700-talet. Formellt upphörde de helt med att

kalla sig kungar en bra bit in på 1600-talet.

Isle of Mans gamla särställning har resulterat i att ön står

utanför Storbritannien, även om drottningen i dag är öns

formella härskare, med titeln Lady of Mann.

Sedan 1828 räknas ön som separat besittning under engelska

kronan. Särställningen har ökat under senare decennier. Ön

står i dag utanför EU och brittiska Samväldet.

Ön är självstyrande, utom vad gäller utrikes- och försvarspolitik.

Öns parlament, Tynwall, har anor från vikingatiden. Ön har ett

eget keltiskt språk, Manx, som tillsammans med engelskan är

Isle of Mans officiella språk.

CALIGULA

Caligula, 12-41 e. Kr., var en romersk kejsare vars rykte är mindre gott. Han hette
egentligen Gajus Julius Caesar Germanicus, son till Germanicus och Agrippina d.ä.
Han hade fått smeknamnet Caligula, Lillstöveln, av soldaterna när han som barn
stövlade omkring i fältlägren där hans far Germanicus förde befälet.
Han hyllades hjärtligt när han besteg tronen efter sin adoptivfarfar Tiberius, men
han var sannerligen inte omtyckt av de romerska aristokrater som skrev hans
historia. Enligt dem var han ett monstrum av elakhet och högmod. Han blev snart
känd som grym, slösaktig och pervers m.m., med anspråk på gudomlig dyrkan.

Han ses som det första exemplet på s. k. kejsarvansinne. Han sägs skall ha plundrat

folk genom ett system av falska anklagelser, han skall ha stängt spannmålsmagasinen

bara för att retas. Vid ett av sina kalas brast han plötsligt i skratt vid tanken på att

han hade makt att skära halsen av samtliga gäster.
Inte sällan lyser konflikter mellan kejsare och senat fram i många
skildringar av hans galenskap, som när Caligula planerade att
utnämna hästen Incitatus till konsul, om nu denna historia är sann.
 Hans favorituttryck

var ett citat efter tragediförfattaren Accius:  "Oderint dum metuant!" Må

de hata bara de frukta. Listan över Caligulas missgärningar blir särskilt

imponerande om man betänker att denne unge kejsare regerade bara i

fyra år.

En dag blev han nedhuggen i en slottskorridor av en officer, som också

tog livet av hans hustru och hans lilla dotter. Den sistnämnda, meddelar

oss historieförtäljaren Suetonius, var ett elakt barn som inte förtjänade

bättre.

Källor: Kungligt av Alf Henrikson , Dick Harrisons Jourhavande historiker ocn NE

TANKAR OM MAT

EN GOD MIDDAG

Livsmedelsfrågan skall du icke ta kallt
den är förvisso viktigast av allt.
Ty befolkningstillväxten är en skrämmande fråga,
men var dag lär snart få nog av sin egen plåga.
Då vankas aldrig biff och burgundervin,
nej, vi lever på idel syntetiskt protein.
Det framställs skickligt ur stenkolstjära,
även protein skall vi lära oss förtära.
Sen känns mänsklighetens framtid nog inte så svår,
det gör nära nog detsamma hur det går.
Vi får spisa petroleum undergivet
och sätta vårt hopp till det andliga livet.

GREVENS BORD

Magnus Gabriel De la Gardie

levde ständigt på grevlig nivå.

Dock var det mycket han fick vara utan,

åtskilligt fick han försaka ändå.

Aldrig en liten potatis till sillen

eller till köttbullen kunde han få.

Aldrig till frukost och aldrig till middag

bjöds en kopp kaffe, än mindre två.
Längtansfullt åt han om vintern sin orre
fjärran från grönsallad, daggfrisk och rå.

Aldrig en Ramlösa, aldrig en Porla

tronade bland hans bourgogne och bordeaux.
Gula bananer och röda tomater
saknades även vid hans table d´hôte.

Magnus Gabriel De la Gardie

tårtor och villebråd levde han på.
Upp till en råraka, fram till en fika

kunde han aldrig nå.

BALLAD

Det var en rundhyllt kvinna
som hade konditori.

En charketurist stod att finna

som gjorde pastej och stod i.

De tu kände lustarna locka,

varandras ville de bli.

Men de var för tjocka, för tjocka.

Det var en stor tragedi.

Källor: Stångkorv och Bordeaux av Alf Henrikson

RICHARD WAGNER

Wilhelm Richard Wagner föddes i Leipzig 1813 och dog i Venedig 1883.  200-årsminnet av
hans födelse firas på operor världen över, bland annat i Stockholm, där Kungliga Operan
ger en rad Wagnerföreställningar under året.

