CALIGULA

Caligula, 12-41 e. Kr., var en romersk kejsare vars rykte är mindre gott. Han hette
egentligen Gajus Julius Caesar Germanicus, son till Germanicus och Agrippina d.ä.
Han hade fått smeknamnet Caligula, Lillstöveln, av soldaterna när han som barn
stövlade omkring i fältlägren där hans far Germanicus förde befälet.
Han hyllades hjärtligt när han besteg tronen efter sin adoptivfarfar Tiberius, men
han var sannerligen inte omtyckt av de romerska aristokrater som skrev hans
historia. Enligt dem var han ett monstrum av elakhet och högmod. Han blev snart
känd som grym, slösaktig och pervers m.m., med anspråk på gudomlig dyrkan.

Han ses som det första exemplet på s. k. kejsarvansinne. Han sägs skall ha plundrat

folk genom ett system av falska anklagelser, han skall ha stängt spannmålsmagasinen

bara för att retas. Vid ett av sina kalas brast han plötsligt i skratt vid tanken på att

han hade makt att skära halsen av samtliga gäster.
Inte sällan lyser konflikter mellan kejsare och senat fram i många
skildringar av hans galenskap, som när Caligula planerade att
utnämna hästen Incitatus till konsul, om nu denna historia är sann.
 Hans favorituttryck

var ett citat efter tragediförfattaren Accius:  "Oderint dum metuant!" Må

de hata bara de frukta. Listan över Caligulas missgärningar blir särskilt

imponerande om man betänker att denne unge kejsare regerade bara i

fyra år.

En dag blev han nedhuggen i en slottskorridor av en officer, som också

tog livet av hans hustru och hans lilla dotter. Den sistnämnda, meddelar

oss historieförtäljaren Suetonius, var ett elakt barn som inte förtjänade

bättre.

Källor: Kungligt av Alf Henrikson , Dick Harrisons Jourhavande historiker ocn NE