Han föddes som nionde och sista barn till en polisaktuarie och dennes hustru Johanna.
Fadern dog ett halvår efter pojkens födelse och Johanna gifte då  om sig med Ludwig
Geyer, som sannolikt var Richards riktiga far. Ludwig Geyer var skådespelare, sångare och
 målare. Richard kom sålunda att växa upp i en  konstnärlig omgivning.
Redan som sextonåring bestämmde sig den unge Richard för att bli operakompositör,
trots att han knappast kunde spela piano.
På 1830-talet inledde han sin karriär som självlärd operakapellmästare. Under de närmaste
tio åren studerade han flitigt komponerandets teknik och konst och 1842 kom hans första
stora framgång med operan Rienzi. Året därpå kommer sedan Den flygande holländaren,
som sedan utvecklas vidare i Tannhäuser och Lohengrin.

Samröre med en tysk revolutionsrörelse tvingade honom under några år i landsflykt till
Schweiz, Paris och Venedig. I Schweiz påbörjar han arbetet med jätteverket Niebelungens
ring, med operorna Rhenguldet, Siegfried och Ragnarök. Han skrev själv alla texter. En
plötslig kärleksaffär gjorde att han avbröt arbetet och i stället skrev den erotiskt laddade
operan Tristan och Isolde.

1864 kallades Wagner till Munchen av den då tjugoåttaårige kungen Ludvig II av Bayern.
Kungen kom sedan att bli hans beundrare och mecenat i stort sett hela livet ut.
1870 gifte sig Wagner med Franz Liszts dotter Cosima. Makarna flyttade till Bayreuth,
där Wagner skapade en festspelsteater för sina egna verk. Hans sista verk, mysterie-
spelet Parsifal uppfördes där 1882.
Numera hålls i Bayreuth årligen de så kallade Bayreuth-festspelen, årets höjdpunkt för
alla älskare av Wagner. Köerna till biljetter kan vara årslånga.
Festspelen har i alla år sedan Wagners död, med
undantag för krigsåren, genomförts i familjen Wagners
regi

Wagner revolutionerade operan med sitt musikdrama, ett
allkonstverk där dikt, musik, bildkonst och skådespeleri
förenades.

Wagner utnyttjade de instrumentala resurserna till det

yttersta, utökade instrumentbesättningen och införde

ovanliga och nykonstruerade instrument.

Wagner fick ett mycket stort inflytande på sin samtid och

på många senare kompositörer.

Att Wagner har kommit att bli kontroversiell sammanhänger

med hans politiska skriverier. Han ansåg nämligen att ingen

kan dikta utan  att politisera. Främst handlar hans skriverier

om tysk nationalism. Han ansåg att det främsta hotet mot

det sant tyska var fransk och judisk påverkan. 1850 gav han

ut skriften Judendomen i musiken, där han bland annat

angriper judar i allmänhet och särskilt de judiska tonsättarna

Meyerbeer och Mendelssohn.

Han var tidvis anhängare av rasteorin som menade att den

arisk/germanska rasen var överlägsen andra raser.

Hans teorier kan sammanfattas sålunda:

För att återupprätta den ariska rasen krävs av tyskarna

- Att de blir vegetarianer

- återupprättar kristendomen

- stoppar rasblandning mellan arier och i första hand judar

Wagner var alltså uttalad rasist och fientlig mot judar.

Det är alltså inte svårt att förstå att 200-års minnet av

hans födelse inte firas i jordens alla länder.

Källor: Wikipedia och Bonniers musiklexicon 

                                                                                                                                                                                               

MORDET PÅ JULIUS CAESAR

Caesar, Gajus Julius Caesar levde 100-44 f Kr. Med sin dubbla bakgrund
som patricier och Marius politiska arvtagare gjorde Caesar en framgångsrik
och snabb karriär. Marius levde 157 till 86 f Kr. Han var romersk fältherre
och den som skapade den romerska yrkesarmén. Dessutom var Marius en
framstående statsman. Han var  gift med Caesars faster Julia.
År 58 till 49 f Kr besegrade Caesar Gallien ( övre Italien, nuv Frankrike,
Schweiz och Belgien). Hans framgångar skapade kraftiga motsättningar
med den forne allierade Pompejus. I det följande inbördeskriget tystade
Caesar all intern kritik, han iklädde sig alla viktigare befogenheter och kom
att i praktiken bli Roms förste enväldige kejsare.
Han hade vittomfattande organisationsplaner som gick ut på att ge de
lägre klasserna ett ökat inflytande inom politiken.
Caesars monarkiska uppträdande ledde emellertid till att världshistoriens
mest berömda mord ägde rum den 15 mars ( på latin Idus Martii) år 44 f Kr
i Rom. Enligt vad skribenter senare visste att berätta varnades Caesar av en

spåman att något hemskt skulle inträffa just på Idus Martii.

På väg till ett möte i senaten, som hölls i Pompejus teater, lär Caesar ha mött

spåmannen och då konstaterat att ännu hade ingenting hänt. Spåmannen

lär då skall ha yttrat , att ännu är inte dagen slut. Sedan gick det som det gick.

De sammansvurna var beväpnade med dolkar och svärd

som de dolde under togorna. Allt tyder på att Caesar var

helt oförberedd på ett attentat, i synnerhet som några av

mördarna stod i tacksamhetsskuld till honom. Detta gällde

i synnerhet Marcus Junius Brutus, som icke desto mindre

deltog i komplotten och angreppet.

Enligt en vida spridd uppfattning skall Caesar ha yttrat de

latinska orden, Et tu, Brute, dvs " Även du Brutus," men

såvitt vi vet är detta en engelsk 1500-talsuppfinning, bl a

använd av Shakespeare i dennes tragedi om mordoffret.

Dåtida historieskrivare menar att han i själva verket inte

sade någonting under dödskampen.

Plutarkos avslutar mordskildringen med att konstatera

att diktatorn föll ned vid sin forne fiende Pompejus staty,

översköljd av blod, och dog efter att ha tillfogats 23 sår.

Källor: NE, Dick Harrisons Jourhavande historiker

KILSKRIFTENS GÅTA

Kilskriften påminner inte det minsta om annan skrift, varken om
egyptiernas hieroglyfer eller våra moderna alfabeten. Många
forntida civilisationer i Främre Orienten är kända sedan man
lyckats tolka de mesopotamiska lertavlorna med kilskrift som
har bevarats i gamla arkiv. Man frågar sig då när och av vem
knäcktes lertavlornas kod? En i det närmaste helt okänd tysk
lärare från Göttingen svarade för bedriften år 1802!
Hans namn var Georg Friedrich Grotefend. Han föddes
i Hann 1775 och dog i Hannover 1853.

Han var lärare och hade som hobby att lösa problem,
ju svårare dess bättre. Han hade av en händelse fått

se några kopierade inskrifter, gjorda av en man vid namn

Carsten Niebuhr i Iran år 1765, och han bestämde sig

då för att ge sig i kast med problemet. Grotefend började

analysera tecknen och leta efter något mönster.

Ansträngningarna bar frukt. Den 2. september

1802 , ett datum som gått till forskningshistorien,

kunde han belåtet meddela omvärlden att han

hade tolkat sig fram till de gamla persiska kunga-

namnen Dareios och Xerxes.

Utforskningen av lertavlornas hemligheter

kunde nu börja.

Källa: Jourhavande historiker

DEN GAMLA HANDELSBODEN

Rödebyredaktionen har hittat detta lilla stycke poesi någonstans i sina
gömmor. Vem författaren är vet man inte.

DEN GAMLA HANDELSBODEN

Den gamla handelsbon jag minns, den doftade av snus

med silltunnor på golvet och fotogen i krus

i taket hängde träskor och allehanda don,

det var så lantligt trivsamt i gamla handelsbon.

Längs hela väggen lådor det fanns att draga ut

och där fanns gryn och kaffe och månget attribut

man öste med en skopa ty allt i lösvikt var

och inte paketerat som uti våra dar.

Och såpa gul och grön och en präktig sockertopp

och räckte inte pengarna så fick man skriva opp

för blott ett par tre ören man erhöll så till slut

av goda karameller en stor och präktig strut.

Och ingen hade bråttom, man pratade en stund

det hängde ej som nu uppå minuter och sekund

och nubb och alla spikar dom mätte man i tum

om varans kvaliteter man hade verklig hum.

Nu får man gå och söka och ingen något vet

i varuhusets skrämmande och stora ödslighet

allt blir så opersonligt, så skrämmande och kallt,

man känner sig bevakad och misstänkt överallt.

Så inte är det underligt man minns hur det var då

uti den gamla handelsboden där var skönt att gå,

visst var det ganska knapert och inget överflöd,

men nu istället välfärden på människor tar död.

SVENSK ALKOHOLPOLITIK

Ytterst syftar väl den svenska alkoholpolitiken mot ett minskat drickande.
Detta verkar ju betryggande. Men problemet har förvisso två sidor.
År 2012 inbringade svenska folkets drickande 12,3 miljarder i alkohol-
skatter till statskassan. Detta skall ses i relation till de totala skattein-
täkterna samma år, 1570 miljarder kronor. Alkoholskatten är sålunda ca
1,3 % av de totala skatteintäkterna. Nu hävdar naturligtvis nykterhets-
sidan att här finns inga vinster. Allt äts upp av alkoholens skadeverkningar.
Den andra sidan hävdar naturligtvis att detta är svartmålning.
Beklagligtvis har ännu ingen svensk myndighet kunnat klarlägga hur de

här sambanden egentligen ser ut.   

Det kan ju vara av intresse och se vilka de viktigare milstolparna har varit

i svensk alkoholpolitik sedan spriten kom till Sverige.

1467 Krutblandaren mäster Berentz i Stockholm inhandlar aqua vitae

         ( destillerat vin ) från Lubeck. Det skall användas som ingrediens

         i kruttillverkningen, men det visar sig snart att det går att dricka

         också. Brännvinet är i Sverige.

1494  Sten Sture den äldre utfärdar förbud mot att bränna och sälja

         brännvin i Stockholm.

1590  Under Johan IIIs ryska fälttåg lär sig de svenska knektarna att

          bränna brännvin av spannmål.

1698   Husbehovsbränningen förbjuds.

1709  Nöd i landet efter Poltava. KarlXII förbjuder brännvinsframställning

          av brödsäd.

1746  För första gången gör man brännvin av potatis.

1756  Importförbud på sprit, vin och öl. Brännvinspannor förbjuds.

1787  Husbehovsbränningen släpps åter fri.

1829  Man dricker hela 40 liter brännvin om året per innevånare, inkl barn.

1850  Några bergsmän i Falun bildar det första systembolaget.

1860  Åter stopp för husbehovsbränningen.

1917  AB Vin- och Spritcentralen bildas. Starkölet förbjuds.

1919 Motbokskontroll införs.

1922  Folkomröstning om totalförbud av alkohol. 889000 röstar för, och

          Albert Engströms nejsida får 925000 röster mot förbud.

1955  Motboken slopas.

1993  EU-kommissionen meddelar svenska regeringen att Systembolaget

         får finnas kvar.

1995  Som en följd av EU-beslutet avvecklas Vin- och Sprits monopolställning.

2004  I princip fri införsel av sprit över gränserna mellan EU-länder

I dag är årskonsumtionen av ren alkohol ca 10 liter per svensk över 15 år.

Män dricker dock ung dubbelt så mycket som kvinnor. Den enda säkra tendensen

idag är att vinförbrukningen ökar och att spritförbrukningen minskar något.

Källor: Systembolagets årsböcker samt Wikipedia

NOTSKRIFTEN

Munken Guido d´Arezzo, som står staty i den gamla etruskerstaden Arezzo
i Toscana i Italien, har gjort oss alla en stor tjänst, för det var han som gav
stadga och klarhet åt notskriften, genom att på fyra notlinjer placera in
nottecken. Det är mycket tack vare honom som så mycket gammal musik
har kunnat sparas till eftervärlden och ånyo kunnat göras klingande och
avlyssningsbar.
Han var verksam på 1000-talet, vilket betyder att han var jämnårig med
bland andra Sven Tveskägg, Olof Skötkonung och Einar Tambaskälver.
Han har förvisso lämnat mera åt eftervärlden än någon av dessa gamla

herrar.

Innan d´Arezzo kom på detta med fyra linjer hade man

försökt att återge musik med så kallade neumer. Men

dessa visade bara om melodin rörde sig uppåt eller neråt.

Senare kom man på detta med mensural notskrift. Då

kunde man inte bara notera tonhöjden utan också rytmen.

Steget var sedan inte långt till vår moderna notskrift som

i princip var fullt utvecklad på 1600-talet. Den visar

tonhöjd, rytmik, tempo, dynamik och andra anvisningar som

behövs för att kunna återge musiken så som en gång ton-

sättaren tänkte sig att det skulle låta.

Förvisso är det mycket imponerande att få se och höra till

exempel en framstående pianist snabbt överföra de mest

komplicerade nottexter för två händer till rätt fingersättning

på tangentbordet och till musik med rätt tempo och känsla.

Än mer märkligt är det då att kunna konstatera att många av

våra största och skickligaste musiker inte använder sig av

notskrift, många har inte ens lärt sig att spela efter noter.

De spelar på gehör och har ofta ett fenomenalt  musik- och

tonminne.

Guido d´Arezzo var uppfostrad i ett kloster i Paris och kallades

i sinom tid till Rom av den musikintresserade påven JohannesXIX,

men huvuddelen av sitt livsverk utförde han nog i det vackra och

sunda Arezzo, så det är i sin ordning att han står staty där. Hur

han såg ut i verkligheten vet ingen människa.

Källor: Bonniers musiklexicon, Alf Henriksons Om allt möjligt.